Forskning

Forskning om mediepåverkan, medieeffekter och annat som har med hur vi påverkas av medier och politisk kommunikation. I mitt avhandlingsarbete undersöker jag hur människor påverkas av långvarig användning av sociala medier, med fokus på selektiv exponering, filterbubblor och ekokammare. Men jag är intresserad av påverkan i stort, bland annat psykologi och retorik.

Använder vänstern eller högern public service-nyheter mest? Studie över 30 år

Alla nya medier (som exempelvis Facebook) gör att SVT och SR får konkurrens om människors uppmärksamhet. Det finns därför en oro att personer på vänster- eller högerkanten nu väljer bort public service-nyheter för nyheter som går i linje med deras politiska övertygelser. Men gör de det?

Kort svar: Inte nödvändigtvis.

I en artikel, som är en del av min avhandling, undersöker jag vilka grupper som är mest benägna att använda (och sluta använda) public service-nyheter över 30 år. Är det vänstern eller högern? Är det sossar eller moderater? Eller är det de som saknar politiskt intresse? Genom att analysera svenska befolkningens politiska preferenser (ideologi, partitillhörighet och politiskt intresse) samt deras medieanvändning från 1986 till 2015 (totalt 103 589 personer) är följande svaret:

1. Ingen större skillnad mellan högern och vänstern

Vänstern och högern använder public service-nyheter lika mycket över tid. Men ju längre ut på ytterkanterna man är på vänster/höger-skalan, desto mer använder man public service-nyheter. Skillnaden är dock inte speciellt stort (och framträder framför allt när man kontrollerar för andra faktorer, såsom kön och utbildning).

2. Politiskt intresserade fortsätter använda public service-nyheter mer än de som saknar politiskt intresse

Ju mer politiskt intresserad man är, desto mer använder man public service-nyheter. Detta är den viktigaste förklaringsfaktorn om man jämför storleken på skillnaderna som jag har tittat på. Hur intresserad man är av politik är därför en av de viktigare förklaringarna till varför medborgarna använder (och fortsätter använda) public service-nyheter.

3. Gillar du ett riksdagsparti är chansen stor att du också följer public service-nyheter

Det skiljer mycket mellan olika partitillhörigheter, och från år till år, men det verkar inte ha så mycket att göra med huruvida partierna finns på vänsterkanten eller högerkanten. Här hittades inga större skillnader mellan partianhängarna över tid. Det viktiga är snarare huruvida partiet finns i riksdagen eller inte: de som sympatiserar med partier som inte finns i riksdagen använder heller inte public service-nyheter i någon större utsträckning. SD-anhängare är den enda gruppen där användningen av public service-nyheter faktiskt har ökat över tid.

Kontrollerar man däremot för ålder så minskar medieanvändningen över tid, främst bland SD-anhängare. Det beror på att det främst är äldre som använder public service-nyheter.

Vad betyder detta?

Enligt många tyckare (exempelvis de som pratar om filterbubblor) tar allt färre del av traditionella massmedier, och anledningen sägs vara att de som har de mest extrema övertygelserna har som störst behov att bekräfta sina politiska övertygelser och undviker därför politiskt neutrala nyhetskällor som public service-nyheter. Detta rimmar dock illa med verkligheten, både i den här undersökningen och med övrig forskning.

Även om det stämmer att svenskarna generellt sett använder public service-nyheter mindre och mindre sedan 1986, är minskningen inte speciellt stor. Det rör sig om några procentenheter hit eller dit (och då har vi ännu inte tagit mätfel i beaktande).

I stället är det de som saknar politiskt intresse som tenderar att ”överge” public service-nyheter, vilket också stämmer överens med mängder med andra studier som påpekar vikten av politiskt intresse. De som har starka ideologiska övertygelser tenderar i stället att använda nyheter mer än de som har svaga övertygelser.

Fakta om studien

  • Svenska medborgare har tillfrågats årligen från 1986 till 2015 (longitudinellt tvärsnitt)
  • 103 589 svenskar ingår i studien, 16 år och äldre
  • Urvalet är ett slumpmässigt urval av svenska befolkningen
  • Datan är baserad på nationella SOM-undersökningen (s.k. Super-SOM) genom enkätundersökningar på papper och webb

Begränsningar

Alla studier har begränsningar och det är viktigt att påpeka vilka de är så att man inte drar allt för långtgående slutsatser. Här är några saker som kan vara bra att ta hänsyn till:

  • Endast Aktuellt, Rapport och Ekot. Eftersom det är dessa public service-nyheter som har undersökts (oberoende av medium som tv, radio eller webb) säger artikeln ingenting om public service-användning generellt eller nyhetsanvändning generellt. Med andra ord kan en individ ta del av massor med nyheter via andra källor, eller allt från public service utom nyheter.
  • Självskattade svar. Medborgarna har själva fått svara på frågor om hur mycket de använder public service-nyheter, till skillnad från att någon observerar vad de konsumerar. Därför finns det en risk att deltagarna överskattar (och ibland underskattar) sin medieanvändning.
  • Gruppnivå, inte individer. Analysen är gjord på gruppnivå, det vill säga den tittar på hela befolkningen och uttalar sig inte om enskilda individer. Det finns med andra ord en stor variation vad gäller medieanvändning inom respektive grupp, och den variationen säger den här artikeln ingenting om.
  • Svarsfrekvensen har minskat över tid. Det är exempelvis fler politiskt intresserade som tenderar att svara på undersökningar, vilket därmed påverkar vilka personer vi drar slutsatser om. Pensionärer är duktiga på att svara, medan unga och icke-svensktalande är sämre på att svara.
  • Hönan och ägget. Frågan om kausalitet är viktig. Alla tre politiska preferenser (ideologi, partitillhörighet och politiskt intresse) är till viss del ärftliga och kan därför antas påverka även medieanvändning, men kan naturligtvis också påverkas av medierna. Vilken kausal riktning som har störst effekt är en öppen fråga, men eftersom avhandlingen handlar om selektionseffekter är det individernas val av medier som är av intresse här.

