Att det varit drygt fyra miljoner svenskar på Facebook har vi vetat en tid. Men däremot har det varit svårt att få några konkreta siffror på Twitter. Tills nu.
Vi vet nu följande: Det finns 91 000 svenska twittrare. 36 000 av dem har varit aktiva de senaste månaderna och det verkar som det är många opinionsbildare. En liten del av twittrarna står för majoriteten av inläggen.
Behöver du gratis bilder av hög kvalitet? Vill du hålla dig på rätt sida av lagen? Här får du en guide med 9 sajter där du hittar bilder du kan använda utan att behöva titta i plånboken.
(Foto: GeorgesNijs)
När jag letar efter bilder är dessa fyra mina givna startpunkter:
Stock photo
Det finns också speciella bildleverantörer som säljer bilder som om det vore lösgodis. Några av dem har dessutom en del gratisbilder också:
WordPress i all ära, men att bygga riktigt små webbplatser gör att den gamle trotjänaren snabbt blir tungrodd. Jag vill ha något enkelt. Och det jag vill ha är GetSimple.
GetSimple är ett riktigt bra publiceringsverktyg som passar små webbplatser, och givetvis är det gratis. GetSimple beskriver sig själv som ett publiceringsverktyg som har allt som ett cms behöver, men ingenting som det inte behöver. En bra sammanfattning.
Har du bara tio sidor som ska upp på nätet är den perfekt. Du kan hantera allt i systemet och dessutom ladda upp filer, ändra teman och bygga ut det med plugins. Och man slipper strulet med databaser, eftersom all data sparas i xml-filer. Det gör också att webbsidorna svarar otroligt snabbt i jämförelse med WordPress. Den smarta uppbyggnaden av systemet (med så kallade komponenter som kan infogas var man vill) gör att det blir väldigt flexibelt trots sin enkelhet.
Men vad ska man egentligen ha GetSimple till? Jag kan ta två exempel jag själv gjort.
För det första har jag nyligen lagt in den på min visitkortssida, peterdahlgren.com, där jag samlar allt som berör mig som person. Innan var det bara en handkodad html-fil som jag var tvungen att ändra för hand och ladda upp via ftp, vilket är en tråkig och onödigt komplicerad uppgift. Dessutom svarar sidorna lika snabbt som om de vore html-sidor, vilket är ett stort plus. Jag har märkt att det tar märkbar tid att ladda en sida med WordPress, så jag undviker det om det är möjligt (och innan ni säger något, jag använder redan en cache-plugin).
För det andra har jag installerat GetSimple på naturalism.se som är en liten portal för en filosofisk åskådning med samma namn. Det är en liten portal om just detta snäva ämne, främst med texter från Wikipedia till en början.
Än så länge är det lite skralt med både teman och med plugins. Men jag hoppas vi kan ändra på detta. Det tar verkligen inte lång tid att sätta sig in i hur systemet fungerar. Det är för övrigt byggt i php.
Nytt år och nytt tema på bloggen. Det firar vi med ett glatt citat från forna tider:
Det finns egentligen inga ursäkter att inte ha ett virtuellt operativsystem att utöva despotism i.
Temat heter Nameless och har modifierats något. Som vanligt vill jag ha all fokus på texten och ingenting annat. Jag är inne på mitt sjätte år som bloggare vilket förmodligen gör mig till en internets ålderspensionär.
Jag läste Att äga ett ord strax innan julhelgen. Jag (åter)upptäckte den när jag rensade på nattduksbordet efter böcker som borde lämnas tillbaka till biblioteket…
Boken tar sin utgångspunkt i Jack Trout och Al Ries teori om positionering och sammanfattas enklast med frasen ”ett ord kan bara ägas av ett varumärke”. Med andra ord, ska man etablera ett nytt varumärke bland andra likadana så måste de särskiljas på något vis, och då gäller det att leta upp sin särskiljande förmåga (till exempel genom en SWOT-analys).
Jag har märkt att just positionering är ett väldigt svårt koncept att greppa för de som inte förstår problematiken med marknadsbruset. Man vill gärna vara överallt och dominera alla marknader som nykomling. Problemet är att det inte finns varken tid eller resurser, och även om det skulle finnas vore det bortkastad tid i förhållande till vinsten. Skulle man ändå lyckas skulle framgångarna slås i spillror av den konkurrent som positionerar sig.
Är boken något att ha? Förstår du redan att positionering är viktigt kommer den inte att lära dig något nytt, det är i princip samma sak fast i en ny förpackning med många exempel. Känner du till Jack Trout? Då kommer boken inte lära dig något nytt. Och det är just det som gör boken bra för nybörjaren, vill man förstå positioneringstänket är detta en mycket bra introduktion i ämnet som med fördel kan läsas av den som inte har några förkunskaper.
