SVT Rapports Y-axel som inte slutade växa (covid-19)

SVT Rapport har under flera månader låtit sin Y-axel växa så att dödstalen ser mindre och mindre ut. Medan TV4 säger sig ha gjort ett misstag, kommer SVT fortsätta som tidigare.

Under ett par år har jag hållit en föreläsning om hur man kan luras med statistik. I föreläsningen pratar jag bland annat om hur olika axlar på diagram kan ändra vår uppfattning av det budskap som kommuniceras.

Titta exempelvis på bilden nedan, som visar samma data i alla diagram, men där värdet på Y-axeln förändras. I diagrammet till höger ser det ut som att kurvan inte pekar lika mycket uppåt som de andra två diagrammen.

Ställer man dessa diagram sida vid sida är det uppenbart att de ger olika intryck. Däremot kan det vara svårt att upptäcka den här typen av grafer när man inte har något att jämföra med. Eller när diagrammen förändras över tid.

På Twitter hade några uppmärksammat att SVT Rapport sakta ökade Y-axeln över tid, så att kurvan över antalet döda med covid-19 ser plattare och plattare ut. För att bekräfta detta passade jag på att göra ett liknande diagram med dödstalen för covid-19. Dessvärre är det bara tre bildrutor från några slumpmässigt utvalda sändningar.

För att få lite mer substans än bara tre bildrutor passade jag därför på att i stället försöka plocka ut alla diagram och sätta ihop dem till ett videoklipp som du kan se nedan.

Diagram med dödstal

I videoklippet nedan ser du alla diagram som SVT Rapport visat om dödstalen covid-19 från 29 maj 2020 till 11 februari 2021. Notera särskilt hur Y-axeln (den vertikala axeln) förändras från 120, 200, 250, 300 och slutligen till 400.

Varför ökar Y-axeln på detta vis?

Flera personer har kontaktat SVT och frågat varför Y-axeln förändrats som den gör.

En representant för SVT menade att det är flera som gör nyhetsgrafiken och att det mycket väl skulle kunna vara tvärtom vissa dagar (det vill säga, att Y-axeln minskar), och att det beror på vilka exempel man väljer att plocka ut. Av videon ovan att döma verkar så inte vara fallet.

Andra som frågat SVT har fått svaret att SVT helt enkelt kopierat Folkhälsomyndighetens grafer (och formaterat dem efter sin egen grafiska profil), men att Folkhälsomyndighetens grafer även visar det faktiska antalet dödsfall per dag som är högre (och inte som i videon ovan från SVT, som har ett glidande medelvärde). SVT säger att:

Vi vill inte göra egna grafer då det mycket lätt blir fel. Att fylla i varje enskild dags stapel i ljust grått är ett mycket stort jobb och tillför ganska lite då det är utvecklingen vi vill visa på.
Vi kommer därför fortsätta som nu [och] får bemöta kritiken med sakliga argument.

Man kan hålla med SVT om vikten av att minska risken för att det blir fel, liksom att undvika merjobb. Men i andra vågskålen har vi Sveriges största nyhetsprogram som hellre presenterar missvisande diagram än lägger tid på att anpassa dem för det innehåll de ska kommunicera. De säger heller inte att det är ett medelvärde de presenterar.

TV4 visade ett snarlikt diagram om utvecklingen av konstaterade fall med covid-19 där Y-skalan också hade förstorats. De meddelade att det var ett misstag som inte ska upprepas.

Metod

Diagrammen identifierades med hjälp av ett neuralt nätverk tränat av Johan Strömbom, som kontaktade mig på Twitter och delade koden med mig. Han tränade modellen på några dagsaktuella inslag av SVT Rapport. Därefter körde jag programmet på alla SVT Rapports sändningar under pandemin från och med mars 2020. Programmet gick igenom alla sändningar, bildruta för bildruta, för att identifiera om det fanns ett diagram. När programmet stötte på ett diagram spottade det ut stillbilderna, och dessa bilder lät jag sedan strömma genom FFmpeg för att skapa videoklippet.

