Boktips

Bra böcker du måste läsa.

När patienten rullar av operationsbordet mot sin död

Har precis läst en klassiker inom sociologin och noterar följande intressanta citat:

Thus, when a surgeon and his nurse both turn from the operating-table and the anaesthetized patient accidentally rolls off the table to his death, not only is the operation disrupted in an embarrassing way, but the reputation of the doctor, as a doctor and as a man, and also the reputation of the hospital may be weakened. (s. 235)

Ja, när patienten rullar av operationsbordet mot sin död är det viktigt att tänka på hur det kan uppfattas av andra. Det som kallas impression management.

Från The Presentation of Self in Everyday Life (1957) av Erving Goffman, fast i nytryckt upplaga från 1990. Med en extra krydda av cynism inlagd av mig själv också, förstås.

”Vore det inte för läsarna skulle vi göra en bra tidning”

Är det verkligen så illa bland kvällstidningarna som vi tror att det är? Det är väl snarare värre. Åtminstone i Karamellkoket av Anders Ehnmark, en roman som handlar om ett stort företag i den svenska kvällstidningsbranschen.

Med ett korthugget språk och rapp ton skriver Ehnmark om hur kungen har setts med en ung flicka i Rom. Med hjälp av suddiga bilder med teleobjektiv lyckas kvällstidningen skapa en romans (huruvida den är riktig eller ej spelar mindre roll).

Så här arbetar man:

När man får dåliga bilder är det ofta en räddning att förstora. Om man förstorar en bild tillräckligt mycket blir den så kornig, att den ser ut att ha tagits vid ett så dramatiskt tillfälle, att ingen kan begära någon teknisk fulländning. [sid 99]

Det finns naturligtvis alltid knep för att få historien i den vinkel man önskar. Suddiga bilder är ett utav dem. Vad sägs om följande lysande citat från boken som beskriver kvällstidningar i ett nötskal:

Patricia byggde sin rapport på gårdagens. Hon var erfaren nog att stödja sig på det som redan sagts. Det fanns många frågetecken, men själva faktum att det hade sagts var ett indicium. Det fanns en grund att bygga vidare på. På samma vis skulle dagens rapport bli den sanning som bar upp morgondagens.

Det råkar vara så fakta skapas, och hon visste det. Hon visste det inte i någon användbar mening, eftersom hon själv övertygades av det som stod svart på vitt, tillochmed om hon själv skrivit det, kanske i synnerhet då.

Första dagen skrev hon ”en romans”, och det fanns en tvekan i hennes röst. Nu skrev hon ”romansen” och var säker på sin sak. Hon bredde ut sig med lätthet. Det kan ha berott på att hon visste mer, men framför allt berodde det på att hon arbetade med en uppföljning av det redan sagda.

Ingressen löd:

”Detaljerna i den kungliga romansen i Rom börjar klarna.”
[sid 127]

Journalisterna på tidningen förstår naturligtvis att de skapar nyheter i en nyhetsfabrik, men dialogen gör det komiskt. Hovet blir förbannad och hotar med åtal mot tidningen (BrB 18:2):

– Det var en ovanligt snaskig historia, sa Elisabeth på utlandet.
– Med sådana löpsedlar måste vi ha sålt, sa Martin.
– Vi tryckte 80 000 extra igår, sa Häger. Det ser ut att som vi sålde slut i Stockholmsområdet. Vi körde ut tidningar hela eftermiddagen.
– Harry, sa Jansson, säger att det ännu inte är förbjudet att sälja tidningar. Jakob säger detsamma.
– Hur var det idag? frågade  Martin.
– Idag  hade vi uppföljning och tryckte 130 000 extra.
– Och i morgon?
– I morgon ber vi om ursäkt.
– Är det det nya greppet?
– Ja.
[sid 163]

Lite tidigare har journalisterna beskrivit sin egen praktik. De vet mycket väl att det är lösnummerförsäljning som gäller, och att göra ägarna glada, än att skriva om seriösa saker som läsarna behöver veta snarare än vad de vill läsa (katter och djur i största allmänhet).

Det är inte vårat fel.
Vi vet vad folk vill ha.
Vore det inte för läsarna skulle vi göra en bra tidning.
[sid 147]

Boken är väldigt kort (knappt två hundra sidor med stor text) men emellanåt väldigt cynisk och rolig. 🙂

Boktips: ”Att äga ett ord” av Henric Lindqvist

Jag läste Att äga ett ord strax innan julhelgen. Jag (åter)upptäckte den när jag rensade på nattduksbordet efter böcker som borde lämnas tillbaka till biblioteket…

Boken tar sin utgångspunkt i Jack Trout och Al Ries teori om positionering och sammanfattas enklast med frasen ”ett ord kan bara ägas av ett varumärke”. Med andra ord, ska man etablera ett nytt varumärke bland andra likadana så måste de särskiljas på något vis, och då gäller det att leta upp sin särskiljande förmåga (till exempel genom en SWOT-analys).

