Webbplatskritik

Jag tycker till om webbplatser.

SvD omdesignar men backar tillbaka efter tekniskt haveri

Svenska Dagbladet, SvD, har i veckan gjort om sin webbplats. Mycket påminner om Dagens Nyheter som några veckor tidigare gjorde om sin webbplats.

Men för SvD gick det inte fullt så bra. Efter ett tekniskt haveri så dök sajten och senast i natt fick jag ett kryptiskt felmeddelande från deras cacheserver. Nu är de tillbaka med den gamla webbplatsen.

Bo Hedin, chefredaktör för SvD, förklarar haveriet på sin blogg: Vad håller ni på med på SvD.se?

Mer om ombyggnader av webbplatser:

deviantART en skräckupplevelse att handla från (saknar kundvagn)

deviantART

På jakt efter unika tavlor köpte jag ett antal från amerikanska deviantART. Men vilken skräckupplevelse att handla där!

När jag återkommer efter en tid för att köpa tavlorna jag trånat efter möts jag av tomhet. Designen har gjorts om och är visserligen mer stilren och retro men på bekostnad av användbarheten. Det går knappast att handla effektivt där.

De mest uppenbara bristerna:

  • Ingen kundvagn
  • Lämna ut kontokort först, få priset sedan
  • Alla lösenord fungerar inte

Kundvagnen lyser med sin frånvaro. Det finns inte en enda länk till någon kundvagn. Antingen får du komma ihåg adressen till ditt shoppinginnehåll (jovisst…) eller lägg en ny vara i kundvagnen och på det viset få fram en länk till vagnen.

Hur får man reda på den totala kostnaden för beställningen inklusive frakt? Du måste skriva in ditt kontokortsnummer först. Då jag inte litar på alla e-handlare väljer jag att handla med e-kort. Det är ett program som skapar ett tillfälligt kontokortsnummer fyllt med endast köpesumman. En förutsättning för detta är att jag måste få reda på summan innan jag köper. Lite moment-22.

Får du ha vilka lösenord du vill? Nej. Välj ett starkt lösenord och du kraschar servern. Jag var tvungen att byta ut ett lösenord i stil med %hCAb~TENjf4d_i (vilket jag anser vara ett ganska starkt lösenord) till något enklare som släpps igenom. Typ bokstäver och siffror på sin höjd.

När jag sedan lyckats registrera mig skickas jag tillbaka till inloggningsrutan. Jag förmodar att det är färdigt så jag försöker skriva in mina uppgifter. Fel lösenord. Jaha. Får använda ”glömt lösenord?” och hämta ett nytt. Nu kommer jag in! Och där kom en shoppingvagn upp dessutom, så passande.

Mina tips:

  • Synlig kundvagn. Tänk dig att du ska handla på Ica med ögonbindel utan kundvagn. Du måste komma ihåg vad du köper och hålla det i handen. (Och du som råkar shoppa för släktens julmiddag…). När du ansökt om ett Ica-kort får du en vagn, och ögonbindeln kan du ta av. Visa kundvagnen även för alla, även de som inte är medlemmar – och visa den stort och överst.
  • Enkel registrering. Att ansöka om det där Ica-kortet kräver att du skriver in ditt personnummer med hebreisk tideräkning. Fast det får du ju inte reda på förstås, utan din ansökan strimlas vid blotta åsynen på fel format. Ta inte med mer information än vad som är absolut nödvändigt, ge exempel på hur saker ska skrivas och erbjud lätta felmeddelanden och vad man ska göra för att rätta till dem.
  • Fullständigt pris innan köp. När du är framme vid kassörskan får du reda på att en administrationsavgift på 100 kronor är obligatorisk. Say what? Visa fullständigt pris i början, eller ge vanliga exempel om det är för komplicerat och ta kredit- och kontokortsnummer först i slutet av köpprocessen.
  • Säg inte hur jag ska skriva mitt lösenord. Jag skriver mitt lösenord själv. Ge fan i att lägga dig i hur det ska se ut; om det ska innehålla siffror, stora eller små bokstäver eller andra tecken. Sätt inga begränsningar på lösenord, eller informera om eventuella begränsningar extremt tydligt.
  • Testa på människor. Jag är övertygad om att någon idiot till webbutvecklare tyckt att detta var bra. Men ska man sälja ska man inte tycka själv, det är kunderna som bestämmer på nätet. Lär dig det. Man måste väl inte vara ordförande i Mensa för att tjacka några kritstreck på nätet eller? Användbarhetstesta, och gör det tidigt och ofta.