En sak jag verkligen gillar med boken, märkligt nog, är dess innehållsförteckning. Efter att ha tittat i den visste jag precis vad boken skulle säga, vilket mycket riktigt stämde. (De exempel som används genomgående i boken har sina positioneringsord kursiverade, vilket tydligt illustrerar både bokens poäng och titel.) Boken är således mycket enkel och pedagogisk att ta till sig.
Bra text är viktigt. När man arbetar med en text, är det viktigt att anpassa den för målgruppen. Framför allt ska man göra långa meningar kortare. Och helst använda ord som inte är så svåra. Dessutom bör man försöka lägga språket på en vardaglig nivå så att texten inte upplevs som stelbent och byråkratisk. Att använda konkreta begrepp är också bra, eftersom det är lättare att lägga exempel på minnet och generalisera från dem, än att försöka komma ihåg själva generaliseringen.
Detta kallas mottagaranpassning och är en viktig komponent till all kommunikation, såväl skriftlig som muntlig. Dock bör man vara förutseende inför långa bisatser, som genom kommatecken introduceras långt ifrån sin huvudsats, som i det här fallet, kan, om det vill sig illa, bli mycket svårtolkade och bör undvikas, är inte att föredra. En viss hänsyn till sina egna förutfattade meningar, i synnerhet det oreflektiva bruket av genusmarkörer såsom ordet han eller man, bör också framhållas. Men när ämnet blir svårt är det inte erforderligt att approximativt transformera innehållet så att den apparenta betydelsen mister sin ackumulerade, och sakliga, substans.
Samtidigt är det viktigt att poängtera att förhållandet mellan den extrinsiska hegemonin i den predominanta föreställningen om distinktionen feminint visavi maskulint kring överflödet av diskursen, rörande det patriarkala postkapitalistiska teoribildningen, har ett prekonceptualistiskt desituationistiskt utgångsläge prima facie, ehuru dess egentliga självstödjande totalitet, per se, förutsatt att det karakteristiska temat innehåller en förtryckande syn på neostrukturalistisk sexualitet, påtvingar subjektet att selektera bland den subkapitalistiskt dialetiska teori eller en baudrillardistisk simulation av föregående, om än per proxy, vilket erhåller en viss dissonans då subjektet ställs inför sakfrågan eller eljest motsvarande grad av analytisk diskurs.
Och det vore ju inte bra.
Gullig berättelse på ett grått, tekniskt problem, eller hur? 🙂
Att starta krig är aldrig fel. Speciellt inte när det handlar om Apple mot Microsofts operativsystem som nästan är värre än Israel-Palestina-konflikten.
Valfrihet är bra och valfrihet är frihet. Men att ställas inför många val gör oss också paralyserade, menar psykologen Barry Schwartz.
Nyckeln till lycka: Låga förväntningar.
För ett tag sedan läste jag The Media and Political Process av Eric Louw, och förutom att vara en bra bok om politisk kommunikation, bjöd den också på följande guldkorn till citat – som handlar om relationen mellan journalister och politiker.
Vad politiker måste göra i en medialiserad politik (sidan 25ff):
Secondly, the televisualization of politics altered the sort of people selected to be performance-politicians […] What is now required is an ability to wear whatever ’face’ (mask) one’s minders require: to perform in front of television camers; to look attractive and/or ’leader-like’ on screen; to speak in sound-bites; and preferably say nothing substantive when journalists are around.
Vad politiska journalister tror om sig själva (sidan 71):
Central to liberal journalism’s professional ideology is the notion that journalists serve the public by acting as watchdogs. […] this notion has grown into a package of fantasies political journalists now believe about themselves, i.e. […] A self-image of themselves as tough, rugged individuals fighting for truth and justice […] These fantasies generate a sense of being an elite group among political journalists.
Journalisternas makt (sidan 73ff):
It is also a ’negative power’, because journalists do not have the power to make policy or allocate resources, but they can (in certain circumstances) undermine those with such power. Hence, journalists have (sometimes) the power to frighten politicians and to mobilize ’moral panics’ and ’groundswells of hostility’ to policies.
Kort sagt har journalister vanföreställningen att de tillhör den politiska eliten men kan egentligen bara skrämma politiker och framkalla moralpanik bland allmänheten. Politiker å andra sidan gör bäst i att inte säga något av substans, över huvud taget, i närheten av en journalist, och ska helst bara vara en bildskön snubbe som ser ut som en ledare i tv-rutan. 😀