Fördelen med den här metoden är att den är helt automatiserad och har förmågan att själv plocka ut alla diagram. SVT Rapport (och SVT mer generellt) har i hög grad standardiserad grafik som ser i mångt och mycket likadan ut år efter år, vilket gör det till en relativt enkel uppgift (men notera ändå de subtila skillnaderna i diagrammen över tid, vilket indikerar att de inte helt och hållet återanvänds från en tid till en annan!). Sannolikheten att denna klassificerare missar några diagram är därför väldigt låg, även om sannolikheten aldrig är noll (klassificeraren kunde exempelvis inte identifiera diagram med perspektivförskjutning som dök upp häromdagen).

Läs mer

Vilka vill ha censur – kvinnor eller män?

I debatten kring censur och yttrandefrihet har påståendet dykt upp att kvinnor är mer benägna att förespråka censur. Däremot har jag inte sett någon presentera belägg för detta påstående, så jag plockade fram svenskarnas attityder kring censur från SOM-undersökningarna. Kvinnor är, i genomsnitt, något mer benägna att förespråka censur än män.

I en debattartikel i Expressen hävdade flera debattörer att kvinnor är mer positiva till censur än män:

Vi kan inte längre blunda för att kvinnor i genomsnitt har en större benägenhet än män att vilja förbjuda yttranden.

Tidskriften Feministiskt perspektiv svarade att det är grundlöst.

Så vad gäller? Även om dessa debattörer främst hade universiteten i åtanke, tänkte jag undersöka hur det ser ut mer allmänt i den svenska befolkningen.

Könsskillnader i attityden till censur

Om vi använder SOM-undersökningarna från 2002 och framåt kan vi se att kvinnor är något mer positiva till censur än män.

Under år 2017 instämde 64 procent av svenska kvinnor att censur aldrig bör kunna användas, medan 77 procent av männen ansåg det. Över tid har dock attityderna förändrats något, fler och fler (både kvinnor och män) tycker att censur är en dålig idé. Vänder man på steken så kan man säga att 36 procent av kvinnorna vill ha censur, åtminstone i undantagsfall, medan motsvarande siffra för männen är 24 procent.

Klicka på bilden för en större version.

Kvinnor och mäns åsikter om censur av press, radio och tv

Bakom varje linje finns ett grått band. Det visar 95 procent konfidensintervall, vilket är den osäkerhet jag valde.

Metod

Mer specifikt ställdes följande fråga under 2002, 2008, 2013 samt 2017 i de nationella SOM-undersökningarna:

Vilka av följande metoder tycker du bör kunna användas för att motverka hot mot Sveriges nationella säkerhet?

Frågan följdes av flera aktiviteter, bland annat Censur i press, radio och tv. Jag valde att plocka bort ”Ingen uppfattning” och endast titta på de tre alternativen där deltagarna har uttryckt en preferens, vilket är de som syns i grafen ovan.

Man skulle kunna tolka denna fråga som att den handlar om yttre hot mot Sverige. Men av omkringliggande frågor (exempelvis kameraövervakning, telefonavlyssning, demonstrationsförbud) så kan man också se det mer allmänt, som inskränkningar av medborgerliga friheter.

Censur och viljan att förbjuda yttranden är inte nödvändigtvis samma sak. Censur sker ofta av staten men man kan ju också tycka att privata företag ska kunna censurera yttranden (exempelvis på sociala medier). Med det sagt är censur det närmaste vi kan komma till att mäta attityden till yttrandefrihet, åtminstone över tid.

Konfidensintervallet konstruerades genom en GAM med andragradspolynomial.

Antalet deltagare inkluderade i analysen är för respektive år följande: 2002 (n = 1 539), 2008 (n = 1 416), 2013 (n = 1 473) samt 2017 (n = 1 524). Dessa siffror är slutresultatet efter att de som svarade ”Ingen uppfattning” har plockats bort.