Läs artikeln

Artikeln är publicerad i tidskriften The International Journal of Press/Politics och heter följande:

Selective Exposure to Public Service News Over Thirty Years: The Role of Ideological Leaning, Party Support, and Political Interest

Abstract
Internet has fragmented the media landscape. People can now easily self-select into news outlets that aligns with their political preferences, which may create a polarized citizenry. However, public service broadcasting in many European countries still strive to have a universal appeal, which can mitigate political cleavages. This study examines which political preferences are more likely to facilitate selective exposure to public service broadcasting news, as well how public service broadcasting news affect political polarization, using an annual survey spanning 30 years in Sweden (n=103,589). Using mixed-effects modelling, results suggests that fewer attend to public service news over time, but differences by political leaning is minor, whereas identity with right-wing populist party decrease the use of public service news. Moderate amounts of political interest are enough for individuals to sustain use of public service news over time. Political polarization is also minor between those who use public service news more often versus seldom. In general, neither political cleavages nor political polarization seems to have increased over time due to selective exposure or public service news use.

Du kan läsa hela artikeln i fulltext om du saknar inloggning via ett bibliotek. Du kan också ladda ned analysskript och all data.

Vilka forskningsartiklar har dragits tillbaka inom medie- och kommunikationsvetenskap?

Vilka artiklar har dragits tillbaka inom journalistik, medie- och kommunikationsvetenskap, och varför drogs de tillbaka? Jag hittade nio artiklar i Retraction Watch Database och någon form av plagiat verkar vara den främsta orsaken.

Sedan en kort tid tillbaka finns databasen The Retraction Watch Database som samlat över 18 000 vetenskapliga artiklar som dragits tillbaka av ett eller annat skäl. Bakom databasen finns skaparna bakom bloggen Retraction Watch som bevakar tillbakadragna artiklar.

Jag letade i databasen och fann 186 artiklar under kategorin ”Communications”. Efter att jag sorterat bort kommunikationsteknik, systemvetenskap och annat irrelevant hittade jag totalt nio artiklar som är relevanta för journalistik, medie- och kommunikationsvetenskap, vilka jag också sammanställt i tabellen nedan.

Länkarna nedan leder till vidare läsning hos bland annat Retraction Watch.

Tillbakadragen artikel Anledning till tillbakadragande
Boom, Headshot!: Effect of Video Game Play and Controller Type on Firing Aim and Accuracy (Communication Research) Opålitlig data
Culture as Constitutive: An Exploration of Audience and Journalist Perceptions of Journalism in Samoa (Communication, Culture & Critique) Duplicerad data
The Effects of Avatar Stereotypes and Cognitive Load on Virtual Interpersonal Attraction (Communication Research) Salami slicing
Legacy of Elisabeth Noelle-Neumann: The spiral of silence and other controversies (European Journal of Communication) Juridiska skäl/hot
Maximizing Health Outcomes through Optimal Communication (Studies in Communication Science) Plagiat av text
Comments on ’Strategic Manoeuvring with the Intention of the Legislator in the Justification of Judicial Decisions’ [1] [2] (Argumentation) Plagiat av text
Have You Seen the News Today? The Effect of Death-Related Media Contexts on Brand Preferences (Journal of Marketing Research) Fabricerad data
Examining the Factors Affecting the Rate of IPTV Diffusion: Empirical Study on Korean IPTV [1] [2] (Journal of Media Economics) Duplicerad data
Using Mobile Phones in Language Learning/Teaching (Procedia – Social and Behavioral Sciences) Plagiat av artikel

Journalister som skriver om källkritik, men inte källgranskar sina egna källor

De senaste åren har det varit mycket prat om osanningar på nätet och vikten av källkritik. Dessvärre tenderar många påståenden vara överdrivna, och även initiala studier om ”fake news” visade sig vara fel. För att inte tala om den tyske journalisten Claas Relotius som skrev uppdiktade nyheter för Der Spiegel.

Men det finns en kategori av misstag som är lite extra humoristiska (och kanske pinsamma för den drabbade). Det är när journalister skriver om källkritik men själva inte gör källkritiken.

”59 procent av artiklarna som delas läses inte först”

I artikeln Så skadar lögner på nätet får vi veta mer om osanningar och lögner som sprids, och av titeln på webbsidan att döma verkar det vara en del av en kampanj som heter Källkritik – Tänk innan du delar! Jag intervjuades till denna artikel för något år sedan men hade helt glömt bort den, fram till nu då jag hade något svagt minne om jag var med där någonstans.