Sådär, nu är jag inte förbannad längre. Men tavlorna är köpta, även om det tog en halvtimme mitt i natten.

Jag hade rätt: Wikinews fungerar inte

När jag började sia om framtiden gick jag också tillbaka till tidigare profeter jag skrivit.

Jag verkar ha rätt i följande fall:

Wiki med nyheter kommer inte att fungera (från juli 2005). Där skriver jag att nyheter i wikiformat inte kommer att fungera.

Det var min reaktion på att svenska Wikinews startade. I dagsläget har de publicerat tre nya artiklar sedan april.

Nyheter har kort livslängd och ofta få källor (vilket gör att trovärdigheten är viktig). Att redigera innehållet okända människor emellan är därför svårt med de premisserna.

Snygg flash visar hur tingsrätten fungerar

Domstolsverket har en intressant och interaktiv genomgång i hur en tingsrätt fungerar (flash).

Ni som läst mina tidigare artiklar vet att jag hatar flash som webbplatser. Nu är det dock inte så att jag ogillar flash i sig, tvärtom, utan jag invänder mot fel använda tillämpningar av flash. Domstolsverket har lyckats använda flash interaktivit och låter användaren styra upplevelsen.

En annan fördel med flash är vektorgrafiken. Flash är betydligt mer utbrett än SVG som är en standard för vekotorgrafik på webben. Men det har inte Internet Explorer stöd för, så någon spridning av den tekniken lär knappast ske inom de närmsta åren.

Nackdelen är dock att flash är proprietär (ägs av Macromedia) medan SVG är en öppen standard. När pengar är involverade brukar utvecklingen gå snabbare, vilket är lite synd i det här fallet.

Skatteverket.se gör allting rätt

Det är inte ofta jag är lyrisk över svenska myndigheters närvaro på nätet, men Skatteverket.se är suveränt.

I skrivande stund har jag precis avslutat min deklaration via nätet. I sista sekund – precis som alltid. Jag betalar gladeligen min skatt, men hatar däremot allt skriftligt om skatter man måste ta till sig. Skatteverket.se gör nästan det hela lite roligt.

Jag kan kort och gott inte hitta några brister på Skatteverkets webbplats. Tekniskt sett fungerar den perfekt där tekniken används som den är tänkt. Presentation separeras från innehåll, standarder följs, Dublin Core metadata används samtidigt som allt är uppbyggt semantiskt. Nackdelen är väl att adresserna kan vara något kryptiska.

Menyn innehåller de vanligaste sakerna man behöver ha tag på. Det är bra att de inte återspeglar sin egen organisation, vilket många andra tyvärr gör. De sätter besökarens intressen i fokus och skriver på ett enkelt språk. Webbplatsen i sig är mycket enkel att hitta på.

Dessutom har de gjort många vägar till innehållet. När man behöver ha tag i en broschyr så kan man nå det via antingen broschyrnamnet (Momsbroschyren), särskilt broschyrnummer (SKV 552) eller typ av broschyr (Mervärdesskatt). Det gör att alla kan hitta rätt broschyr oavsett om de vet exakt vilken de vill ha tag på eller inte!

Att ge besökaren möjlighet att gå olika vägar till innehållet gör man med hjälp av en rik flora av metadata som knyts ihop.

Vilka myndigheters webbplatser har du positiva erfarenheter av?

Posten kan inte göra många rätt

Jag beställde en tjänst som kallas eBrev Webb från Posten.

Förutom att jag redan konstaterat att Posten inte gör användbara webbsidor har de tagit krånglighet till en helt ny nivå.

Jag knappade in mina adressuppgifter för att ansöka om tjänsten. Hem kommer det ett kuvert i brevlådan. På utsidan av kuvertet är adressen helt korrekt. I brevet däremot, står min gamla adress som jag flyttade ifrån för några månader sedan och till råga på allt så har jag fått ett nytt efternamn på sina ställen i brevet.

Mitt företagsnamn är dessutom som bortblåst. Jag är i stället påtvingad att använda mitt fullständiga namn (eftersom jag har en enskild firma). När jag loggar in på tjänsten på nätet har jag nu två adresser, allt beroende på vad jag ska göra.

Ska jag skicka ett så kallat eBrev så är avsändaradressen min gamla adress. Ska jag gå in och ändra adressuppgifterna under min profil, visas den nya.