Slutsats

Är kvinnor mer benägna att förorda censur? Ja, svenska kvinnor är i genomsnitt mer benägna att tycka att censur av press, radio och tv är en bra idé jämfört med män. Det rör sig om runt 4-13 procentenheters skillnad, i genomsnitt, under 2017.

Denna slutsats gäller svenska kvinnor och män i allmänhet och i genomsnitt. Det säger ingenting om enskilda män eller kvinnor, män eller kvinnor på universitet, eller för den delen kvinnor och män på andra arbetsplatser.

Könsskillnader i utbildning och examen

Vilka utbildningar får kvinnor och män sin examen ifrån? Det har jag längre undrat och presenterar därför lite statistik kring andelen kvinnor och män på svenska universitet och högskolor från förra året som jag plockat fram.

Kort och gott kan man sammanfatta det med att nästan 8 av 10 examina på grundnivå och avancerad nivå delades ut till en majoritet kvinnor.  Tänk på att den siffran gäller för de olika typerna av examina i grafen nedan.

Klicka på bilderna för en större version.

Tittar man i stället på antalet examina totalt så är det 49 941 kvinnor och 28 052 män under 2018, det vill säga 64 procent kvinnor.

Vilka ämnen doktorerar män och kvinnor i?

Där brukar könsskillnaderna beskrivas som jämna om man tittar på alla doktorander som började doktorera under 2018 (1 552 kvinnor samt 1 525 män). Tittar man däremot på respektive ämne så framträder könsskillnader även där, vilket framgår av grafen nedan.

UKÄ har förvisso rapporter om jämställdhet där de visar några utvalda utbildningar och könsandelen inom dessa, men den senaste är från 2016 och få av dessa rapporter, eller andra UKÄ-pubikationer för den delen, visar alla utbildningar.

Metod

Jag har använt följande statistik från UKÄ genom att ladda ned deras CSV-filer:

Jag har utgått från de ämnesindelningar som finns i dessa filer och jag har ingen aning om hur väl de stämmer överens med verkligheten, det får man fråga UKÄ om. Det finns exempelvis ett stort antal svenska utbildningar med okänd examen eller universitet (de saknar värde helt enkelt), vilket är märkligt. Dessa okända utbildningar och examina har jag tagit bort från graferna ovan.

Använder vänstern eller högern public service-nyheter mest? Studie över 30 år

Alla nya medier (som exempelvis Facebook) gör att SVT och SR får konkurrens om människors uppmärksamhet. Det finns därför en oro att personer på vänster- eller högerkanten nu väljer bort public service-nyheter för nyheter som går i linje med deras politiska övertygelser. Men gör de det?

Kort svar: Inte nödvändigtvis.

I en artikel, som är en del av min avhandling, undersöker jag vilka grupper som är mest benägna att använda (och sluta använda) public service-nyheter över 30 år. Är det vänstern eller högern? Är det sossar eller moderater? Eller är det de som saknar politiskt intresse? Genom att analysera svenska befolkningens politiska preferenser (ideologi, partitillhörighet och politiskt intresse) samt deras medieanvändning från 1986 till 2015 (totalt 103 589 personer) är följande svaret:

1. Ingen större skillnad mellan högern och vänstern

Vänstern och högern använder public service-nyheter lika mycket över tid. Men ju längre ut på ytterkanterna man är på vänster/höger-skalan, desto mer använder man public service-nyheter. Skillnaden är dock inte speciellt stort (och framträder framför allt när man kontrollerar för andra faktorer, såsom kön och utbildning).

2. Politiskt intresserade fortsätter använda public service-nyheter mer än de som saknar politiskt intresse

Ju mer politiskt intresserad man är, desto mer använder man public service-nyheter. Detta är den viktigaste förklaringsfaktorn om man jämför storleken på skillnaderna som jag har tittat på. Hur intresserad man är av politik är därför en av de viktigare förklaringarna till varför medborgarna använder (och fortsätter använda) public service-nyheter.

