Har du en sida på Facebook? Då slåss du om uppmärksamheten med användarnas egna Facebookvänner, liksom andra sidor. Här får du reda på hur du tar dig igenom bruset och blir mest läst, sedd eller interaktiv – beroende på vad som är ditt mål.
Jaså, du har också en blogg? Gäsp. Tvinga mig inte att läsa den. Du har säkert gjort något av dessa tio fel:
Trots att råden är mer än fyra år gamla tycks en del ha missat dem. Jakob Nielsen var den som ursprungligen skrev dem.
Förresten, är det en slump att bloggare och blottare stavas så lika?
”Writing is rewriting” är ett uttryck bland amerikanska manusförfattare. Och det kan inte vara mer sant även för webbredaktören. Det är nämligen det skrivandet handlar om på nätet.
Alla lär sig att skriva och lämna in texter – från skolan till jobbet. Tryck på publicera, sedan är det klart. Tyvärr är dock inte jobbet över bara för att du lagt upp texten. Att redigera texter är minst lika viktigt.
Jag har en webbplats som jag publicerat i huvudsak texter sedan slutet av 1990-talet. Det är oundvikligt att några av dessa texter inte riktigt passar det sätt som vi läser på i dag, liksom det uppenbara att vissa fakta förändras. Texterna måste alltså skrivas om, och jag ska ge några tips du kan använda dig av under textbearbetningen.
Det är därför viktigt att gå igenom sina gamla texter med jämna mellanrum för att kanske kategorisera om eftersom du lagt till fler och bättre kategorier vid ett senare tillfälle, ändra rubriken och de metatexter som hör ihop. En metatext är korta texter som beskriver andra texter, till exempel meta description och puffar, samt texter som beskriver vad som kommer längre fram (exempelvis ”i första kapitlet kommer vi att prata om…” och så vidare).
Några saker du kan tänka på:
Det räcker inte med att skriva en bra text och ge den en webbadress. Det gäller att låta den synas på rätt ställen också, det vill säga internt på din egen webbplats. Har du en sida med produktkategorier såsom ”stolar” ska dina stolar givetvis synas här. Men de kanske ska synas på något mer ställe? Var brukar man köpa när man köper en stol? Då kanske stolarna ska visas som förslag under kategorin ”bord” också.
Här finns det mycket att tänka på och det enda som egentligen är rätt, är att ta reda på hur besökarna använder din webbplats och var de faktiskt förväntar sig att hitta informationen.
Webbplatser, och texter, lever ibland sitt eget liv och växer likt cancerceller okontrollerat åt alla håll. I stället för att skriva något nytt om ett ämne du redan har skrivit om, överväg att redigera din gamla artikel och lyft fram den i stället.
Har du ändå skrivit om liknande saker tidigare bör du försöka slå ihop dem eller göra två artiklar som är distinkt olika. Två sidor som handlar om olika saker, fast bara nästan, gör det besvärligt för både besökaren och dig att veta vad som skiljer de olika sidorna åt.
Detsamma gäller förstås åt andra hållet. En sida som har mycket text som spretar åt olika håll kan med fördel delas upp i två artiklar. En bra tumregel är att sidan kan delas upp om den överstiger tusen ord. Anledningen till just den godtyckliga tumregeln är att sökmotorer gillar texter som är minst fem hundra ord långa. Så, delar du upp en text på tusen ord, ja då får du ju helt enkelt två värdefulla artiklar i stället för en. Men gör det bara om de skiljer sig åt väsentligt – och du kan peka ut skillnaden. Annars hamnar besökaren i ”vilken sida ska jag välja?”-dilemmat och det vill vi undvika. Besökaren ska säga ”där är det jag vill ha” och ingenting annat.
Ibland måste man vara så drastisk att radera sidor som inte längre ska vara kvar. Det kan handla om lagar som ändrats, texter som blivit inaktuella eller helt enkelt sidor som inte fyller någon funktion längre. Kill your darlings.
Det kan också handla om sidor som har få eller inga besökare. Om ingen besökare visar intresse trots att du lyft fram dessa sidor finns det heller ingen mening att ha sidorna kvar. Less is more, som det heter. Hellre tio riktigt bra sidor än femtio mediokra. All skit du samlat på dig riskerar att öka bruset och minska synligheten för det värdefulla innehållet, likt fett som täpper igen artärerna på dig. Läs också Har du rensat din webbplats på skräp på sistone? så får du några tips.