Problemet ligger säkert i att de använder ett konto för företaget och ett personkonto för personen som använder företaget. Företagskontot går uppenbarligen inte att påverka på något sätt. Att de sedan lyckas hämta min gamla adress är en riktig prestation i dumhet.

Jag har kontaktat kundtjänst för att avhjälpa problemet. Vi får väl se om de kan hjälpa mig att bli lite klokare på hur det fungerar.

Nä, kanske man ska gå tillbaka till papper, kuvert och frimärke igen?

4 favoritsajter som utnyttjar nätet maximalt

Här kommer fyra av mina favvoställen på den svenska delen av nätet:

  • webForum – ett diskussionsforum med många återkommande medlemmar (bland annat jag) och mycket kunskap. Forumet drivs av vBulletin och är ett tydligt tecken på att tekniken är förhållandevis ointressant. Det som är kul är allt folk som befinner sig där och bredden på diskussionerna (från matrecept till objektorienterad programmering). Cirka 9 500 medlemmar och över en miljon inlägg. Drivs ideellt och håller sig rätt anonym konstigt nog.
  • Discshop – att handla på nätet är ingen konst på Discshop. De säljer dvd-filmer (plus spel numer) och gör det med bravur! Att leta filmer på den webbplatsen resulterar lätt i ett missbruk. Själv har jag väl handlat för mer än ett femsiffrigt belopp där. Usch. Hemska tanke. 😉
  • Wikipedia – suveränt uppslagsverk som jag tycker har gått om Susning de senaste året. Ett mer aktuellt sätt att driva ett uppslagsverk får man leta efter, dessutom engagerar wiki-tekniken jämfört med ett ”vanligt” uppslagsverk på nätet (typ Nationalencyklopedin). Jag har slängt ut mitt uppslagsverk från bokhyllan!
  • Google. Det är väl lite si och så med att ange en sökmotor. ”Alla använder det ju”. Det är ett naturligt sätt att hitta information på nätet. Varför göra sökjobbet när en dator kan göra det åt dig?

Vilka är dina favvoställen på nätet? (Nej, nämn inte något som du själv har gjort! ;))

Posten tvingar mig installera java för att få fram telefonnummer

Nyss ringde jag till Postens serviceställe i den staden jag bor. Det var lättare sagt än gjort.

Förutom att Posten tvingar mig till ett dåligt arbetssätt med sin sökfunktion, har de också valt att gömma telefonnummer i ett java-program.

Men jag har inte java installerat så detta dyker upp hos mig i stället:

Posten kräver att jag installerar java för att få fram telefonnummer och karta

Fast jag måste använda Internet Explorer för att se detta meddelandet – med Firefox dyker det inte upp alls.

Men, säger du, de skriver ju:

…vill du överhuvudtaget inte aktivera java, kan du ändå söka serviceställen/brevlådor på sidan utan kartfunktioner.

Jovisst, jag kan få fram adress och öppettider till serviceställen. Men inte telefonnummer.

Det slutade med att jag gick till Gula Sidorna och sökte efter Posten. Givetvis dök bara ett 020-nummer upp och dit fick jag sedan ringa för att få tag på det lokala numret tilll servicestället.

Konstigt för övrigt: Gula Sidorna har också en kartfunktion men den kräver ingen java. Varför måste Posten då göra det?

Du kan roa dig själv med att försöka söka efter serviceställen på Posten.

Posten tvingar besökaren till ett dåligt arbetssätt med sökfunktion

Vårt kära Posten har en bra webbplats i allmänhet. Mycket info och i regel bra struktur. Jag skulle in och kolla om mitt paket har skickats iväg som jag beställt. Redan på förstasidan ligger en sökruta för att spåra brev och paket. Perfekt! Det är nog det som används mest, och det är bra att det har en central och lättillgänglig plats.

Men det som brister är utformningen på sökrutan för kolli:

Liten sökruta för kollin förvillar

Jag sätter markören i rutan. Den text som redan finns i rutan försvinner – smidigt. Jag klistrar in mitt kollinummer. Jag trycker på knappen spåra. So far so good.

Men nu kommer problemen. Mitt kolli finns inte!