Om du klickar på bilden nedan, som jag saxat från artikeln, ser du i det vänstra stycket påståendet som görs. Att 59 procent av alla artiklar som sprids i sociala medier delas innan de läses först (av inläggsförfattaren får man förmoda).

Klickar man på länken som går till studien, och därefter söker efter ”59” (det är verkligen det enda jag gjorde!) så kommer man efter ett fåtal sökhopp fram till stycket till höger i bilden. Och vad säger studien? Jo, att 59 procent av de undersökta länkarna som delas på Twitter inte har klickats på. Studien säger alltså inget om huruvida inläggsförfattaren läste länken innan den delades. Och temat för artikeln var alltså osanningar och källkritik på nätet…

Läs också

Filterbubblor – ett hotfullt och vilseledande begrepp

I går, torsdag, hade Institutet för mediestudier seminariet Fejk, filter och faktaresistens – hotar sociala medier demokratin? Boken med samma namn presenterades med bland annat kortare presentationer av några av författarna (däribland jag) samt diskussioner med inbjudna gäster.

I boken skriver jag ett kapitel om filterbubblor, och varför idén är både felaktig, vilseledande och överdriven. Inledningen av kapitlet sammanfattar slutsatsen:

Begreppet filterbubblor har också utvidgats till att betyda något mycket bredare i samhällsdebatten. Syftet med detta kapitel är därför dels att klargöra vad filterbubblor är och varför idén kan avfärdas, och dels beskriva hur vi tenderar att välja information (ett forskningsområde som kallas selektiv exponering). Slutsatsen är att vi tenderar att välja bekräftande information något mer än motstridig information, men exponeras trots det ofta för mer motstridig information beroende på omständigheter i situationen. När vi har ett intresse eller nyfikenhet för nyheter spelar vår benägenhet att söka bekräftande information betydligt minde roll.

Du kan hoppa direkt till kapitlet Filterbubblor – ett hotfullt och vilseledande begrepp i PDF-filen.

60 år av kommunikationsforskning i en graf

En ny intressant studie publicerades med en analys av 149 meta-analyser. Jag plockade ut och laddade upp alla effektstorlekar på GitHub för den som vill analysera dem själv, och konstruerade graferna nedan.

I den första grafen ser du distributionen av effektstorlekarna. Medelvärdet är r = 0,21, vilket intressant nog är identiskt med socialpsykologi (se även effektstorlekar från socialpsykologi på GitHub som jag laddat upp).

Uppdelat på sex olika fält ser man exempelvis att det mesta är relativa låga effektstorlekar, men att exempelvis organisations- och gruppkommunikation åtminstone har lite större effekter.

Däremot återfinns de största effekterna under påverkan (Persuasion). Detta är dock sådant som handlar om sambandet mellan attityd och beteende, det vill säga vad vi tycker också tenderar att reflekteras i vad vi gör.

Data och källkod för att producera graferna (inklusive fler typer av grafer) finns på GitHub på länkarna ovan.

Relevant litteratur om selektiv exponering

Jag får då och då frågor från studenter om vilka artiklar de bör läsa om selektiv exponering (och fenomenet ”filterbubblor” som ofta förekommer i medierna). I stället för att skicka mail till varje student kan jag lika väl lägga listan här, och sedan länka till det här inlägget. Två flugor i en smäll alltså, både transparens och mindre jobb för mig i framtiden!

Urval

Jag har samlat på mig drygt 300 referenser enbart om selektiv exponering, samt ett tusental andra referenser om närliggande ämnen. De kan man enklast hitta genom att söka på Google Scholar efter ”selective exposure”.  Tänk dock på att ”selektiv exponering” också är ett begrepp som förekommer inom kemin och medicin när man selektivt exponeras för vissa ämnen. Så även om man får runt 25 000 resultat på Google Scholar är de flesta inom andra ämnen.

Listan med litteraturtips nedan är framför allt baserat på mitt eget godtycke, och mitt godtycke gillar (a) översiktsartiklar och meta-analyser, (b) historiska tillbakablickar med empiri för att få lite perspektiv på frågan, (c) teoretisk kritik och utveckling, samt (d) artiklar som är kritiska mot fenomenet (eftersom logik, genom modus tollens, innebär att empiriska påståenden som är falsifierade alltid är starkare än påståenden som är verifierade – allt annat lika – men litteraturen behandlas dock inte på det sättet på grund av publication bias där man tror att positiva resultat på något vis skulle vara ”bättre”).