3. Gillar du ett riksdagsparti är chansen stor att du också följer public service-nyheter

Det skiljer mycket mellan olika partitillhörigheter, och från år till år, men det verkar inte ha så mycket att göra med huruvida partierna finns på vänsterkanten eller högerkanten. Här hittades inga större skillnader mellan partianhängarna över tid. Det viktiga är snarare huruvida partiet finns i riksdagen eller inte: de som sympatiserar med partier som inte finns i riksdagen använder heller inte public service-nyheter i någon större utsträckning. SD-anhängare är den enda gruppen där användningen av public service-nyheter faktiskt har ökat över tid.

Kontrollerar man däremot för ålder så minskar medieanvändningen över tid, främst bland SD-anhängare. Det beror på att det främst är äldre som använder public service-nyheter.

Vad betyder detta?

Enligt många tyckare (exempelvis de som pratar om filterbubblor) tar allt färre del av traditionella massmedier, och anledningen sägs vara att de som har de mest extrema övertygelserna har som störst behov att bekräfta sina politiska övertygelser och undviker därför politiskt neutrala nyhetskällor som public service-nyheter. Detta rimmar dock illa med verkligheten, både i den här undersökningen och med övrig forskning.

Även om det stämmer att svenskarna generellt sett använder public service-nyheter mindre och mindre sedan 1986, är minskningen inte speciellt stor. Det rör sig om några procentenheter hit eller dit (och då har vi ännu inte tagit mätfel i beaktande).

I stället är det de som saknar politiskt intresse som tenderar att ”överge” public service-nyheter, vilket också stämmer överens med mängder med andra studier som påpekar vikten av politiskt intresse. De som har starka ideologiska övertygelser tenderar i stället att använda nyheter mer än de som har svaga övertygelser.

Fakta om studien

  • Svenska medborgare har tillfrågats årligen från 1986 till 2015 (longitudinellt tvärsnitt)
  • 103 589 svenskar ingår i studien, 16 år och äldre
  • Urvalet är ett slumpmässigt urval av svenska befolkningen
  • Datan är baserad på nationella SOM-undersökningen (s.k. Super-SOM) genom enkätundersökningar på papper och webb

Begränsningar

Alla studier har begränsningar och det är viktigt att påpeka vilka de är så att man inte drar allt för långtgående slutsatser. Här är några saker som kan vara bra att ta hänsyn till:

  • Endast Aktuellt, Rapport och Ekot. Eftersom det är dessa public service-nyheter som har undersökts (oberoende av medium som tv, radio eller webb) säger artikeln ingenting om public service-användning generellt eller nyhetsanvändning generellt. Med andra ord kan en individ ta del av massor med nyheter via andra källor, eller allt från public service utom nyheter.
  • Självskattade svar. Medborgarna har själva fått svara på frågor om hur mycket de använder public service-nyheter, till skillnad från att någon observerar vad de konsumerar. Därför finns det en risk att deltagarna överskattar (och ibland underskattar) sin medieanvändning.
  • Gruppnivå, inte individer. Analysen är gjord på gruppnivå, det vill säga den tittar på hela befolkningen och uttalar sig inte om enskilda individer. Det finns med andra ord en stor variation vad gäller medieanvändning inom respektive grupp, och den variationen säger den här artikeln ingenting om.
  • Svarsfrekvensen har minskat över tid. Det är exempelvis fler politiskt intresserade som tenderar att svara på undersökningar, vilket därmed påverkar vilka personer vi drar slutsatser om. Pensionärer är duktiga på att svara, medan unga och icke-svensktalande är sämre på att svara.
  • Hönan och ägget. Frågan om kausalitet är viktig. Alla tre politiska preferenser (ideologi, partitillhörighet och politiskt intresse) är till viss del ärftliga och kan därför antas påverka även medieanvändning, men kan naturligtvis också påverkas av medierna. Vilken kausal riktning som har störst effekt är en öppen fråga, men eftersom avhandlingen handlar om selektionseffekter är det individernas val av medier som är av intresse här.