Eftersom sökrutan är så liten kan jag inte se hela mitt kollinummer på en gång. Därför, för att försäkra mig om att jag skrivit rätt kolli så sätter jag markören i rutan igen. Den text som jag matat in försvinner eftersom det är en javascript-funktion som är tänkt att ta bort den där standardtexten ”Ditt kolli/brev id”. Som en extra bonus tas mitt kollinummer bort. Så om man ska redigera sitt eget kollinummer måste man försäkra sig om att det är rätt, för det går inte att sätta markören i rutan igen och ta bort. Det får mig att tänka på reality-serien When good pets go bad av någon anledning. 😀

Några saker att tänka på när du utformar dina formulärfunktioner:

  • Stor ruta. Ha alltid (om möjligt) en stor sökruta redan från början. Jag brukar säga att man ska få plats med ”Får jag plats med detta?” i rutan. 😉
  • Tydliga knappar. Det är visserligen inte svårt att lista ut att jag ska trycka på ”Spåra” för att starta sökningen, men när jag tittade översiktligt över sidan var jag ute efter ett formulär med vanliga knappar, i stället för påhittade sådana. Det finns fördelar med att hålla sig till standarder. Folk behöver inte lägga någon energi på att försöka tolka ”fiffiga mojänger”.
  • Beskriv utanför rutan. Om du ska beskriva vad ett sökfält är till för (”Ditt kolli/brev id”), skriv det utanför rutan. Om man skriver in egen text i rutan så måste beskrivningen plockas bort. Det innebär att ett formulär med flera rutor blir obrukbart om beskrivningen står i rutan. Samtidigt måste man använda javascript eller någon anna ”smart” lösning för att visa beskrivning på något sätt. Alltså uppstår fler problem än vad man löser.
  • Ingen smart javascript. Jag har visserligen inget mot javascript som underlättar mina uppgifter, tvärtom, men de ska inte fungera på bara ett sätt. Posten förutsätter tydligen att jag skriver in rätt kolli på en gång, och att jag inte vill redigera det. De borde ge mig lika bra möjligheter att ändra mitt kollinummer för att kunna att utföra uppgiften. Alla arbetar inte lika, och även om vi gör det så kanske vi inte trivs med det.

Kort och gott: stort, tydligt, standardiserat och enkelt. Keep it simple, stupid.

Nu tar jag och påbörjar helgen redan i morgon så då skippar vi inlägget på fredag. Trevlig helg på er!

Irivers webbplats låter dig välja land och språk, men behandlar dig ändå som britt

Jag såg en bild på en ny mp3-spelare från Iriver. Verkar intressant.

Jag beslöt mig för att googla fram företagets webbplats. Inga problem, första sökresultatet. Jag går in på sidan, letar efter någon rubrik eller länk med ordet Products. Först får jag vänta lite på att flashanimationen ska laddas (du som läst tidigare vet att jag hatar flash som används på det viset).

Irivers förstasida

Väl inne på flashsidan, måste jag välja kontinent, Europa. Ett nytt fönster öppnas (eftersom det är flash har jag ingen möjlighet att öppna det på något annat sätt än vad Iriver önskar). Nu måste jag välja land. Jag väljer Sverige. En ny ruta dyker upp där jag ska välja språk. Jag väljer det enda alternativet, engelska.

Först nu är jag inne på deras webbplats. Nu finns de vanliga länkarna Products, Support, About och så vidare. Konstigt nog så finns det en brittisk flagga uppe i hörnet. Varför gick jag igenom hela den processen med att välja land och språk för att ändå bli deklarerad ”brittisk”? Varför?

Dagens lärdom är enkel. Låt bli att tvinga besökaren. En produkt är lika oavsett vilken del av klotet vi bor på. Tvinga bara besökaren att välja land eller språk om det är nödvändigt. Till exempel när man behöver hjälp av supporten, eller precis ska skicka iväg en beställning.

En grundregel i användbarhet är att inte ge användaren fler alternativ än vad han eller hon verkligen behöver. Kanske ska man kunna välj en utav fem stilmallar också? Ändra bakgrundsfärg? Börja använda modeordet ”personalization” brutalt? Äsch, servera mig innehållet rakt upp och ned. No more, no less. Vill jag pilla vidare med något så gör jag det själv. Tvinga mig inte. Speciellt inte varje gång jag ska gå in på webbplatsen.

Dessutom kan man ofta se språkstödet hos besökarens webbläsare. Om en arabisk webbläsare går in på en webbplats kan man nog ta för givet att det är en arab och presentera arabisk text. Lite diskret kan man sedan ha en länk som säger något i stil med ”vill du byta språk?” jämte flaggan. (Flaggor är ett enkelt sätt att förstå språket på webbplatsen, och fungerar även om personen ifråga inte kan läsa arabiska.)