Det säger InternetWorld i sitt senaste nummer.
”En sajt stadd i ständig utveckling, som blivit mycket mer än ett komplement till kärnverksamheten”.
Läs mer om priset hos SVT eller InternetWorld.
Discshop vet hur en kundvagn ska se ut
Som alla fanatiker av webben har jag en favorit. Min heter Discshop och säljer dvd-filmer. Det är en nästan helt perfekt nätbutik i alla avseenden.
Dessutom är den en av få svenska butiker som verkligen har gjort en användbar kundvagn. Det finns inga som helst fel där.
Så här ser kundvagnen ut tom respektive med några filmer i:
Varför tycker jag egentligen att Discshops kundvagn är så bra? Jo, därför att:
- Visar tydligt när det inte finns några filmer i den.
- Ligger väl synlig och högt upp på sidan (den så kallade ”ettan” i tidningstermer).
- Filmerna ligger inte i en drop-down-meny. Jag kan därför lätt överblicka vilka filmer som finns där, utan att klicka. Dessutom ser jag vad varje film kostar, och om priset blir för högt kan jag enkelt sortera bort de filmer som är för dyra.
- Den totala summan visas inklusive frakt. Jag får inga överraskningar om hur mycket det kommer att kosta.
- Jag kan utan problem ta bort en film genom att klicka på det röda krysset.
- Samtidigt kan jag läsa beskrivningen av filmen genom att klicka på titeln.
- När jag lägger en film i kundvagnen så hamnar jag på samma sida som jag var på, med ett litet diskret meddelande om att ”Filmen lades till i din kundvagn!”. Jag har alltså kontroll över sidorna.
Drop-down-menyer har återigen visat sig värdelösa för kundvagnar och det är konstigt att de fortfarande används i vissa nätbutiker. För att ta bort en film måste man gå till en separat sida där (oftast) antalet filmer fylls i. För att ta bort en film fyller man i ”0” och uppdaterar listan. Inte speciellt logiskt.
Det hade varit mycket bättre med en knapp där det stod ”Ta bort denna film”. Vill jag köpa flera filmer av samma titel så är det mer logiskt att jag klickar på ”köp” två gånger, än att gå in i kundvagnen och uppdaterar antalet.
Använd inte drop-down-menyer för navigering
Det finns webbplatser som lägger menyn i en drop-down. Det tar upp samma antal pixlar på skärmen, oavsett hur många alternativ det finns i den. Men det ställer också till nya problem.
Titta här på företaget DirektDesigns webbplats:
Drop-down-menyer är särskilt värdelösa eftersom:
- De går inte att överblicka. Varje gång man vill överblicka får man klicka på den och skrolla.
- De ger ett extra klick. Först måste du klicka på den för att se vad den innehåller. Sedan måste du klicka på det alternativ du väljer. För personer med nedsatt motorik kan det vara ett problem med tillgängligheten.
- Kräver javascript. En vanlig länk (
<a href="sida.html">Länktext</a>) fungerar i alla typer av miljöer, även de allra äldsta. Javascript är bara ett hinder och sökmotorer hittar inte länkarna. - Går inte att förstora texten. Trots att webbläsare blir allt smartare finns det en del webbläsare som inte kan förstora texten i dessa menyer. Därmed har vi ytterligare ett problem med tillgängligheten.
Om jag hade fått bestämma så hade menyn gjorts om till vanliga länkar.
Det kan alla förstå, kräver inte javascript och går snabbt att överblicka. Dessutom är det inga tvivel att dessa länkar går att klicka på.
Så planerar och bygger du en stor webbplats
Vill du bygga en stor webbplats? Det första du inte ska göra är att slänga dig på tangentbordet och börja knacka html. Inte än. Det är bättre om du först planerar vad du ska göra.
1. Bestäm din budget. Det behöver inte kosta ett öre att göra en stor webbplats, men det kan däremot ta lång tid. Bestäm i förväg hur mycket tid och energi du vill lägga ned.
2. Vem ska använda webbplatsen? Det är helt avgörande för vem du gör webbplatsen och ditt syfte med den.
3. Bestäm webbplatsens delar. Samla ihop ett gäng människor och spåna om alla tänkbara saker du kan göra med webbplatsen. Ta in alla idéer. Sedan börjar slakten.