Litteratur

Narrativa översiktsartiklar och meta-analyser om selektiv exponering, confirmation bias och motivated reasoning:

  • Cotton, J. L. (1985). Cognitive dissonance in selective exposure. In D. Zillmann & J. Bryant (Eds.), Selective Exposure to Communication (pp. 11–33). Hillsdale, N.J.: Lawrence Erlbaum Associates.
  • Hart, W., Albarracín, D., Eagly, A. H., Brechan, I., Lindberg, M. J., & Merrill, L. (2009). Feeling validated versus being correct: A meta-analysis of selective exposure to information. Psychological Bulletin, 135(4), 555–588. https://doi.org/10.1037/a0015701
  • Nickerson, R. S. (1998). Confirmation bias: A ubiquitous phenomenon in many guises. Review of General Psychology, 2(2), 175–220. https://doi.org/10.1037/1089-2680.2.2.175
  • Smith, S. M., Fabrigar, L. R., & Norris, M. E. (2008). Reflecting on Six Decades of Selective Exposure Research: Progress, Challenges, and Opportunities. Social and Personality Psychology Compass, 2(1), 464–493. https://doi.org/10.1111/j.1751-9004.2007.00060.x
  • Sweeny, K., Melnyk, D., Miller, W., & Shepperd, J. A. (2010). Information Avoidance: Who, What, When, and Why. Review of General Psychology, 14(4), 340–353. https://doi.org/10.1037/a0021288

Nedan följer empiriska artiklar med viktiga teoretiska bidrag. Garrett påpekar exempelvis att selektiv exponering har två dimensioner (söka upp information respektive undvika information) där undvikande är mycket svagare av de två. Tappin med kollegor skiljer på confirmation och desirability bias, det vill säga vad vi tror är inte nödvändigtvis detsamma som vad vi önskar, och där önskandet är det starkare av de två.

  • Garrett, R. K. (2009). Politically Motivated Reinforcement Seeking: Reframing the Selective Exposure Debate. Journal of Communication, 59(4), 676–699. https://doi.org/10.1111/j.1460-2466.2009.01452.x
  • Tappin, B. M., van der Leer, L., & McKay, R. T. (2017). The heart trumps the head: Desirability bias in political belief revision. Journal of Experimental Psychology: General, 146(8), 1143–1149. https://doi.org/10.1037/xge0000298

Tidigare översiktsartiklar om selektiv exponering (dessa är dock svårare att få tag på):

  • Freedman, J. L., & Sears, D. O. (1965). Selective Exposure. In Leonard Berkowitz (Ed.), Advances in Experimental Social Psychology (Vol. 2, pp. 57–97). New York: Academic Press.
  • Frey, D. (1986). Recent research on selective exposure to information. In L. Berkowitz (Ed.), Advances in Experimental Social Psychology (Vol. 19, pp. 41–80). San Diego, CA: Academic Press.
  • Sears, D. O. (1968). The Paradox of De Facto Selective Exposure Without Preference for Supportive Information. In R. P. Abelson, E. Aronsson, W. J. McGuire, T. M. Newcomb, M. J. Rosenberg, & P. H. Tannenbaum (Eds.), Theories of Cognitive Consistency: A Sourcebook (pp. 777–787). Chicago: Rand-McNally.

Specifikt om filterbubblor (Pariser och Sunstein är förespråkare, och delvis också Bennett och Iyengar):

  • Bennett, W. L., & Iyengar, S. (2008). A New Era of Minimal Effects? The Changing Foundations of Political Communication. Journal of Communication, 58(4), 707–731. https://doi.org/10.1111/j.1460-2466.2008.00410.x
  • Hannak, A., Sapiezynski, P., Molavi Kakhki, A., Krishnamurthy, B., Lazer, D., Mislove, A., & Wilson, C. (2013). Measuring Personalization of Web Search. In Proceedings of the 22Nd International Conference on World Wide Web (pp. 527–538). Republic and Canton of Geneva, Switzerland: International World Wide Web Conferences Steering Committee. Retrieved from http://dl.acm.org/citation.cfm?id=2488388.2488435
  • Pariser, E. (2011). The Filter Bubble: What the Internet Is Hiding from You. London: Viking.
  • Sunstein, C. R. (2001). Republic.com. Princeton, N.J.: Princeton University Press.
  • Zuiderveen Borgesius, F. J., Trilling, D., Möller, J., Bodó, B., de Vreese, C. H., & Helberger, N. (2016). Should we worry about filter bubbles? Internet Policy Review, 5(1). https://doi.org/10.14763/2016.1.401

Selektiv exponering och polarisering:

  • Stroud, N. J. (2010). Polarization and Partisan Selective Exposure. Journal of Communication, 60(3), 556–576. https://doi.org/10.1111/j.1460-2466.2010.01497.x
  • Trilling, D., Klingeren, M. van, & Tsfati, Y. (2017). Selective Exposure, Political Polarization, and Possible Mediators: Evidence From the Netherlands. International Journal of Public Opinion Research, 29(2), 189–213. https://doi.org/10.1093/ijpor/edw003

Notera att alla artiklar ovan inte framför allt handlar om internet eller tjänsterna på internet, utan främst om människor. Det finns flera anledningar till det. För det första kan internettjänsterna ändras inom loppet av fem minuter så alla specifika slutsatser i en studie blir meningslösa. Vem bryr sig till exempel om MySpace-forskning i dag? För det andra måste man ta hänsyn till människans psykologi och huruvida vi undviker information. Om vi inte gör det, innebär det att tjänsternas utformning har mindre betydelse än vad förespråkarna för filterbubblor påstår (deras argument bygger ju nämligen på att vi nästan uteslutande bara bekräftar våra övertygelser).

Forskare

Några inflytelserika forskare inom selektiv exponering som kan vara bra att hålla koll på:

  • Silvia Knobloch-Westerwick
  • R. Kelly Garrett
  • Natalie Stroud

Hoppas detta kan vara en bra väg in i litteraturen för er!