Jag har märkt att just positionering är ett väldigt svårt koncept att greppa för de som inte förstår problematiken med marknadsbruset.  Man vill gärna vara överallt och dominera alla marknader som nykomling. Problemet är att det inte finns varken tid eller resurser, och även om det skulle finnas vore det bortkastad tid i förhållande till vinsten. Skulle man ändå lyckas skulle framgångarna slås i spillror av den konkurrent som positionerar sig.

Är boken något att ha? Förstår du redan att positionering är viktigt kommer den inte att lära dig något nytt, det är i princip samma sak fast i en ny förpackning med många exempel. Känner du till Jack Trout? Då kommer boken inte lära dig något nytt. Och det är just det som gör boken bra för nybörjaren, vill man förstå positioneringstänket är detta en mycket bra introduktion i ämnet som med fördel kan läsas av den som inte har några förkunskaper.

En sak jag verkligen gillar med boken, märkligt nog, är dess innehållsförteckning. Efter att ha tittat i den visste jag precis vad boken skulle säga, vilket mycket riktigt stämde. (De exempel som används genomgående i boken har sina positioneringsord kursiverade, vilket tydligt illustrerar både bokens poäng och titel.) Boken är således mycket enkel och pedagogisk att ta till sig.

Cyniskt om journalister och politik

För ett tag sedan läste jag The Media and Political Process av Eric Louw, och förutom att vara en bra bok om politisk kommunikation, bjöd den också på följande guldkorn till citat – som handlar om relationen mellan journalister och politiker.

Vad politiker måste göra i en medialiserad politik (sidan 25ff):

Secondly, the televisualization of politics altered the sort of people selected to be performance-politicians […] What is now required is an ability to wear whatever ’face’ (mask) one’s minders require: to perform in front of television camers; to look attractive and/or ’leader-like’ on screen; to speak in sound-bites; and preferably say nothing substantive when journalists are around.

Vad politiska journalister tror om sig själva (sidan 71):

Central to liberal journalism’s professional ideology is the notion that journalists serve the public by acting as watchdogs. […] this notion has grown into a package of fantasies political journalists now believe about themselves, i.e. […] A self-image of themselves as tough, rugged individuals fighting for truth and justice […] These fantasies generate a sense of being an elite group among political journalists.

Journalisternas makt (sidan 73ff):

It is also a ’negative power’, because journalists do not have the power to make policy or allocate resources, but they can (in certain circumstances) undermine those with such power. Hence, journalists have (sometimes) the power to frighten politicians and to mobilize ’moral panics’ and ’groundswells of hostility’ to policies.

Kort sagt har journalister vanföreställningen att de tillhör den politiska eliten men kan egentligen bara skrämma politiker och framkalla moralpanik bland allmänheten. Politiker å andra sidan gör bäst i att inte säga något av substans, över huvud taget, i närheten av en journalist, och ska helst bara vara en bildskön snubbe som ser ut som en ledare i tv-rutan. 😀

Ny bok om användbarhet på nätet av Jakob Nielsen

Jakob Nielsen har skrivit en ny bok om användbarhet på webben. Den heter Prioritizing Web Usability och kom ut för förra månaden. Den är på 408 sidor och har ISBN 0321350316. Medförfattare är Hoa Loranger.

Prioritizing Web Usability

Jakob skriver själv att den främst uppdaterar hans gamla riktlinjer om användbarhet som han skrev tidigare, men mycket nytt finns givetvis också. Han skriver att alla rekommendationer från år 2000 och framåt fortfarande håller, men går igenom vad som har förändrats sedan tiden innan det.

Boken innehåller också:

  • Teknikens utveckling och hur den förändrat användbarheten.
  • Hur du ska prioritera användbarheten.
  • Sök – hur vi söker, design av resultatsidor och sökmotoroptimering.
  • Navigation och informationsarkitektur.
  • Typografi och läsbarhet.
  • Skriva för webben.
  • Visa produkter effektivt.
  • Att använda olika element på en sida på ett bra sätt, exempelvis luft och länkar.

Du kan läsa mer om boken på Jakobs egen webbplats useit.com.

Boktips: Permission Marketing av Seth Godin

Permission Marketing – Turning strangers into friends, and friends into customers.

Jag köpte sju marknadsföringsböcker för ett tag sedan, och har än så länge bara läst igenom tre av dem. Först ut var Permission Marketing som är en väldigt läsvärd bok av marknadsföringsgurun Seth Godin.

Permission Marketing bokomslag

Kort och gott handlar Permission Marketing om tillåtelsebaserad marknadsföring. Som marknadsförare menar Seth att man hela tiden ska samla in och utöka sin tillåtelse att höra av sig till kunden.

Motsatsen till Permission Marketing är Interruption Marketing, alltså att man stör, eller till och med avbryter abrupt. Reklam är ett typiskt sätt för störande marknadsföring. Vi köper inte en tidning för att läsa reklamen, lika lite som vi tittar på tv för att se reklamfilm.

Eftersom nästan alla sysslar med Interruption Marketing så innebär det ett visst mediabrus. När det finns reklam var vi än vänder oss (utomhus, i tidningar, på nätet, på tv, på bilar et cetera) så måste man sticka ut ännu mer med sin reklam. Interruption Marketing är alltså ett typsikt moment-22: Ju mer pengar marknadsförarna spenderar för att synas, desto mindre fungerar det. Ju mindre det fungerar, desto mer spenderar de.

Att bryta sig ur detta mönstret ska göras med Permission Marketing. Det handlar om att steg för steg etablera en personlig relation med den blivande kunden genom tillåtelse. Men första steget måste dock alltid börja med Interruption Marketing. Det kan vara: ”Lämna din e-postadress så skickar vi en gratis artikel om hur du kan tanka billigare bensin”.

Nu har vi alltså fått tillåtelse till en e-postadress. Nästa steg är att klätta längre upp i stegen och få ännu mer tillåtelse. Vi kan skicka ett e-brev som säger: ”Om du lämnar din bostadsadress kan vi leta upp den billigaste bensinstation där du bor”. I utbyte mot ännu mer personlig information kan kunden alltså få ännu mer saker av värde. Och så håller det på, sakta men säkert byggs en personlig relation fram mellan kund och företag.

Har du tänkt på varför så många erbjuder Visa och MasterCard i olika former? Till och med Ica. Det är nästan den utlimata formen av tillåtelse. I utbyte mot att du kan handla över hela världen med kortet, så ger du Ica tillåtelse att registrera ditt köpmönster. Du betalar till och med Ica för att göra det! De kan sedan skicka personliga erbjudanden om varor du brukar köpa mest. Ett unikt erbjudande för varje kund. Och de kan göra det ofta.

Till slut förväntar kunden sig erbjudanden hem i brevlådan. Vilken annan marknadsföring slår det?

Det är vad Permission Marketing handlar om. Att vara personlig, få tillåtelse av kunden och ständigt hålla kontakten.

Boken Permission Marketing är Seth Godins debutbok och har efter den gjort sig ett ganska stort namn i marknadsföringsbranschen. Jag måste säga att den förändrat mitt synsätt på hur marknadsföring ska gå till. När man har läst den så är allt helt plötsligt självklart. Det är en bok som måste läsas av alla marknadsförare.

Köp boken på Amazon för ungefär 130 kronor (16,5 dollar). Boken är skriven på engelska och har cirka 250 sidor. Seth Godin har också gjort en webbplats om boken Permission Marketing, där du kan ladda ned fyra kapitel från boken.

Uppdatering 26 juni 2006: Läsvärt om just permission marketing finns på Därför Permission Marketing.

Web Style Guide, lär dig bygga webbsidor

Det här är en bok, utlagd på nätet. En bra sådan. The Web Style Guide är som namnet säger en guide för hur du bygger webbsidor. Med det avses struktur, sidlängd, layout, typografi, grafik och inte minst redaktionell utformning.

Dock är den lite tung att läsa på skärmen, så jag föreslår att du skriver ut den eller köper boken. Eller du, läs lite och köp resten. Så brukar jag göra. Då får man oftast en känsla för materialet om det är värt att spendera några av sina hårt intjänade riksdaler på.

Boken kan du köpa hos Amazon: Web Style Guide – Basic Design Principles for Creating Web Sites.

Bra struktur löser den osynliga tillgängligheten

Det finns mycket skrivet om tillgänglighet på nätet. Men det mesta koncentrerar sig på det vi faktiskt kan se på den enskilda sidan och de som ”har funktionshinder”. I ett större sammanhang kan informationsarkitekturen drastiskt påverka hur man använder en webbplats, och samtidigt minska tillgängligheten till informationen.

Informationsarkitektur – Svårt ord? Javisst, men det handlar bara om att lägga upp alla webbsidor på ett enkelt och logiskt sätt. Att placera dem i olika grupper som man sätter namn på. Svårare än så behöver det inte vara. Det viktiga är att man är tydlig. För enkelhetens skull använder vi ordet struktur.

Man kan säga att struktur är en osynlig form av tillgänglighet. Det går inte att peka på och säga ”på rad 42 så saknas det och det” eller ”om du gör så, så kommer blinda Lasse få det enklare”. Det kan endast läras genom kunskap.

Några böcker inom ämnet:

Information Architecture for the World Wide Web: Designing Large-Scale Web Sites

Information Architecture for the World Wide Web: Designing Large-Scale Web Sites av Louis Rosenfeld och Peter Morville. Jag har inte läst den själv (än), men planerar att köpa in den inom kort. Jag har hört mycket gott om den och den anses tydligen vara The Book inom informationsarkitektur på nätet. Någon som har läst den kanske kan kommentera? Ges ut av O’Reilly.

Information  Architecture: Blueprints for the Web

Information Architecture: Blueprints for the Web av Christina Wodtke. Full av tydliga exempel och principer för hur man bäst strukturerar informationen. Verkar också läsvärd.

Och ett länktips från Kornet.nu:

Informationsarkitekter brukar framhålla att ingen längre bara surfar runt på måfå. Det kanske förekom i webbens barndom, säger vi; nu är det viktigt att förstå att surfare alltid har ett syfte när de ger sig iväg till en sajt.

Det är både sant, och inte sant.

Bra informationsarkitektur väcker upptäckarlusten