Du kan använda en metod som kallas Moscow. Det är en lista på saker du vill ha, fast prioriterad.
- Must have (M). Det som måste finnas på din webbplats för att fungera.
- Should have (S). Det som borde finnas på din webbplats.
- Could have (Co). Det som kan finnas på din webbplats, men som inte är nödvändigt.
- Won’t have (W). Det som inte ska finnas på din webbplats.
Det är lätt hänt att alla saker hamnar på Must have eller Should have. Men var hård mot dig själv och välj endast det som verkligen är nödvändigt. Tanken är ju att du ska prioritera.
4. Skapa en struktur. När du har en färdig lista på vad som måste finnas på webbplatsen är det dags att skissa på en struktur. Det är faktiskt svårare än man kan tro, och det är här du bestämmer hela upplägget för din webbplats. Lägg mycket energi på detta!
Några vanliga misstag vid strukturering är:
- Bunta ihop samma typ av filer. Om du surfar in på en webbplats är du troligtvis inte intresserad av att gå till en avdelning som heter ”pdf-filer”. Men besökare är inte intresserade av filtyper, utan av ett ämne. En avdelning om musik kan innehålla alla möjliga typer av filer (ljud, video, pdf, flash och så vidare).
- Spegla den egna organisationen. En meny med länkar som ”Policy”, ”Försäljning”, ”Marknad”, ”Kunder” och så vidare. Det är anpassat efter företagets interna organisation och det gör ingen besökare någon nytta. Lägg upp det efter besökarens behov i stället. Vad ska besökaren göra när denne kommer till webbplatsen?
Ta alla delar du bestämt dig för att använda på webbplatsen (Must have). Lägg dessa i olika högar och försök sedan sätta ett namn på varje hög. Namnet bildar sedan avdelningens namn, till exempel ”Sport, ”Nöje”, ”Inrikes” och ”Utrikes” för en dagstidnings webbplats.
5. Hur hänger allt ihop? Din struktur börjar ta form. Då är i alla fall en del av strukturarbetet gjort. För det kommer mer. Allt måste även hänga ihop, och på olika sätt. Vi människor fungerar ju på olika sätt, och då är det alltid bra med flera ingångar till samma material. Det kallas att man korslänkar och det är faktiskt rätt mycket arbete. Men det är mödan värt.
Driv inte kärnkraftverk med QuickTime!
Jo, så står det faktiskt i deras avtal för att använda programmet.
Borland, som sålde Linuxbaserade operativsystem, är också rätt roliga. För ett par år sedan skrev de i sitt avtal att de kunde storma in hos användare och beslagta datorer för att se om licensen användes korrekt. Användaren skulle dessutom själv betala för tillslaget!
Konsumentverkets jurist, Nils Ahlén, gick igenom Microsofts licensavtal för Xbox Live (ett sätt att spela mot andra Xbox-anhängare via nätet). ”Ett skämt. Avtalet är helt obegripligt och verkar vara direkt översatt från engelska. Sådant här ska man inte godkänna” är hans kommentar.
Avtalet för Xbox Live är 14 sidor långt, eller 43 106 tecken. Det står också att Microsoft kan ändra avtalet när som helst. Om det görs så måste de avisera ändringen på deras webbplats. ”Ett oskäligt avtalsvillkor och därmed olagligt”, säger Nils Ahlén.
I USA utgår man från att bli stämda och inkluderar därför allt i avtalen. I Sverige går vi däremot mer på rimlighet och förutsätter vissa saker. Jag menar, har du haft planer på att driva ett kärnkraftverk med hjälp av bild- och ljudprogrammet QuickTime?
Långa avtal brukar vara en varningssignal. Det kan till och med stå att spionprogram installeras. Men ingen orkar läsa igenom så många sidor skriven på svår svenska (ofta direkt översatt från engelska).
Frågan är vilket lands regler som gäller vid en tvist. Det kan bara lösas från fall till fall. Därför är det bra att köpa datorprogram i en svensk butik. Då gäller konsumentköplagen och då är skyddet för köparen stort. Oskäliga avtal blir nämligen ogiltiga i Sverige.