Filterbubblor finns och finns inte på samma gång (om man får definiera begrepp efter eget godtycke)

Någon säger att det är uppenbart att filterbubblor finns. Man behöver bara slänga ett öga i olika Facebookgrupper så ser man att människor tar del av olika information. Vi har inte samma vänner i våra Faceobookflöden, och därmed befinner vi oss i olika bubblor. Någon annan säger att människor inte undviker information på nätet som går emot deras övertygelser, vilket innebär att filterbubblor inte finns. En tredje hänvisar till Eli Parisers bok och att två identiska Googlesökningar kan ge helt olika sökresultat. Det är därmed uppenbart att filterbubblor finns.

Vem har då rätt?

Alla.

Om vi låter var och en definiera ord efter eget godtycke kan man förstås få vad som helst att vara sant: ”Gud är kärlek, kärlek finns, alltså finns Gud.” Enkelt. Använder man olika definitioner, får man också olika slutsatser.

I inlägget Därför är filterbubblan inte det vi borde prata om beskriver Anna Loverus, digital strateg och forskare i beteendevetenskap, detta problem och att filterbubblor ofta beskrivs felaktigt samt att det inte är det vi egentligen borde fokusera på:

Eftersom begreppet ofta väcker en intuitiv idé om vad det är så är det inte konstigt att folk hör det, och tror att de vet vad det är. Särskilt eftersom mycket av debatten handlar om huruvida det finns bubblor eller inte, känns det prioriterat att vi vet vad en bubbla är innan vi ger oss in i detta.

  1. Alla har sin egen filterbubbla. Själva definitionen av filterbubblor utgår från att två personer som är tillsynes väldigt lika får olika sökresultat på samma sökord. Men du delar inte din filterbubbla med andra människor.

Om syftet är att beskriva vad filterbubblor faktiskt är, så kan man omedelbart avfärda den definitionen eftersom inte ens Eli Pariser (som myntade begreppet!) håller med om den definitionen. I boken The Filter Bubble skriver han om personaliseringsalgoritmer (alltså inte specifikt sökmotorer) på sidan 9:

The new generation of Internet filters looks at the things you seem to like – the actual things you’ve done, or the things people like you like – and tries to extrapolate. They are prediction engines, constantly creating and refining a theory of who you are and what you’ll do and want next. Together, these engines create a unique universe of information for each of us – what I’ve come to call a filter bubble – which fundamentally alters the way we encounter ideas and information.

Vidare säger han inte alls att alla har sin egen filterbubbla, utan att det är en konsekvens som kan uppstå: ”the filter bubble introduces three dynamics we’eve never dealt with before: First, you’re alone in it” (s. 9). Cass Sunstein menar också att det kan leda till en ”Daily me” där alla nyheter skräddarsys efter en själv, utan tillstymmelse till någon oliktänkare. De andra två konsekvenserna är dels att filterbubblor är osynliga för användaren, och dels att man inte kan välja om man vill gå ur filterbubblan eftersom företagen vill tjäna mer pengar genom att öka personaliseringen. Men Facebook, Twitter och Google låter användarna välja själva, i varierande utsträckning, och frågan kvarstår därför om riktningen verkligen går åt mer, snarare än mindre, personalisering. Däremot är det möjliga konsekvenser som vi i allra högsta grad bör ta på allvar, i synnerhet den bristande transparensen.

Med andra ord pratar Pariser (samt Sunstein och övriga) om de demokratiska konsekvenserna personligt utformade tjänster kan ge. De gör med andra ord inte enbart den triviala observationen att tjänsterna är personligt utformade i varierande grad, utan ger också skäl för ett kausalt samband som de menar kommer (eller åtminstone kan) uppstå. Det är detta kausala samband jag tycker är intressant.

I bilden nedan visas det argument jag presenterade i föreläsningen på Internetdagarna, vilket utgår från framför allt Pariser och Sunstein men också vad andra forskare och förståsigpåare har påstått kommer hända. Jag argumenterar för att detta kedjeargument bryts redan på steg två.

Vidare skriver Anna Loverus:

I debatten om filterbubblor används ofta dagstidningen som exempel på att fenomenet inte är nytt eller att de inte finns. Du hade en socialistisk eller liberal morgontidning, kanske även en kvällstidning, och det var dina enda perspektiv. Men tidningsexemplet missar nästan alltid två aspekter när det används för att förklara att filterbubblor inte är något nytt:

  1. Du visste vilket perspektiv din tidning förmedlade, det var även något tidningen själv kommunicerade.
  2. Du kunde alltid gå och köpa ytterligare tidningar om du vill veta vilka perspektiv du inte fick.

Men dagens rekommendationsalgoritmer skiljer sig på båda dessa punkter:

  1. Du har ingen aning om varför just du får just de träffar som dyker upp när du letar viss information.
  2. Du kan inte ta reda på vilken information du hade fått om du varit någon annan.

De här två faktorerna i sig är varför vi började prata om filterbubblor över huvud taget.

