Backend Media

Ju kortare, desto bättre.

Om det är en enda sak du ska tänka på när du skriver e-post så är det detta: Skriv brevet som om du bara har 140 tecken till förfogande. Ta sedan den texten och lägg i ämnesraden.

Detta kan inte påpekas tillräckligt ofta. Ju kortare, desto bättre. Ofta får jag e-post som ser ut så här:

Hej! Jag har nyligen sagt upp mig och i och med det har jag startat företag. Jag har nämligen varit sjukskriven i två år eftersom min förra arbetsgivare var en…

När jag läst e-post motsvarande ett maratonlopp med text kommer äntligen frågan:

Det var huvudlinjerna i min livshistoria. Har du något bra boktips om jag ska marknadsföra min butik på nätet?

Varför lägger du inte frågan överst – och allra helst redan i ämnesraden? Ställ din fråga, och berätta sedan bakgrunden kring din fråga (när du ställt frågan kommer troligtvis följdfrågor naturligt). Om du börjar berätta kronologiskt från det att du lämnade BB kommer jag att somna eller kasta ditt mail i papperskorgen. Att skriva det viktigaste först kallas emfatisk struktur (den omvända pyramiden eller trattmodellen kallas den också) .

Den första augusti slogs Radio- och TV-verket ihop med Granskningsnämnden för radio och TV (GRN) och bildade en ny myndighet: Myndigheten för radio och tv.

Några nyheter i radio- och TV-lagen som också trädde i kraft samma datum:

• SVT Play hamnar under radio- och TV-lagen, vilket innebär att de står under myndighetens tillsyn.
• Kommersiell radio behöver inte längre sända eget och lokalt material.
• Större frihet för att ta in annonser och produktplaceringar. Dessutom fler annonsformat såsom delad skärm.
• Ett nytt krav införs som innebär att personer med funktionsnedsättningar ska få tillgång till sändningarna. Hur det kommer se ut i praktiken kommer vi se framöver.

How I Make $2,000 Every Year Without Doing Very Much

Back in 2005, long before we started Envato and FreelanceSwitch, I came across a site called iStockPhoto and discovered I could sell illustrations there. Now I’m not much of an illustrator, but I do like experimenting with making money. So I set about creating some little icons and graphics – mostly leftovers from my design work.

Proffstips: 8 saker att tänka på när du säljer foton på nätet

Här är sajterna där du kan sälja dina foton – och åtta tips på vägen. Yuri Arcurs är den person som tjänar mest i världen på att sälja bilder på så kallade ”microstock-sajter”, där vem som helst (med talang och tur) kan ladda upp och få sina bilder sålda. Här delar han med sig av sina bästa tips.

Nej, det gör det inte! Sluta tro på den här myten.

Har du fått förfrågan om att skriva ett rekommendationsbrev till en anställd eller vän som är, tja, helt inkompetent? Du vill undvika att såra din vän men samtidigt vill du inte ljuga. Lösningen heter mångtydighet. Ekonomen Robert Thornton vid universitetet Lehigh i USA, har några förslag på vad du kan skriva.

De 6 bästa rekommendationerna till din inkompetente vän

1. Jag kan entusiastiskt rekommendera den här personen med inga kvalifikationer över huvud taget.
2. Jag är glad att meddela att denna person är en före detta kollega till mig.
3. Jag kan försäkra dig om att ingen person är bättre för jobbet.
4. Jag uppmanar dig att inte spilla någon som helst tid på att erbjuda denna person jobbet.
5. Allt som allt kan jag inte säga tillräckligt goda saker om den här personen eller rekommendera personen för högt.
6. I mitt tycke kommer du bli väldigt lyckligt lottad om du får den här personen att arbeta för dig.

(Du hittar fler rekommendationer i hans bok. Jag har dock inte läst den.)

Susanne undrar hur man egentligen bör utforma en bokningssajt för hotell. De får provision för varje köp som kunden gör, men de vill samtidigt inte länka till hotellet ifråga på grund av rädsla att mista provisionen. Kunden ska ju helst boka på deras sida!

Problemet bottnar i bokningssajten är urkass och avskräcker från bokningar på grund av bristen på trovärdigheten, menar Susanne, som då lagt in länkar till hotellen från bokningssajten (liksom länkar tillbaka – från hotellen).

Säljarna vill dock inte länka till hotellen eftersom det innebär att besökarna själva kan kontakta hotellen och att bokningssajten då missar intäkter.

Så hur ska man göra?

Min första fråga är mycket enkel: Vad är syftet med bokningssajten? Jag kan gissa på att det handlar om att förenkla och spara tid för användaren genom att kunna överblicka flera alternativ på en och samma gång. Men på vilket sätt förenklar det om det ändå är krångligt att boka?

Jämför detta med att du ska besöka en resebyrå. Resebyrån finns inte på Storgatan där alla människor finns, utan på Bakgatan. För att gå in i resebyrån måste man först hämta ett inpasseringskort på Pressbyrån. Tror ni den här resebyrån kommer att få några kunder? Naturligtvis inte. Då spelar det ingen roll om resebyrån säger åt kunden vilka flygbolag resebyrån anlitar om de vägrar säga hur man tar kontakt med dem (då kan ju kunden vända sig direkt till flygbolaget och boka resan). Men vad de missar här är att varje flygbolag har olika rutiner för bokningar, vilket resebyrån kan förenkla: ”Så du och sambon vill resa till Paris på söndag? Inga problem, här har du två biljetter”.

När jag använt bokningssajter för hotell är länkar till hotellen otroligt viktiga. Där kan jag ofta läsa nyheter om hotellet som inte finns på bokningssajten. Hur långt är gångavståndet till centrum eller närmsta tågstation? Om det är ett hotell som tänkt till så borde sådan information finnas på deras hemsida – så varför skulle någon hindra mig från att ta del av detta? För att man vill låsa in kunden i en besvärlig bokningsprocess för att tjäna maximalt med pengar?

Så sammanfattningsvis är problemet alltså att bokningssajten är dålig, inte att den länkar till hotellen. Tänk dig en telefonkatalog med bara ett nummer: ”Ring oss så kopplar vi dig till företaget du vill prata med, men vi vill helst inte att du ringer direkt till företaget eftersom vi förlorar pengar på det”. Arrogant mot kunden? Absolut. Om ni inte levererar något mervärde är det heller ingen rimlig affärsidé.

Ska man skicka iväg besökaren med länkar? Förlorar man inte en kund då?

Det här var vanligt i internets barndom. Man länkar inte till andra sidor med rädslan för att användaren försvinner och besöker dem i stället. Men egentligen förhåller det sig tvärtom. Om vi får värdefulla tips från din webbplats, är besökaren mer benägen att återkomma fler gånger för att ta del av fler tips. Tänk på det!

Det handlar alltså om att avsiktligt skicka iväg användaren till andra sidor eftersom de har nytta av det. Och har era besökare nytta av det, kan ni vara säkra på att de vill ha fler nyttotips.

En av mina favoritsidor, Lifehacker (som förvisso skriver om nörderi såsom produktivitet och liknande), har som uttalad strategi att få folk att lämna sidan. Eftersom jag får så mycket bra tips där, så går jag givetvis dit så fort det är något jag letar efter inom ämnet.

Om användaren inte vill vara på din sida så försvinner hon ändå. Det finns ingenting du kan göra åt det. Då är det bättre att du skickar iväg henne med ett leende på läpparna med förhoppningen om att hon tänker på just din webbplats. För du vill väl att hon går till din webbplats för att den är bäst, snarare än att det är den enda hon känner till?

Amazon har en datalagringstjänst som kallas Amazon S3 – kort för Simple Storage Service. Tanken är väldigt enkel. Du kan lagra filer och du betalar bara några få ören för bandbredden och lagringen. Men om man behöver mycket bandbredd, vad blir egentligen ”några ören” då?

Jag har som bekant börjat producera en podcast och då behövs ju av naturliga skäl mycket bandbredd. Hur mycket visste jag inte till en början, så Amazon S3 verkade vara en god investering med tanke på att man betalar för det man använder, och ingenting annat.

Efter tre månaders användning och tolv avsnitt av poddpradioprogrammet har jag ganska goda föreställningar om hur mycket bandbredd som behövs. I synnerhet när lyssnarna nästan ökat exponentiellt från första avsnittet…

Diagrammet nedan visar hur många kronor det kostar för varje nedladdad gigabyte. Som du kan utläsa så kostar alltså 500 GB bandbredd ungefär 750 kronor i månaden.

I diagrammet har jag använt dollarkursen 7,9. Till detta gör Amazon ett momspålägg om sedvanliga 25 procent, vilket också framgår av diagrammet (varför jag råkat räkna med moms är en bra fråga, men räknar du med baklängesmoms om 20 procent får du fram priset utan moms).

De kostnader som jag räknat med är endast nedladdningar, men i sin helhet är kostnaderna för Amazon S3 följande:

Jag räknar med uppladdningar och lagring som halvfasta kostnader därför att de endast förändras varefter som nya avsnitt produceras, ungefär tre till fyra gånger per vecka, och är därför förhållandevis konstanta. Bandbredden blir av naturliga skäl dyrare ju fler som laddar ned avsnitten, varför jag anser det är en viktigare variabel att räkna med.

Jag har sedan jämfört dessa siffror med Libsyn, en tjänst som lagrar just ljudfiler för poddradio. Skillnaden blir minst sagt signifikant eftersom man bara betalar för lagringen per månad, vilket är en fast kostnad, och ingenting extra för bandbredden.

Så jag hoppas att denna lilla kostnadsberäkning kan hjälpa dig att fatta ett bra beslut om Amazon S3 är värt pengarna eller inte. För mig lutar det att inom kort börja använda Libsyn i stället.

Följer myndigheter och företag personuppgiftslagen i de sociala medierna? Den frågan ämnar Datainspektionen ta reda på med en ny granskning.

Så här skriver Datainspektionen i sitt pressmeddelande:

- Vi ser en kraftig ökning av antalet frågor som handlar om vilket ansvar man enligt personuppgiftslagen har för de personuppgifter som publiceras via sociala medier, säger Datainspektionens generaldirektör Göran Gräslund.

Datainspektionen har inte tagit ställning till vilka bestämmelser i personuppgiftslagen som gäller för personuppgifter som kommuniceras via sociala medier. Därför drar myndigheten nu igång ett projekt för att klargöra ansvarsfrågorna.

Granskningen kommer att resultera i riktlinjer för hur man bör hantera personuppgifter via Facebook, Twitter etc i den dagliga verksamheten.

Hanteringen av personuppgifter är en snårig djungel. Här ska jag ge en liten insikt i hur personuppgiftslagen fungerar och hur du får den att gå hand i hand i solnedgången med din företagswebbplats.

Jag fick följande fråga via e-posten:

Jag sökte runt på internet för att få vägledning i en fråga och hittade till bloggen om PR, kommunikation och webb. Jösses, du verkar verkligen ha koll på det mesta! Det jag sökte vägledning i gäller en fråga som vi just nu funderar över i vårt företag. För- och nackdelar med att ha bilder och namn på personal på vår hemsida. Vi håller för närvarande på att jobba fram en ny webbsida och där dök frågan upp. Hittills har vi bara kört på med bilder och namn utan att tänka efter om det är bra eller dåligt. Vissa medarbetare är dessutom inte så förtjusta. Är det möjligen en fråga du har några råd om eller om du kan hänvisa till någon bra litteratur eller källa?

Den här frågan kan delas upp i dels en juridisk aspekt och dels en etisk. Jag vill hävda att etiken väger tyngre än juridiken, även om kanske få skulle hålla med mig. Men det är å andra sidan en separat fråga.

Vad gäller det juridiska är det personuppgiftslagen (PUL) som reglerar vilka personuppgifter som får publiceras, och i lagen kan vi läsa att dess syfte är att ”skydda människor mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter”.

Namn och bild räknas då förstås som personuppgifter. Men det är inte olagligt att publicera namn eller bild på anställda eftersom det går under den förenklade hanteringen av personuppgifter. Det vill säga, namn på de anställda är en sådan uppgift man kan förvänta sig på webbplatsen för en organisation. Då får man publicera namn och arbetsrelaterade uppgifter såsom titel och telefonnummer utan medgivande, så länge det inte är kränkande för den anställde.

Arbetsgivaren har också rätt att publicera bilder på den anställde om det finns ett behov av det. Och det kan ju finnas ett behov om den anställde genomför kundmöten eller liknande. Står man på ett fabriksgolv hela dagarna kan man däremot ifrågasätta en bildpublicering.

Personuppgifter är en djungel av lagar och föreskrifter. En enklare princip är att helt enkelt fråga den anställde om det är okej med bildpublicering. Men det är också viktigt att kontrollera att den anställde inte har skyddade personuppgifter. En sådan publicering skulle kunna få allvarliga konsekvenser för personen.

Vill du veta mer om personuppgiftslagen kan du bege dig till Datainspektionen, som är tillsynsmyndighet, och då i synnerhet avdelningen om just Personuppgiftslagen där du hittar frågor och svar.

Titta på bilden. Det är min inkorg i dag, men det är svårt att skilja den från någon annan dag. E-post används allt mindre och mindre för interpersonell kommunikation.

För några år sedan använde jag e-post hela tiden. Det var så man kontaktade folk. Nu bestämmer jag möten via Facebook, jag använder Twitter för att säga något kort och snabbt samt sms om det är något privat. (Jag är inte så förtjust i telefon eftersom det kräver omedelbar återkoppling. Jag kan inte vänta två minuter med att svara.)

E-post har abdikerat från tronen som mitt primära kommunikationssätt till fördel för de ”nya” sätten att prata. Inkorgen är numer en samlingsplats för att se vad som har hänt på de olika webbplatserna (YouTube, Facebook, Twitter etc), men jag kan likaväl börja använda notifieringar via rss. Och jag gillar det. Webben blir mer och mer informell och vi delar med oss av små, korta uppdateringar hela tiden snarare än långa formella brev. Det påminner mer om hur vi människor är funtade.

Men jag använder förstås e-post fortfarande. Att skicka formella brev, om än elektroniskt, har fortfarande en plats men valmöjligheterna att välja medium efter budskap har aldrig varit lättare. Och samtidigt svårare, eftersom det ställer högre kompetens på den som ska leverera budskapet att välja rätt från alla alternativ.

Men det är ett förändringsarbete som vi människor driver fram och vi anpassar tekniken efter våra behov att uttrycka oss. Det är precis det som gör internet så fantastiskt.