Mitt råd är att skriva på enkel svenska i ditt avtal. Som jag skrivit tidigare så kan alla förstå det. Om avtalet är långt kan det vara bra att sammanfatta avtalet i några viktiga punkter. Försök inte dölja texter och SKRIV INTE MED STORA BOKSTÄVER. Jag har aldrig förstått det. De viktigaste avsnitten (för företaget) skrivs med versaler, men det blir ju betydligt mer svårläst och därmed läser man det mindre. Det finns ingen logik i det. Dessutom bör man använda numrerade listor eftersom man då kan hänvisa till en specifik klasul. Avtal är inte heller lämpade som brödtext.
(Källa: Råd & Rön nr 6, juni 2005.)
Redaktionen.se har ingen koll på nätet
Marknadsföraren Stefan Ekberg har ett eget bokförlag som han kallar Redaktionen.
I sina böcker om marknadsföring skriver han att reklam och erbjudande ska uppmana kunden till handling. Det är helt rätt och så fungerar reklam. När vi har läst ett reklambudskap ska vi veta hur vi ska göra härnäst för att köpa produkten.
Men Stefan har tagit det hela ett steg längre. Hela hans webbplats är utformad som en enda stor reklam som utövar denna regel. Alla länkar uppmanar till att bli klickade.
Titta här:
Så får det inte se ut. När vi tittar på en webbsida så skannar vi innehållet. Vi fäster ögonen på viktiga ord och framför allt länkar, eftersom länkklick gör nätet levande. Vi kan navigera oss fram var som helst. Men här har Stefan tagit död på denna viktiga egenskap och döpt alla länkar till klicka här. Det är aldrig okej att göra så. Länkarna försvinner i bruset.
Hur ser sidans länkar ut för Google och andra sökmotorer? Se här:
Tänk att du läser en tidning. ”Läs här” står det på varje sida. Skulle du läsa det? Det skulle inte jag i alla fall.
Jag har gjort om hans sida lite:
Nu är det betydligt mer uppenbart var länkarna leder. Den som är blind slipper höra ”klicka här” sju gånger via sin skärmuppläsare. Dessutom bildar länkarna naturliga skanningspunkter.
Teknik sätter hinder för reklam – hur gör vi nu?
Förr i tiden gick det inte att göra mycket utan att undgå ett reklambudskap. Men på grund av teknikutvecklingen kan vi numer filtrera den reklam vi vill se, framför allt genom nätet.
Tv får däremot se över sitt sätt att visa reklam. Room Service på Kanal 5 är exempelvis ett program som startats av byggbranschen. Inte Kanal 5 själva. Den formen av reklam köper jag dock direkt, eftersom den ger mig ett värde som tittare.
Den nya tekniken ställer helt nya krav på reklamtillverkarna som nu måste jobba mer kundfokuserat och koncentrera sig på att verkligen leverera något nyttigt.
Exempelvis har Google-annonser slagit igenom kraftfullt på nätet. Det är kontextuella annonser, vilket innebär att de läser av webbsidan de placeras på och vet ungefär vad den innehåller. Sedan visas lämpliga annonser kring detta ämnet. Då är i alla fall jag betydligt mer intresserad av att klicka på dessa annonser.
Tidigare användes mer demografisk mätning. Besökaren loggas med hjälp av cookies (som många nu stänger av) och reklammakarna kunde få svar på frågor som ”Vilka sidor tittar besökaren på och i vilken ordning?”. Utifrån denna demografi utformades sedan reklamen. Men då måste man ju bearbeta mängder med data och det finns ingen anledning när det kan ske automatiskt som hos Google.
Popup-annonser har nästan försvunnit helt. Eller de kanske finns kvar, jag använder nämligen popup-stoppare som så många andra. Det är helt enkelt inte sjysst att kasta upp ett nytt fönster mitt framför näsan på besökaren. Och speciellt inte upprepade gånger. Det är besökaren som ska ha kontrollen över sin webbläsare, inte någon annan.
Framtiden för reklamen. Hur ser den ut? Jag tror att vi kommer att se mer samarbeten och sammanslagningar av innehåll och reklam. En bokrecension kan lika gärna vara sponsrad av bokförlaget själv.
Så får du texter lästa
Jag tror jag har hittat ett vinnande koncept för att få texter lästa.
Så här brukar jag göra:
- Inled med några enkla ord. Jag skriver exempelvis här ”Jag tror jag har hittat…”. Ett sämre sätt hade varit ”Ett vinnande koncept för att få…”. Om de första orden är svåra så sätter det tonen på artikeln. Därför är det viktigt att börja enkelt! Dessutom finns det ingen anledning att använda svåra ord när det finns enklare.
- Skriv personligt. Bakom varje text finns det en människa som skriver. Om det skiner igenom tror jag att texten blir roligare att läsa. En inblick i en persons tankar (människor är alltid kuliga ;)). Det är därför bloggar är populära.
- Lär ut något litet, men ofta. Jag tror att vi människor älskar att lära oss något nytt, men undviker gärna att läsa igenom spaltmetrar med information. Lite information flera gånger är bättre än mycket information få gånger.
- Gå rakt på sak. Det finns ingen anledning att lägga till ord som fyller ut texten. Då är det bättre att ta bort. ”Kill your darlings” är ett populärt uttryck bland författare som syftar till att ta bort text som inte har något med ämnet att göra. (Kanske jag ska skriva om min ögonsten här? ;))
- Stava rätt och skriv för rätt person. Att stava rätt är naturligtvis självklart. Men tänk också på vem du skriver för. Jag skriver exempelvis för personer som driver egna webbplatser och vill lära sig mer om hur man gör den lättare att använda och kan tjäna pengar på det.
- Variera texten. Det är bra om det finns en struktur på texten, men gör det inte för strikt. Variera texten. Använd punktlistor, citat, länkningar, fetmarkera viktiga ord (som jag gör), tabeller, bilder med mera. Det finns oändliga sätt att variera texten. Det är fantasin som sätter gränsen.
Har du några knep när du skriver texter?
Tappar stora företag kontakten med kunder?
En sak har jag funderat på länge. Ett litet företag sägs ofta kunna ha bra och personlig kontakt med kunder, men när företaget växer och blir större så tappar man kontakten. Är det så?
Som ensam företagare utan anställda (som jag själv är) så är man självklart mån om sina kunder. Personlig service blir en självklarhet – det finns ju ingen annan som kan hjälpa till.
Men tänk om jag hade 20 anställda och tusentals kunder. Då hade jag placerat kanske fem personer på försäljning och gett dem ”egna” kunder som de får ha kontakt med personligen. På så vis kan kunden alltid möta samma försäljare som redan känner till vilka de är och deras behov. Kontakten blir då alltid personlig, företaget upplevs som litet, men är egentligen stort. Small is the new big, som marknadsföraren Seth Godin uttryker det i sin blogg.
Har du varit i kontakt med något stort företag (som exempelvis Microsoft) som behandlat dig speciellt?
Flytande eller fast design?
Det är ett dilemma med texten. Ska den vara 600 pixlar bred (fast), eller ska den anpassas efter skärmstorleken, det vill säga 100 procent bred (flytande)?
Fördelen med fast design är att den som gjort sidan kan styra designen precis som han eller hon vill, ungefär som en tidningssida. Fördelen med flytande design är att besökaren kan styra utseendet precis som han eller hon vill.
Men vilket är egentligen bäst?
Kort svar: Det har jag ingen aning om.
Det jag däremot vet är att:
1. Man bör utnyttja Internet, och datorns, styrka.
Därför: flytande design bör användas och låta användaren bestämma över texten.
2. Man har i regel svårt att läsa text som sträcker sig från skärmkant till skärmkant.
Därför: fast design bör användas och låta texten endast vara en viss bredd.
Men hur ska man egenltigen kombinera dessa metoder? Kan man inte få det bästa ur två världar? Det skulle givetvis gå att sätta texten i fast bredd och allt runtomkring flytande, men det kan se konstigt ut, kanske till och med horribelt.
En annan lösning är att alltid använda flytande design. Då kan besökaren själv styra hur sidan ska se ut genom att anpassa webbläsarfönstret. Texten kan också radbrytas precis där man själv vill och den fungerar på samtliga plattformar. Vare sig det är en bildskärm på 12 eller 25 tum, handdator eller projicerad på en jättelik kupol. Det blir fullt möjligt först om flytande layout används. Mitt råd är att alltid använda flytande design om du inte har goda orsaker till att använda fast design.
Jag har dock ingen universallösning på problemet. Har du?