Den andra punkten (”Du kan inte ta reda på vilken information du hade fått om du varit någon annan.”) stämmer inte nödvändigtvis, det är bara att öppna ett inkognito-fönster och söka på Google så försvinner oftast personaliseringen. Däremot vet jag naturligtvis inte vad andra har fått för personalisering eftersom det bygger på deras tidigare beteende. Men även om vi hade sökmotorer helt utan personalisering, vet jag ändå inte vad en annan person har sökt efter (eller vilka länkar de klickar på). Å andra sidan vet jag inte vilka böcker folk lånar på biblioteket heller. De kanske främst läser böcker som deras vänner har rekommenderat? Det är därför vi frågar vad folk faktiskt gör.

Inte ens Pariser själv tror på filterbubblor i den betydelsen

Anna Loverus igen:

När forskaren Peter Dahlgren står på Internetdagarnas konferensscen och pratar om att filterbubblor inte finns, argumenterar han genom att säga att vi har mer information att tillgå idag, än någonsin tidigare, och att vi kan mäta att folk får information från fler olika källor. Det stämmer. Men eftersom filterbubblor egentligen inte handlar om antalet perspektiv vi möts av blir det problematiskt när det måttet används som bevis för filterbubblor eventuella existens. Vi kan helt enkelt inte mäta huruvida filterbubblor finns genom att mäta antal nyhetssajter vi tar del av. Vi kan mäta huruvida filterbubblor finns genom att titta på vilken information som sorteras bort när folk försöker aktivt ta reda på hur något ligger till, och hur mycket två individers sökresultat varierar när de söker svar på samma fråga.

Det vore befängt om någon tror att antalet informationskällor en person tar del av är ett mått på huruvida ”två personer som är tillsynes väldigt lika får olika sökresultat på samma sökord”. Men vem är det som har påstått det? Inte jag i alla fall.

Vidare var det just det kausala sambandet som Pariser påstod, nämligen att filterbubblor leder till isolering, som motbevisas genom att hänvisa till att människor får fler perspektiv. Med andra ord, förekomsten av fler perspektiv på internet är ett kraftigt argument mot filterbubblor (antalet perspektiv är däremot inte, som Loverus verkar tro, ett mått på filterbubblors existens). Det erkänner till och med Pariser själv, som hänvisar just till hur folk använder andra medier:

What role do you think the filter bubble played in the election?

[…] In fact it’s still the case in 2016 that most Americans get their news from local TV news, according to Pew. So I actually think it’s very hard to attribute the results of this election to social media generally or the filter bubble in particular.

Och återigen, Pariser gör alltså inte den triviala observationen att personaliseringsalgoritmer kan ge viss information, men inte annan, när man söker på Google.

Även om allt vi gör på nätet leder till total personalisering, där alla ser helt olika saker trots identiska sökord eller utgångspunkter, innebär det inte nödvändigtvis att ”alla har sin egen filterbubbla” och därmed blir avskurna från resten av samhället då vi fortfarande kan ta del av andra medier. Därför är en individs hela mediediet viktig att ta i beaktande när man pratar om vilka (demokratiska) konsekvenser medier har. Pariser erkänner själv detta, och påpekar i intervjun i länken ovan att han överspelade sociala mediers betydelse.

För det är ingen konst att konstruera domedagsscenarier om man först får exkludera alla andra medier.

Det egentliga problemet

De är många som säger vad debatten eller problemet egentligen handlar om, samtidigt som de säger olika saker. Jag citerar här återigen vad Anna Loverus skrev, från föregående citat:

Men eftersom filterbubblor egentligen inte handlar om antalet perspektiv vi möts av blir det problematiskt när det måttet används som bevis för filterbubblor eventuella existens.

Det är lustigt med tanke på att Pariser hävdar raka motsatsen: ”Ultimately, democracy works only if we citizens are capabe of thinking beyound our narrow self-interest. But to do so, we need a shared view of the world we cohabit. We need to come into contact with other peoples’ lives and needs and desires. The filter bubble pushes us in the opposite direction – it creates the impression that our narrow self-interest is all that exists.” (s. 164)

Så här skrev däremot Jesper Åström, som jag citerade i Filterbubblor: 3 kommentarer – 3 svar:

Men problemet ÄR INTE utgången i det amerikanska valet, eller falska nyheter eller ens urvalet av information. Problemet ligger i att användare upplever extremer som majoriteter vilket gör att normen för vad som är rimligt i ett samhälle förskjuts. Då får extrema människor luft under vingarna.

Så vi har med andra ord tre olika personer (Loverus, Pariser och Åström) som hävdar vad det egentliga problemet med filterbubblor är, och vilka konsekvenser det får, men alla tre säger olika saker.

Samma sak sker när forskare berättar för oss vad vi egentligen vill veta från statistiska test, samtidigt som alla forskarna säger olika saker. Det hade varit mer rimligt att säga ”jag tycker att detta egentligen handlar om…”

Detta problem påtalade jag just i min föreläsning under termen concept creep (se bild 27 i presentationen), nämligen att begrepp utvidgats efterhand som de används, vilket också var anledningen till att jag presenterade det specifika argumentet jag kritiserade (baserat på bland annat Pariser och Sunsteins argument).