Läs artikeln

Artikeln är publicerad i tidskriften The International Journal of Press/Politics och heter följande:

Selective Exposure to Public Service News Over Thirty Years: The Role of Ideological Leaning, Party Support, and Political Interest

Abstract
Internet has fragmented the media landscape. People can now easily self-select into news outlets that aligns with their political preferences, which may create a polarized citizenry. However, public service broadcasting in many European countries still strive to have a universal appeal, which can mitigate political cleavages. This study examines which political preferences are more likely to facilitate selective exposure to public service broadcasting news, as well how public service broadcasting news affect political polarization, using an annual survey spanning 30 years in Sweden (n=103,589). Using mixed-effects modelling, results suggests that fewer attend to public service news over time, but differences by political leaning is minor, whereas identity with right-wing populist party decrease the use of public service news. Moderate amounts of political interest are enough for individuals to sustain use of public service news over time. Political polarization is also minor between those who use public service news more often versus seldom. In general, neither political cleavages nor political polarization seems to have increased over time due to selective exposure or public service news use.

Du kan läsa hela artikeln i fulltext om du saknar inloggning via ett bibliotek. Du kan också ladda ned analysskript och all data.

Vilka forskningsartiklar har dragits tillbaka inom medie- och kommunikationsvetenskap?

Vilka artiklar har dragits tillbaka inom journalistik, medie- och kommunikationsvetenskap, och varför drogs de tillbaka? Jag hittade nio artiklar i Retraction Watch Database och någon form av plagiat verkar vara den främsta orsaken.

Sedan en kort tid tillbaka finns databasen The Retraction Watch Database som samlat över 18 000 vetenskapliga artiklar som dragits tillbaka av ett eller annat skäl. Bakom databasen finns skaparna bakom bloggen Retraction Watch som bevakar tillbakadragna artiklar.

Jag letade i databasen och fann 186 artiklar under kategorin ”Communications”. Efter att jag sorterat bort kommunikationsteknik, systemvetenskap och annat irrelevant hittade jag totalt nio artiklar som är relevanta för journalistik, medie- och kommunikationsvetenskap, vilka jag också sammanställt i tabellen nedan.

Länkarna nedan leder till vidare läsning hos bland annat Retraction Watch.

Tillbakadragen artikel Anledning till tillbakadragande
Boom, Headshot!: Effect of Video Game Play and Controller Type on Firing Aim and Accuracy (Communication Research) Opålitlig data
Culture as Constitutive: An Exploration of Audience and Journalist Perceptions of Journalism in Samoa (Communication, Culture & Critique) Duplicerad data
The Effects of Avatar Stereotypes and Cognitive Load on Virtual Interpersonal Attraction (Communication Research) Salami slicing
Legacy of Elisabeth Noelle-Neumann: The spiral of silence and other controversies (European Journal of Communication) Juridiska skäl/hot
Maximizing Health Outcomes through Optimal Communication (Studies in Communication Science) Plagiat av text
Comments on ’Strategic Manoeuvring with the Intention of the Legislator in the Justification of Judicial Decisions’ [1] [2] (Argumentation) Plagiat av text
Have You Seen the News Today? The Effect of Death-Related Media Contexts on Brand Preferences (Journal of Marketing Research) Fabricerad data
Examining the Factors Affecting the Rate of IPTV Diffusion: Empirical Study on Korean IPTV [1] [2] (Journal of Media Economics) Duplicerad data
Using Mobile Phones in Language Learning/Teaching (Procedia – Social and Behavioral Sciences) Plagiat av artikel

Journalister som skriver om källkritik, men inte källgranskar sina egna källor

De senaste åren har det varit mycket prat om osanningar på nätet och vikten av källkritik. Dessvärre tenderar många påståenden vara överdrivna, och även initiala studier om ”fake news” visade sig vara fel. För att inte tala om den tyske journalisten Claas Relotius som skrev uppdiktade nyheter för Der Spiegel.

Men det finns en kategori av misstag som är lite extra humoristiska (och kanske pinsamma för den drabbade). Det är när journalister skriver om källkritik men själva inte gör källkritiken.

”59 procent av artiklarna som delas läses inte först”

I artikeln Så skadar lögner på nätet får vi veta mer om osanningar och lögner som sprids, och av titeln på webbsidan att döma verkar det vara en del av en kampanj som heter Källkritik – Tänk innan du delar! Jag intervjuades till denna artikel för något år sedan men hade helt glömt bort den, fram till nu då jag hade något svagt minne om jag var med där någonstans.

Om du klickar på bilden nedan, som jag saxat från artikeln, ser du i det vänstra stycket påståendet som görs. Att 59 procent av alla artiklar som sprids i sociala medier delas innan de läses först (av inläggsförfattaren får man förmoda).

Klickar man på länken som går till studien, och därefter söker efter ”59” (det är verkligen det enda jag gjorde!) så kommer man efter ett fåtal sökhopp fram till stycket till höger i bilden. Och vad säger studien? Jo, att 59 procent av de undersökta länkarna som delas på Twitter inte har klickats på. Studien säger alltså inget om huruvida inläggsförfattaren läste länken innan den delades. Och temat för artikeln var alltså osanningar och källkritik på nätet…

Läs också

Nu kan man manipulera Googles algoritm!

Jag finner det märkligt att man på senare år kan läsa artiklar om hur Googles algoritmer kan manipuleras. Här är ett exempel: Facebooks algoritmer manipulerades inför USA-valet. (Jag väljer att undvika den tekniska diskussionen om att man inte manipulerar någon algoritm över huvud taget, utan indirekt manipulerar Googles index.)

Fenomenet med att ändra innehåll som Googles sökmotor utgår ifrån har funnits länge, och har gått under namnet sökmotoroptimering eller sökmotormarknadsföring. Jag har till och med gett tips på sökmotoroptimering för 13 år sedan på den här bloggen, innan jag började jobba på universitet och skriva om andra saker. Tanken med sökmotoroptimering är dock enkel. Eftersom Google använder orden i länktexterna för att (delvis) avgöra vad en hemsida handlar om innebär det att man kan påverka sökresultaten genom länktexterna på en hemsida. Redan 1999 uppdagades de första större påverkansförsöken med så kallad Googlebombning, att få vissa hemsidor att hamna högre upp i sökresultatet på helt irrelevanta sökord.

Kanske fick det mest uppseende under det amerikanska presidentvalet 2004. När man sökte på ”miserable failure” dök nämligen George W. Bush upp som första förslag i sökresultatet. På andra plats Michael Moore.

Det kollektiva minnet, åtminstone uttryckt i dagstidningarnas texter, om vad som har hänt tidigare i historien är relativt kort. Däremot kan sökmotoroptimering förstås ha större politisk betydelse nu än för 14 år sedan. Men än så länge verkar många tyckare anta att det påverkar val, snarare än att faktiskt visa att så är fallet. Men kom ihåg, det som kan antas utan belägg kan lika väl avfärdas utan belägg.

Filterbubblor – ett hotfullt och vilseledande begrepp

I går, torsdag, hade Institutet för mediestudier seminariet Fejk, filter och faktaresistens – hotar sociala medier demokratin? Boken med samma namn presenterades med bland annat kortare presentationer av några av författarna (däribland jag) samt diskussioner med inbjudna gäster.

I boken skriver jag ett kapitel om filterbubblor, och varför idén är både felaktig, vilseledande och överdriven. Inledningen av kapitlet sammanfattar slutsatsen:

Begreppet filterbubblor har också utvidgats till att betyda något mycket bredare i samhällsdebatten. Syftet med detta kapitel är därför dels att klargöra vad filterbubblor är och varför idén kan avfärdas, och dels beskriva hur vi tenderar att välja information (ett forskningsområde som kallas selektiv exponering). Slutsatsen är att vi tenderar att välja bekräftande information något mer än motstridig information, men exponeras trots det ofta för mer motstridig information beroende på omständigheter i situationen. När vi har ett intresse eller nyfikenhet för nyheter spelar vår benägenhet att söka bekräftande information betydligt minde roll.

Du kan hoppa direkt till kapitlet Filterbubblor – ett hotfullt och vilseledande begrepp i PDF-filen.

Kan-journalistik: nyheter om saker som kan hända

Krispanikskräck

Journalisterna har inte mycket makt, men de har ändå en specifik och mycket viktig makt, nämligen att skapa moralpanik. Åtminstone om man frågar Eric Louw, som i boken The Media and Political Process (s. 73f) skriver:

journalists do not have the power to make policy or allocate resources, but they can (in certain circumstances) undermine those with such power. Hence, journalists have (sometimes) the power to frighten politicians and to mobilize ’moral panics’ and ’groundswells of hostility’ to policies.

Historien ”X påverkade Y” är förstås mer intressant än ”X påverkade inte Y”.  Men ibland räcker verkligheten inte till för att skapa sådana rubriker, och då finns det andra sätt att skapa moralpanik.

Har man inget konkret exempel att komma med kan man alltid använda vinkeln ”X kan påverka Y”.

Har man fortfarande inget att komma med kan man med fördel använda ”det kan inte uteslutas att X kommer påverka Y”.

Här bör man därmed förhålla sig kritisk. Varför inte ställa följdfrågan ”när kunde detta uteslutas senast?”. Om svaret är att man sällan eller aldrig kan utesluta något gör man sig snarare skyldig till att appellera till okunnigheten och flytta bevisbördan till de som påstår att något inte sker, snarare än att presentera belägg för att detta något faktiskt sker.

MSB kan inte utesluta utländsk påverkan på valet – ”vi står inför en stor utmaning”

Thomas Mattsson, chefredaktör för Expressen, sa i en intervju i P1 Medierna under 2014 apropå användet av ordet kan när tidningen skrev om försvunna planet flight MH370:

Det är väl en bra formulering som tydliggör för publiken att det här är inte något vi vet, utan det här är något som man kanske utreder eller en teori som myndigheterna har. Men det är inget fakta som vi kan slå fast.

Denna kan-journalistik, där man inte berättar vad som faktiskt har hänt eller sannolikt kommer hända, utan vad som logiskt sett kan hända, innebär att man har en oändlig källa att ösa nyheter från. Det är bara fantasin som sätter gränserna om vilka saker som ännu inte har uteslutits eller vilka konsekvenser det kan tänkas få. Den verkliga konsekvensen kan (notera kan här!) många gånger i stället bli, som Louw uttrycker det, att en moralpanik skapas.

Men när allt kommer till kritan, hur många saker kan du komma på som verkligen kan uteslutas i framtiden?

60 år av kommunikationsforskning i en graf

En ny intressant studie publicerades med en analys av 149 meta-analyser. Jag plockade ut och laddade upp alla effektstorlekar på GitHub för den som vill analysera dem själv, och konstruerade graferna nedan.

I den första grafen ser du distributionen av effektstorlekarna. Medelvärdet är r = 0,21, vilket intressant nog är identiskt med socialpsykologi (se även effektstorlekar från socialpsykologi på GitHub som jag laddat upp).

Uppdelat på sex olika fält ser man exempelvis att det mesta är relativa låga effektstorlekar, men att exempelvis organisations- och gruppkommunikation åtminstone har lite större effekter.

Däremot återfinns de största effekterna under påverkan (Persuasion). Detta är dock sådant som handlar om sambandet mellan attityd och beteende, det vill säga vad vi tycker också tenderar att reflekteras i vad vi gör.

Data och källkod för att producera graferna (inklusive fler typer av grafer) finns på GitHub på länkarna ovan.