Glöm inte att skicka med statuskoden 410 Gone när du tar bort sidorna permanent, annars tror sökmotorer att de bara är tillfälligt borta.
Det är inte bara textinnehållet i sig som är viktigt. Hur det presenteras är minst lika avgörande för hur du får andra att ta till sig det du skrivit. Här ska jag inte bli långrandig utan hänvisar helt sonika till Konsten att formatera dina inlägg och artiklar som ger dig några råd på vägen för att öka läsbarheten. Alla texter som hör ihop logiskt bör också ha samma utformning.
En gång för länge sedan var det en hälsomyndighet som hade väldigt många besökare på sin webbplats. Problemet var att besökarna lämnade lika snabbt som de snubblade in på webbsidan. Det var ingen som var intresserad av innehållet. Vissa var förstås glada i hågen eftersom de hade många besökare, vilket innebar trevlig statistik att skryta med. Men ingen besökare tycktes göra det som myndigheten ville, att söka forskningsanslag.
Problemet var att de riktade sig till läkare och forskare, men språket skrevs för vanliga svenssons utan läkarutbildning. På sidan stod det saker som ”minnesluckor” snarare än ”amnesi”.
Det första de var tvungna att göra var att ge upp föreställningen om att antalet besökare var ett bra styrtal.
Genom att helt enkelt skriva om alla texter, så att bara läkare förstår dem, har de också ringat in vilka besökare de vill ha till webbplatsen. Antalet besökare sjönk förstås kraftigt, med hela 80 procent. Nu var det inte längre svenssons som kom in på sidan, utan läkare. Men å andra sidan ökade ansökningarna till forskningsanslagen.
Normalt sett brukar det vara tvärtom. Texterna är alldeles för komplicerade och måste bearbetas långt in på småtimmarna för att någon ens ska förstå dem. Så det är intressant att lyfta upp motsatta exempel ibland. Det vi ska lära oss av detta är helt enkelt att man ska skriva för målgruppen. Och målgruppen måste man ha klart för sig innan man skriver (om man nu inte gillar att jobba övertid).
En annan viktig lärdom är att antalet besökare inte säger någonting. Det är bara siffror. Det är säkert jättekul om du har tio tusen besökare i veckan på din webbplats, men vad spelar det för roll om de inte gör det du vill att de ska göra? Detsamma gäller förstås Facebook-sidor och följare på Twitter eller Google+.
Som jag sagt tidigare på bloggen: Optimera inte för sökmotorer – optimera för besökare. Sökmotorn är bara ett sätt för dina besökare att hitta din sida, den ska aldrig ses som målet i sig. Exemplet ovan borde belysa detta faktum alldeles förträffligt. Ta därför reda på vilka ord dina besökare använder (ja, det kräver en hel del arbete och analyser). Skriv sedan med dessa ord i åtanke.
(Foto: MC4 Army)
Apple säger åt oss att tekniken kommer att göra oss fria. År 1984 säger de att Orwells 1984 inte kommer att hända. Samtidigt går de längst fram i ledet för godtycklig censur.
Det är en av internettrenderna säger Rebecca MacKinnon i denna TED Talk på ämnet internetdemokrati. Hennes budskap är enkelt: Let’s take back the internet!
WordPress är byggt av datornördar. Det finns inget vettigt arbetsflöde, inlägg har antingen statusen utkast eller publicerad. Och så jobbar ju sällan en nyhetsredaktion. Men det finns botemedel för journalister som arbetar tillsammans i en redaktion med redaktörer och reportrar.
Det digitala arbetsflödet går ungefär till så här: Reportern skriver texten i WordPress. Redaktörens inkorg får sedan ett brev från WordPress som säger att det finns en ny artikel för granskning. Redaktören ger feedback på ändringar eller publicerar artikeln.
Reporten skriver och redaktören godkänner
Det är ungefär så Edit Flow fungerar som också hjälper till med detta:
Du ställer själv in vilka användargrupper som ska vara tillgängliga (redaktörer, reportrar, fotografer etc) och vad de kan göra med dina texter.
Du får dessutom en kalender där du kan planera in när artiklarna ska skrivas och en ”story budget” där du ser hur det går för respektive artikel innan deadline.
Det är faktiskt en mycket kompetent kamrat till din WordPress som kan ge dig en närmast komplett virtuell redaktion. Edit Flow är förvisso fortfarande under utveckling men du kan redan nu krama ur mycket kraft ur Edit Flow.
Du kan ladda ned Edit Flow från WordPress webbplats. Det finns också fler plugins med arbetsflöde på agendan.
Ibland vill du ju publicera ett antal artiklar vid olika datum. För att hålla koll på vad som publiceras härnäst är Dashboard Scheduled Posts en plugin för dig. Det är inte krångligare än vad det låter, du får en liten ruta på förstasidan (panelen) där kommande texter visas. På så vis kan du enkelt hålla koll på vad som komma skall.
Du får visserligen den här funktionen när du har Edit Flow (till och med en prydlig kalender), men Dashboard Scheduled Posts passar dig som faktiskt vill se vilka inlägg som ska publiceras framöver direkt på panelen.
Ett alternativ till Dashboard Scheduled Posts är Editorial Calendar. Den ger dig i stället en vanlig kalender på en helsida där du kan dra och släppa artiklarna på det datum du vill att de ska publiceras. Den påminner mycket om Edit Flows kalenderfunktion, men om du inte behöver allt som Edit Flow erbjuder kan Editorial Calendar ge dig viktiga planeringsverktyg. (Editorial Calendar är i mitt tycke enklare att arbeta med.)
Om du behöver liveblogga från ett event kan det hända att du måste uppdatera samma inlägg flera gånger. Och det kräver ju ett antal klick, skrollningar och knapptryckningar.
För att göra det enklare för dig kan en plugin som heter Live Blogging kanske passa. Den uppdaterar samma inlägg men lägger in datum och valfri textsnutt åt dig, på rätt plats, så att du kan fokusera på att liveblogga i stället för att kolla på klockan. Live Blogging kan också skicka ditt livebloggande direkt till Twitter, vilket sparar ytterligare värdefull tid.
Kolla in videon hur det fungerar:
Har du fler tips på hur journalister kan använda WordPress på ett bättre sätt? Dela med dig i kommentarerna.
Om du har en lång artikel är det sällan en bra idé att dela upp den på flera sidor. Använd i stället en enda lång sida. Att skrolla är inte farligt.
På senare tid har en del webbplatser valt att dela upp långa artiklar på flera sidor, vilket kräver ett klick framåt. Tanken är förstås god, man vill inte skrämma iväg läsaren med för mycket text på en gång. Men det uppstår i stället ett annat problem, nämligen att man måste klicka sig fram och vänta på att sidan laddas klart innan man kan läsa nästa del, och man kan inte heller skaffa sig en enkel överblick. Jag har till och med sett skräckexempel där webbdesignern delat upp varje stycke på en ny sida, vilket innebär att man inte får något sammanhang i texten utan tvingas klicka fram och tillbaka varefter frustrationen ökar: ”Ge mig texten på en gång så bestämmer jag själv hur jag vill läsa den!”.
Tidningen M3 delar regelbundet upp sina artiklar på olika sidor, som synes nedan i denna artikel som är drygt 1 000 ord och 5 800 tecken (lite mindre än två utskrivna A4-sidor text):
M3 har valt att lägga två stycken text på varje sida (med bild mellan styckena), vilket gör sidorna väldigt innehållsfattiga. Google vill i bästa fall ha minst 500 ord på en sida, så den här utformningen är dålig ur nästan alla aspekter.
Problemet bottnar ofta i en (van)föreställning att mycket text är jobbigt för läsaren, och att man bäst delar upp den i mindre bitar. Och det är förstås helt sant, men utförandet har tyvärr missuppfattats. Vad man ska göra är att använda mellanrubriker och andra typografiska element som delar upp texten i mindre bitar. Inte nya sidor. För även om vi traditionellt sett skannar webbtexter så blir internet mer och mer vårt primärmedium för att faktiskt läsa text av olika slag (av det enkla skälet att fler av texterna finns på nätet).
Användbarhetsexperten Jakob Nielsen ger dessutom följande tips när han pratar om Mini-IA: Structuring the Information About a Concept:
If you have a long article, it’s almost never good to simply chop it up into a linear sequence of pages. If the only navigation is a link saying ”continue” or ”next page,” then it’s typically better to stick it all on a single page and rely on scrolling instead of page-turning.
Ett undantag är iPad och andra tablets eftersom de har naturliga gester för att byta sidor. Dessutom bör man på en e-handelssida använda sig av olika sidor vid betalningen eftersom de följer logiskt efter varandra. Först granskar man innehållet i kundvagnen, sedan får man fylla i betalningsuppgifter på andra sidan och till slut, på tredje sidan, får man bekräfta sitt köp. (Man kan ju inte gå till sidan tre utan att först ha gått igenom de föregående.)
Många av Wikipedias texter är väldigt långa, som denna om Bipolär sjukdom, men har utomordentligt bra disposition så att man ändå enkelt kan hitta det man letar efter:
Artikeln har drygt 6 300 ord och 45 000 tecken som ger drygt 14 stycken A4-sidor text. Den är alltså mångdubbelt längre än M3:s webbtext, men ändå betydligt enklare att navigera i. Förvisso finns det ingen reklam på Wikipedia, vilket kan bidra till att den uppfattas som renare, men i det här fallet är vi endast intresserade av strukturen på själva webbtexten. Med ett konsistent val av mellanrubriker och underrubriker har Wikipedia grupperat informationen i logiska block som är enkla att hitta (innehållsförteckningen ligger dessutom överst i texten, inte underst som hos M3).
Jakob Nielsens tips är att dela upp innehållet i delar på detta sätt:
In many situations, the best alternative is to chunk information into individual content units, focusing on logical cohesiveness; you can then describe each unit accordingly and let users navigate directly to the unit that meets their needs. (Note: ”page 3 of 5″ is neither descriptive nor deserving of its own page.)
Hur du bygger upp ditt textinnehåll handlar alltså mer om vanlig traditionell textbearbetning snarare än några tekniska finesser som paging (att bläddra mellan sidor). Läs gärna Konsten att formatera dina inlägg och artiklar för att lära dig mer.
CSS har varit en enkel sak i alla tider – det är ba å gör’t. Men här kommer en idé som omkullkastar hur jag arbetar med CSS: Objektorienterad CSS.
Ett exempel är att man inte ska använda ID i selectors, det vill säga skriva så här:
#post {width: 400px}
I stället ska man bygga modulbaserade komponentbibliotek, vilket kanske låter komplicerat men det handlar om legoblock som appliceras på innehållet.
Man kan fråga sig vad vitsen är med att skriva CSS på det här viset, men uppenbarligen ska det ge snabbare rendering i webbläsaren. I den här videon berättar Nicole Sullivan, som tidigare arbetat med Yslow, mer om hur det fungerar:
Hon har även tillsammans med en kollega gjort verktyget CSS Lint som är ett väldigt strikt valideringsverktyg för CSS.
Vill du börja med objektorienterad CSS kan https://github.com/stubbornella/oocss/wiki vara av intresse för dig.
(Via ReadWriteWeb)
Med tjänsten mirror.me kan du få ett taggmoln över vad du brukar twittra om. Fördelen är att mirror.me fungerar direkt utan bekymmer, du behöver alltså inte koppla den till ditt Twitterkonto på något sätt.
Så här ser mitt taggmoln ut för @peterdalle, som väl stämmer överens med min strategi:
Tjänsten verkar dock inte tycka om å, ä och ö eftersom jag lskar marknadsf.
I dag publicerades min debattartikel Nya lagen om cookies ett politiskt fiasko på debattsajten Second Opinion. Det handlar om den nya cookielagen som röstades igenom häromdagen.
Från artikeln:
Förespråkarna för kaklagen menar att det skyddar användarnas integritet från otäcka annonsörer som vill kartlägga dina köpmönster. Men det finns betydligt mer graverande integritetsintrång att ta ställning till och de utförs av EU och i förlängningen den svenska staten. FRA-lagen, ACTA-avtalet, HADOPI, IPRED och trafikdatalagring innebär att staten kan samla in oerhörda mängder uppgifter om dig och ditt privatliv. Med tvång.
Läs och sprid gärna artikeln vidare. Men som den poäng jag försöker göra: Det viktiga är inte lagen om cookies, utan de andra lagarna som sätter käppar i hjulet för vår frihet.
Backend Media är ett litet webbföretag som producerar flera webbplatser. Det är också en blogg om PR, kommunikation och webb.