Sökningar och Facebookflöden är personliga redan från början

Jag kan också utveckla några ord om sökningar och till viss del Facebookflöden. Personaliserade sökningar på sökmotorer är i nuläget inte speciellt stort problem (ur ett demokratiskt perspektiv) av tre skäl:

  1. Sökningar är redan kraftigt styrda utifrån vad individen vill ha.
  2. Sökningar görs sällan om det som är gemensamt på samma sätt som nyhetskonsumtion. Det vill säga, blotta förekomsten av en sökning är redan i hög grad uttryck för något personligt.
  3. Man kan enkelt undvika personaliserad sök genom att öppna ett inkognito-fönster. (Däremot kan plats spela roll, sök exempelvis efter namnet på en restaurang när du är i en specifik stad.)

Det är sant att vi inte vet vad olika sökningar leder till för en specifik individ när sökresultaten är personaliserade, men det innebär förmodligen också att de inte var ute efter samma sak från början. Det vill säga, anledningen till att man använder en sökmotor är att man redan från början vill ha svar på en specifik fråga. Att prata om ”gemensam” kunskap eller information ter sig därför något paradoxalt när sökningar ofta syftar på det rakt motsatta. (Däremot accepterar jag det principiella problemet med en sökmotor som ger olika svar beroende på frågeställaren.)

Låt mig ta Eli Parisers eget Egypten-exempel, se Eli Parisers presentation (PDF). Två personer söker efter ”Egypten” och får olika resultat. Men söker vi oftast så? Nej, inte riktigt. Om du exempelvis vill åka på semester i Egypten och din kompis vill veta vad huvudstaden i Egypten heter kommer ni att skriva mer explicita sökningar, såsom ”Egypten pris flyg”, ”vad heter Egyptens huvudstad” eller bara ”Egypten huvudstad”. Detta faller alltså utanför det som många är intresserade utav, däribland jag själv, eftersom personalisering blir verkningslös när man använder specifika sökord snarare än det mångtydiga sökordet ”Egypten”. Det vill säga, ju mindre specifik sökfråga, desto mer kan Google använda dina tidigare beteenden för att ge resultat Google gissar att du vill ha. När du är mer specifik, desto mindre betydelse får personaliseringen. Och om sökningar redan i hög grad är personliga, borde inte heller en speciellt stor andel av sökningarna vara personaliserade.

En uppskattning bland 200 personer visar att ungefär 12 % av sökningarna som görs på Google är personaliserade (16 % för Bing), och det varierar beroende på sökord, plats och om man är inloggad eller ej. Så om denna siffra skulle kunna generaliseras, vilket är tveksamt på grund av urvalet och de få personerna, betyder det omvänt att 88 % av alla sökningar inte leder till isolerande filterbubblor.

Dessutom finns det inga skäl att anta att mitt Facebookflöde skulle stämma överens med någon annans flöde, eftersom vi inte har samma vänner till att börja med. Så personalisering specifikt på Facebook har förmodligen ringa betydelse just på grund av att människors mediediet i övrigt är bred, och dessutom verkar bli bredare med internet.

Huruvida människor isolerar sig mer och mer från information som går emot deras politiska övertygelser (vilket jag är intresserad av, inte personalisering av information i stort), kan därför inte enbart avgöras genom att hänvisa till förekomsten av recommender systems. Man måste även ta hänsyn till vad människor gör – vilken information de väljer och inte väljer – samt hur deras informationsmiljö i övrigt ser ut.

En semantisk ordlek

Så finns filterbubblor? Ja och nej. Om alla definierar begrepp efter eget godtycke (vilket man naturligtvis får!) så finns det och finns inte på samma gång, och det blir blott en semantisk ordlek. Utgår man från Parisers beskrivning så erkänner dock till och med Pariser att filterbubblor inte har speciellt stort stöd och hänvisar till andra mediers betydelse (däremot säger Pariser dock att filterbubblor kan ha andra konsekvenser än de som han själv hävdade inledningsvis). Och utgår man dessutom från det argument jag lade fram i bilden (som explicit rör samhällsfrågor och inte information i allmänhet) ovan börjar hålet i bubblan bli vidöppet.

Dessutom har jag inte ens sagt att filterbubblor inte finns, utan det är framför allt rubriker som journalister har satt på tidningsartiklar. Däremot skrev och sa jag ”Om filterbubblor inte finns, varför påstår medier det?” i min presentation för att aktualisera mediernas oförmåga att påvisa belägg för fenomen utan snarare antar dem som sanningar. Men jag är högt tveksam till att alla är lika intresserade av betingade sannolikheter som jag. Det är inte första gången jag blivit missuppfattad när jag presenterar kontingenta argument. Jag får nog försöka komma på något sätt att göra det svårare att missuppfatta.

Filterbubblor och faktaresistens – min föreläsning på Internetdagarna 2017

Häromdagen var jag på Internetdagarna 2017 och pratade på temat ”Filterbubblor och faktaresistens” tillsammans med några andra personer.

Du kan se videoklippet nedan, dryga 30 minuter. Här är några intressanta hållpunkter i videoklippet:

  • 0:40 Finns filterbubblor?
  • 5:50 Sverige är inte USA
  • 9:15 Viktig skillnad: att vi föredrar något betyder inte att vi undviker det motsatta
  • 9:38 Information sprids i flera steg
  • 14:00 Motivated reasoning: hur vi börjar med en slutsats och sedan söker stöd för den
  • 18:40 Argument allra mest polariserande
  • 19:20 Påverkansparadoxen
  • 19:55 Om filterbubblor inte finns, varför påstår medier det?
  • 25:00 Är selektiv exponering ett nytt fenomen?
  • 26:50 Vad vi bör göra

Du kan också följa med i Powerpoint-presentationen nedan där du också hittar referenser till de studier jag pratar om. Klicka på högerpilen för att hoppa till nästa bild så slipper du se videon en gång till. Källkoden till graferna (gjorda med ggplot i R) på bild nummer 22-23 finns att ladda ned på github.com/peterdalle/filterbubblor för den intresserade.

