PUL

Datainspektionen granskar myndigheters sociala medier

Följer myndigheter och företag personuppgiftslagen i de sociala medierna? Den frågan ämnar Datainspektionen ta reda på med en ny granskning.

Så här skriver Datainspektionen i sitt pressmeddelande:

– Vi ser en kraftig ökning av antalet frågor som handlar om vilket ansvar man enligt personuppgiftslagen har för de personuppgifter som publiceras via sociala medier, säger Datainspektionens generaldirektör Göran Gräslund.

Datainspektionen har inte tagit ställning till vilka bestämmelser i personuppgiftslagen som gäller för personuppgifter som kommuniceras via sociala medier. Därför drar myndigheten nu igång ett projekt för att klargöra ansvarsfrågorna.

Granskningen kommer att resultera i riktlinjer för hur man bör hantera personuppgifter via Facebook, Twitter etc i den dagliga verksamheten.

Okej att lägga ut personalbilder på webben?

Hanteringen av personuppgifter är en snårig djungel. Här ska jag ge en liten insikt i hur personuppgiftslagen fungerar och hur du får den att gå hand i hand i solnedgången med din företagswebbplats.

Jag fick följande fråga via e-posten:

Jag sökte runt på internet för att få vägledning i en fråga och hittade till bloggen om PR, kommunikation och webb. Jösses, du verkar verkligen ha koll på det mesta! Det jag sökte vägledning i gäller en fråga som vi just nu funderar över i vårt företag. För- och nackdelar med att ha bilder och namn på personal på vår hemsida. Vi håller för närvarande på att jobba fram en ny webbsida och där dök frågan upp. Hittills har vi bara kört på med bilder och namn utan att tänka efter om det är bra eller dåligt. Vissa medarbetare är dessutom inte så förtjusta. Är det möjligen en fråga du har några råd om eller om du kan hänvisa till någon bra litteratur eller källa?

Den här frågan kan delas upp i dels en juridisk aspekt och dels en etisk. Jag vill hävda att etiken väger tyngre än juridiken, även om kanske få skulle hålla med mig. Men det är å andra sidan en separat fråga.

Vad gäller det juridiska är det personuppgiftslagen (PUL) som reglerar vilka personuppgifter som får publiceras, och i lagen kan vi läsa att dess syfte är att ”skydda människor mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter”.

Namn och bild räknas då förstås som personuppgifter. Men det är inte olagligt att publicera namn eller bild på anställda eftersom det går under den förenklade hanteringen av personuppgifter. Det vill säga, namn på de anställda är en sådan uppgift man kan förvänta sig på webbplatsen för en organisation. Då får man publicera namn och arbetsrelaterade uppgifter såsom titel och telefonnummer utan medgivande, så länge det inte är kränkande för den anställde.

Arbetsgivaren har också rätt att publicera bilder på den anställde om det finns ett behov av det. Och det kan ju finnas ett behov om den anställde genomför kundmöten eller liknande. Står man på ett fabriksgolv hela dagarna kan man däremot ifrågasätta en bildpublicering.

Personuppgifter är en djungel av lagar och föreskrifter. En enklare princip är att helt enkelt fråga den anställde om det är okej med bildpublicering. Men det är också viktigt att kontrollera att den anställde inte har skyddade personuppgifter. En sådan publicering skulle kunna få allvarliga konsekvenser för personen.

Vill du veta mer om personuppgiftslagen kan du bege dig till Datainspektionen, som är tillsynsmyndighet, och då i synnerhet avdelningen om just Personuppgiftslagen där du hittar frågor och svar.

Blondinbella bryter mot PUL och skyller på andra

Att låta en blott oskuldsfull 17-åring utan vare sig erfarenhet eller elementära kunskaper om i princip någonting låta påverka omvärlden är ganska anmärkningsvärt. Eller kanske smart ur marknadsförarnas synpunkt.

Eftersom medietidningen Resumé skrev att hon kan ha gjort sig skyldig till förtal och brott mot personuppgiftslagen, PUL, blev jag naturligtvis intresserad av att läsa hennes annars ointressanta modeblogg.

Vi bortser från det faktum att människor faktiskt tar hennes råd på allvar. (Jag har också varit en naiv 17-åring en gång i tiden.) Nyligen har hon fått ett sexuellt brev från en ”beundrare”. Hon svarar med att hänga ut personen ifråga med namn och bild:

”Det är i allmänhetens intresse att veta att den här mannen är konstig” säger hon.

Hon försvarar sig också i sin blogg efter Resumés artikel:

”På tal om att jag bryter mot PUL så kan jag säga att folk bryter mot PUL varje dag då de skriver nedsättade (!) saker om mig i sin blogg. Bryr man sig om det? Varför känns det alltid som om media vill skydda fel person, och i det här fallet honom?”

Det är en klassisk försvarsretorik som syftar till att påpeka fel hos någon annan i stället för att bemöta sina egna fel. Två fel gör inte ett rätt.

Någon sorts ursäkt om att man var arg och uppenbarligen ville ”hämnas lite” samt att ”alla andra gör ju så” säger mer om hennes veritabla naivitet och frånvaro av intellekt. När en 17-åring får så mycket makt och inflytande måste det finnas någon substans, mer än att agera åsiktsmaskin åt bolag som köper prylar åt henne. Hon kan knappast påstå att hon ensam får utstå personangrepp.

Nästföljande fråga är naturlig. Har man något ansvar när man blir en inflytelserik person som kan bilda opinion? Självklart. Dessvärre uppstår problem när denne utövar sin inflytelse genom okunskap och tillfälliga känsloyttringar.

Jag var med om en liknande incident på mitt eget forum för knappt en vecka sedan, se Varning för bedragare. Bedragarens namn, bostadsort och namn på sambon lades ut. Det är naturligtvis inte okej att hänga ut personer som en hämnd. Personlig integritet upphör inte om någon blir arg. Det bryter dessutom mot PUL.

Nu är jag visserligen ansvarig utgivare med ett utgivningsbevis, men forum omfattas inte av utgivningen. Varken bloggar eller forum kan göra det om kommentarer publiceras utan att först förhandsgranskas.

Hypen kring Blondibella i Resumé, Dagens Nyheter och andra respektabla medier trissar upp bloggens varumärke. Tyvärr exponeras även en kritiker som jag själv, som annars tar aktivt avstånd mot allt vad mode innebär. (Ta indiepop exempelvis. Alla är individualister och alla ser likadana ut…)

Hon blandar också annonser med redaktionellt (nåja) innehåll. Får man betalt för att skriva väl om en produkt måste det anges. Annars kan såväl privatpersoner som företag riskera vite. Konsumentverket har planerar på att granska det.

”Det är ett bolag som säljer annonser åt mig. De har nog koll på det här.”

Men hon medger ändå att hon skriver inlägg mot betalning några gånger i veckan, utan att skriva att så sker. Glife, som säljer annonserna, nekar.

Det intressanta är ändå Blondinbellas styrelseordförande, Johan Kinnander. Han var tidigare vd för Google Norden mellan 2004 och 2007. Nu sitter han dels i Blondinbellas bolag samt i Glife som är ett ”onlinemagasin och socialt nätverk” enligt webbplatsen. Det kan med andra ord inte vara en slump att Blondinbella blivit ett begrepp värt att känna till i modevärlden.

Det är ganska fascinerande att en intetsägande blogg om en persons liv och kläder (med emfas på dagbok snarare än blogg) lyckas göra sig rikskändis.