Olyckligtvis sa jag i inledningen att filterbubblor inte finns beskrivet i forskningslitteraturen, men jag menar naturligtvis att ordet filterbubblor sällan förekommer, mer än att hänvisa till populärkulturen eller mer generellt tala om filterbubblor som en tänkbar konsekvens av någonting. ”Selektiv exponering” är det begrepp som huvudsakligen använts och det är dels lite bredare och har dels använts sedan 1940-talet.

Lyssna också på min kollega, Ulrika Hedman, som pratar om ”fake news” och varför detta är ett problematiskt begrepp. Hon visar också en typologi över falska nyheter utifrån graden av sanningshalt och graden av vilseledning.

Medieforskare blir av med sin doktorsexamen

Enligt Retraction Watch så har Ohio State University sett till att en av deras tidigare doktorander har fått sin doktorsgrad tillbakadragen. En vetenskaplig tidskrift har nämligen dragit tillbaka en av hennes artiklar (samförfattad med hennes handledare) på grund av ”inkonsistens i datan”, vilket är ett förmildrande uttryck för något som inte har gjorts på ett korrekt sätt.

Det gäller artikeln ‘Boom, Headshot!?’: Effect of Video Game Play and Controller Type on Firing Aim and Accuracy som publicerades på nätet 2012 och som kom ut i tryck 2014. Artikeln argumenterade för att first-person shooter tv-spel förbättrar människors hanterande av riktiga vapen.

Men under 2015 hörde andra forskare av sig och ville titta på datan ifråga, eftersom de hade upptäckt ”inkonsistenser”. Men forskarna till artikeln kunde inte hitta datan, vilket är sannerligen misstänksamt.

Så här skriver Communication Research, tidskriften som drog tillbaka artikeln, om varför de dragit tillbaka den:

The editors of Communication Research, Drs. Gibbs and Knobloch-Westerwick, wish to issue a retraction of the article entitled ““Boom, Headshot!?”: Effect of Video Game Play and Controller Type on Firing Aim and Accuracy” by Jodi L. Whitaker and Brad J. Bushman.

This article was first published online on April 30, 2012 and in print in the October 2014 issue of Communication Research (issue 41, pp. 879-891) as doi:10.1177/0093650212446622. It should be noted that, to ensure impartiality, Dr. Knobloch-Westerwick was not involved in the preparation of this decision, because she is on the faculty at the same institution as the corresponding author. This retraction is in response to inquiries from Drs. Markey (Villanova U) and Elson (Ruhr U Bochum), in agreement with the corresponding author Dr. Bushman.

A Committee of Initial Inquiry at Ohio State University recommended retracting this article after being alerted to irregularities in some variables of the data set by Drs. Markey and Elson in January 2015. Unfortunately, the values of the questioned variables could not be confirmed because the original research records were unavailable. In 2016, Drs. Markey and Elson sent their report to Dr. Gibbs, one of the editors of Communication Research, who decided that a retraction was warranted. A replication of the study by Dr. Bushman is in review.

Här hittar man abstractet till originalstudien:

Video games are excellent training tools. Some writers have called violent video games “murder simulators.” Can violent games “train” a person to shoot a gun? There are theoretical reasons to believe they can. Participants (N = 151) played a violent shooting game with humanoid targets that rewarded headshots, a nonviolent shooting game with bull’s-eye targets, or a nonviolent nonshooting game. Those who played a shooting game used either a pistol-shaped or a standard controller. Next, participants shot a realistic gun at a mannequin. Participants who played a violent shooting game using a pistol-shaped controller had 99% more headshots and 33% more other shots than did other participants. These results remained significant even after controlling for firearm experience, gun attitudes, habitual exposure to violent shooting games, and trait aggressiveness. Habitual exposure to violent shooting games also predicted shooting accuracy. Thus, playing violent shooting video games can improve firing accuracy and can influence players to aim for the head.

Enligt Google Scholar har artikeln redan hunnit citerats 14 gånger sedan den publicerades 2012, bland annat i en översiktsartikel vilket förmodligen förvärrar situationen med tanke på att alla som läser översiktsartikeln förmodligen inte kommer att läsa tillbakadragandet av originalartikeln.

Det är som viskleken för forskning, och mängden myter som florerar inom forskning behöver på inga sätt vara mindre än utanför forskarsamhället därför att det som bekräftar vad forskare tror är också det som i högre utsträckning kommer i tryck.

Enligt Retraction Watch var handledaren omedveten om dessa inkonsistenser, och verkar inte ha fått några repressalier.

Retraction Watch bevakar tillbakadragna vetenskapliga artiklar inom akademin (det är många, många, många forskningsartiklar som dras tillbaka regelbundet) och har skrivit följande om forskaren ifråga: