Hewal lurar kund och försöker sedan mörka spåren

Hewal FöretagsrådgivarnaNikke Lindqvist har skrivit en intressant analys hur företaget Hewal Företagsrådgivarna har totalt missat poängen i sociala medier. De har försökt neutralisera negativa kommentarer om sitt varumärke genom att bombardera med positiva kommentarer på bloggar.

Jag ska återberätta historien i väldigt grova drag:

Hewal Företagsrådgivarna hör av sig till Joacim på The Advertiser för att sälja företagsrådgivning – tre månaders abonnemang billigt. Efter tre månader kommer en faktura om att betala för ett helt år. Joacim protesterar, men Hewal säger att de inte kan göra något åt situationen. Joacim går därför ut i sin blogg och varnar för Hewal, vilket kort därefter resulterar i att två kommentarer försvarar företaget Hewal om hur ”JÄTTENÖJDA” de är som kunder. IP-adresserna bakom kommentarerna går till företaget Hewal.

Det är ett skolexempel på total avsaknad av förståelse för sociala medier. Men det slutar inte där. Joacim berättar naturligtvis om de fejkade kommentarerna och det startar en indignation i bloggosfären.

Nu är det en kamp för Hewal att förändra sökresultatet på Google, då fler och fler bloggare uppmärksammar deras desperata åtgärder för att tvätta rent sitt smutskastade rykte. Hot om stämning och nya bloggar som ploppar upp som råkar heta just ”Hewal” som odelat positivt berättar om företaget.

Och spiralen med genomgående negativa blogginlägg mot företaget (undertecknad inkluderad) läggs på hög.

Vad hade Hewal kunnat göra i stället? Ta åt sig kritiken, be om ursäkt och rätta till felet – helst mot en kompensation. Det är naivt att tro att man kan tysta kritik på nätet när vi har yttrandefrihet. Men en stämning mot en kund som opponerar mot företaget är verkligen ett tydligt tecken på avsaknad av förståelse för hur internet i allmänhet och sociala medier i synnerhet fungerar.

Instant Article Wizard skriver texten åt dig på hälften av tiden

Genom internetpengar.com uppmärksammades jag på en tjänst som kallas Instant Article Wizard, vilket ska göra att du kan skriva artiklar om ämnen du inte kan någonting om. Jag tänkte ta en minut av din tid och såga tjänsten längs med fotknölarna.

Tjänsten består av ett program som låter dig mata in ett par sökord och sedan få fram sökresultat från etablerade sökmotor. Skriver du in ”Physics is” får du fram en lista med fraser som alla börjar på dina sökord, exempelvis ”Physics is one of the oldest academic disciplines, perhaps the oldest through its inclusion of…” som är ett utdrag från Wikipedia.

Instant Article Wizard

Du kan också få fram ett textstycke som förklarar ”physics” närmare. Då hämtas en till två meningar från ett antal källor och sätts ihop till en läslig text. Detta ska på så vis kunna möjliggöra att du kan skriva artiklar om i princip vad som helst – utan kunskap. Skriv in sökordet, tryck på knappen och voilá: en okej text, kopiera och klistra sedan in i ditt dokument med några ändringar.

Se hur programmet fungerar in action:

Det är bara ett problem med den här tjänsten. Och det är hur pass tillförlitlig sökresultatet är. Eftersom programmet visar sökresultatet från bland annat Google och Yahoo förefaller det sig ganska vanskligt att inte ägna någon tid åt källkritik, utan bara acceptera allt som sanning eftersom det står på skärmen och går fort.

Skaparen bakom tjänsten hävdar att du minsann kan söka igenom Google Schoolar, som indexerar uppsatser och publicerad vetenskap. Men det innebär inte på något vis att man får rätt information, eftersom studier ofta går igenom eventuella invändningar mot texten för att sedan vederlägga dem.

Låt oss ta ett exempel. Ett argument i en uppsats är ”Physics is thought to be the oldest academic disciplines. This is not the case.” Detta är ett citat som sedan författaren vederlägger: ”The above statement is not true”. Det skulle få till följd att man får missvisande information med Instant Article Wizard. Likaså om något argument frekventerar många bloggar, vilket gör att det uppfattas som sanningsenligt eftersom det är så väl spritt.

Om du driver en blogg och vill producera mycket text och tjäna pengar på att folk klickar på annonser kanske detta låter lockande. Glöm bara inte att om du skriver något helt uppåt väggarna kommer du att uppfattas som ignorant och din läsförmåga kommer att ifrågasättas. Som sökverktyg kan det däremot vara intressant, så länge man håller ett kritiskt öga på sökresultatet.

Däremot skriker designen på webbplatsen Instant Article Wizard amatör. Men det är en annan historia. Av någon anledning tycks det fungera i USA.

Vervas vägledningar återuppstår på eutveckling.se

Vägledningen för 24-timmarsmyndigheten – guiden för användbara och tillgängliga webbplatser – har uppstått i privat regi. Verket för förvaltningssutveckling, Verva, lades ned för ett tag sedan men deras vägledning för webben återuppstår nu som eutveckling.se.

Här hittar du riktlinjer som ger dig praktiskt stöd att använda webben som en effektiv kanal för service. En webbplats som följer riktlinjerna når fler och blir enklare och mer effektiv att använda.

Riktlinjerna utgår från Vervas publikation Vägledningen för 24-timmarswebben. Denna webbplats är dock ett privat initiativ och de tillägg som gjorts är tydligt markerade.

Ett bra initativ för att försäkra en standardisering för vägledning och riktlinjer för användbarhet och tillgänglighet.

(Via 24timmarsbloggen)

Internetfenomenet ”Skogsturken” sprider sig

I dag gjordes jag uppmärksam på ett internetfenomen (eng. internet meme) som kallas ”Skogsturken”. I en video får en person en frisbee på sig och spiller sitt glas med dryck på sin skjorta och går till verbal attack mot fotografen som fångat incidenten på video. Den stora frågan är: Vem har kastat?

Originalet, uppladdad den 18 oktober 2006, är egentligen inte mycket till mästerverk, men det som är intressant är hur många parodier som gjorts av händelsen. En sökning på ordet Skogsturken ger i skrivande stund 15 100 träffar på Google, medan svenska sidor begränsar det till 8 920 sidor. YouTube har 272 videor där ordet förekommer.

Enligt beskrivningen av videon:

This is what you end up like when you take your self too seriously….
Shot at Djäkneberget, Västerås, Summer of 2006.

Edit: Stänger av kommentarsfunktionen, eftersom det tydligen svämmar över med idioter på internet. (Inget nytt iofs).
Nivån på kommentarerna är för låg helt enkelt.
Klippet lades upp i humoristiskt syfte, inte rasistiskt. Mr Skjorta överreagerar utan tvekan, och humor uppstår onekligen.
Kamerateamet ska ha en eloge för att de inte bjöd upp till våldsamheter. Etanol kan som bekannt ställa till med både det ena och det andra som man ångrar i efterhand.

Nu när möjligheten finns har jag även tagit bort alla tidigare kommentarer.
Jag som lagt upp filmen har inte filmat den. Jag vet inte ens vem som gjort det, då jag fått den på omvägar men tyckte den var så kul att den var värd att publicera.
Har fått meddelande från den som gjorde det, och denne är tydligen inte svensk själv. Så alla med fördommar kan lägga undan dem…

skogsturken.com görs däremot bedömningen att videon är inspelad den 8 februari 2002 och uppladdad i maj 2003. Med tanke på årstiden och temperaturen (och personernas val av klädsel i videon; shorts, t-shirts och skjortor) anser jag inte att inspelningsdatumet är sannolikt.

Skogsturken har potential att spridas precis som när turkhits spreds som en löpeld på nätet år 2000. Turkhits generar dock enbart 1 350 träffar på Google, och ett fåtal på YouTube. Men turkhits-fenomenet skapades innan YouTube, varför en sådan jämförelse inte är helt relevant.

Jag tyckte själv parodin ”Teaterturken”, som samtidigt är en parodi av Lars Norén, var väldigt rolig.

Fler parodier på YouTube:

Även skogsturken.se har en lista över 30 parodier som är betygsatta.

Det finns också en skjorta till försäljning som ironiskt nog kallas ”fucking skjorta” och emblemet ”I Love Skogsturken” på framsidan.

Sunets webbkatalog blir infoo.se

Webbktatalogen lever igen. För ett tag sedan tog Urban Lindstedt över den gamle trotjänaren Sunets webbkatalog. Nu lanseras infoo.se som är en lätt kommersialisering av tjänsten. Lindstedt kommenterar.

Mediecensur på BLT. I veckan har vi också sett hur den blekingska tidningen BLT censurerat kommentarer som är kritiska mot deras egna tidning. BLT svarade via sin blogg häromdagen och utmålade sig själv som ett offer för kritiken. Det ironiska är att BLT för tillfället utildar sig inom sociala medier men missar poängen fullständigt när de hamnar i skottlinjen.

E-post bättre än sociala medier. Apropå sociala medier så framgår det av en studie att e-postmarknadsföring är bättre än sociala medier. Slutsatsen var att personer inom segmentet 18-34 år var mer benägna att göra ett köp efter en kampanj via e-post än via sociala medier.

Dashnotes ett virtuellt kontor

Dashnotes är ett nystartat svenskt virtuellt kontor likt 37signals Basecamp eller svenska konkurrenten Projektplatsen.

Vid en snabb blick verkar det vara överskådligt, avskalat och lättanvänt. De verkar ha hämtat inspiration och lärdomar från sociala medier, vilket även gör Dashnotes mer användbar för människor.

Till skillnad från Projektplatsen, som verkligen andas storföretag, får man faktiskt se hur produkten ser ut och fungerar i en video. Detta tycker jag är oerhört bra eftersom det snabbt ger en känsla av hur det passar mig. Vill man visa hur bra en produkt är, gör man bäst i att visa det, inte att beskriva det i en marknadsföringsfolder som man länkar till på hemsidan.

Se video av Dashnotes:

MediaCreeper loggar medias framfart på nätet

Creeper har du nog hört talas om tidigare. En smart tjänst som loggar vart myndigheterna surfar på nätet, så länge du installerar en liten kodsnutt på din egen webbplats.

Nu har samma funktion kommit till att kartlägga medieredaktioner såsom tv och tidningar, nämligen MediaCreeper.

Jag har installerat det på min andra blogg, opponent.se, där du kan se hur det ser ut längst ned i sidfoten.

Nu går det på ett enkelt sätt att se hur bloggosfären påverkar och influerar gammelmedia.

(Via opassande)

Så ska ett inloggningsformulär se ut

Trots att inloggningsformulär har funnits i över tio år verkar det fortfarande finnas företag som har problem att utforma dem. Eller så tycker de att de gör smarta lösningar med egna påhitt. Oavsett vilket ställer det till problem, och jag ska belysa några av de problem som kan uppstå genom tre exempel.

Binero vecklar in det enkla

Det första gäller webbhotellet Binero som har ett tämligen invecklat inloggningsformulär.

Förutom de sedvanliga fälten för användarnamn (i det här fallet kundnummer) och lösenord, så får man även välja om man vill spara användarnamnet, både användarnamnet och lösenordet eller inget av dem.

Dessa tre val är ett typiskt resultat av att överarbeta och lösa ett simpelt problem genom att ge användaren en massa alternativ. Det räcker med en enda knapp. ”Kom ihåg mig”. Vi är vana vid att se den och den fyller en mycket viktig funktion, på ett enkelt sätt.

Om man sparar användarnamn och lösenord i formulärfältet, i klartext, är det ju värre än om de ligger i en cookie där de kan ligga krypterat. Således finns det en mängd brister med detta tillvägagångssätt. I Bineros fall lyckas heller inte cookien fastna på min dator, så man tvingas ändå skriva in uppgifterna gång efter annan.

Nationalencyklopedin får brottas med Firefox

Omgjorda Nationalencyklopedin har även de gjort om sin webbplats. Inloggningsformuläret är inget undantag.

Här har vi ett annat problem, de har valt att göra rutorna till inloggningsformuläret i svart, och lägga etiketten för respektive ruta (det vill säga användarnamn och lösenord) innuti rutan med grå text. Kontrasten blir alldeles för liten och gör det svårt att läsa.

Dessutom är det alltid ett problem med att skriva etiketter i själva rutorna. Dels eftersom texten ibland inte tas bort när man sätter markören i rutan, och dels ibland för att texten faktiskt tas bort, men också tar bort användarnamnet man just skrivit in när man flyttar textmarkören genom att klicka i rutan.

En till sak är värt att nämna, som däremot endast framkommer när man använder webbplatsen, och det är att inloggningsrutan lägger sig som ett eget lager över sidan. Då döljs bakgrunden med lägre opacitet så att man lägger all fokus på inloggningen. Det är bra och smidigt, men introducerar ett nytt problem. Webbläsaren Firefox, som jag använder, frågar inte om jag vill spara lösenordet när jag trycker på Logga in. På grund av det överliggande lagret så tappar jag denna funktion, vilket är väldigt retligt. Speciellt eftersom inte heller Nationalencyklopedin vill hålla mig inloggad mer än ett par timmar, innan jag tvingas logga in igen. När man använder lexikon och uppslagsverk flera gånger dagligen höjer det irritationen.

Enkel och välfungerande inloggning på komplett.se

Sist, men inte minst, har vi nätbutiken Komplett. De lyckas göra en inloggningsruta som fungerar utomordentligt.

Det som gör den här rutan bra är dess enkelhet. Användarnamn och lösenord skrivs in, tryck på logga in och lösenordet sparas av Firefox utan problem.

Här har vi däremot ingen Kom ihåg mig-ruta, men jag bedömer det inte nödvändigt på en nätbutik av detta slag. Det är endast när man behöver lägga en order som inloggningen är oundviklig. Däremot skulle det inte skada, utan skulle höja användarvänligheten ytterligare. Speciellt om det är så att frakten måste räknas ut beroende på var du bor – då skulle ”Kom ihåg mig” sannerligen behövas.

Nackdelen med Kompletts lösning är däremot att man måste klicka på en länk för att komma till inloggningssidan. Den borde vara synlig direkt på startsidan. Binero har samma problem, men har en egen lösning som ligger i ett eget lager precis som Nationalencyklopedin, och den fungerar lika illa.

Fyra tips för dina inloggningsformulär

  • Gör det enkelt, det räcker med användarnamn och lösenord plus en logga in-knapp.
  • ”Kom ihåg mig” är det enklaste sättet att låta en cookie spara sessionen. Om du inte vill äventyra användarens säkerhet (på grund av att datorn står på ett bibliotek) eller liknande, bör du inte erbjuda denna funktion alls.
  • ”Glömt lösenordet?” är en bra funktion och du behöver inte beskriva den mer än så. Vi har vant oss vid den.
  • Kontrollera att webbläsarna kan spara användarnamnet och lösenordet utan problem.
  • Lägg inloggningsformuläret på en plats som är väl synlig.

Nationalencyklopedin fräschar upp sin webbplats och blir mer social

Nationalencyklopedin har gjort en rejäl ändring. Bort med det gamla, och in det med nya. Den rör sig nämligen om en helomvändning från en grå, statisk webbplats till en mer levande och dynamisk dito.

I kampen mot Wikipedia är det nog en vettig strategi. Alla förbättringar som kan hjälpa användaren att lättare och mer effektivt hitta information är av godo. Olyckligtvis har jag ingen skärmdump av deras gamla gränssnitt, men du får nöja dig med deras nya:

Startsida:

Startsidan visar ett taggmoln i regnbågsfärger med det ”hetaste för stunden”, det vill säga uppslagsord som förmodligen är mest visade. En intressant social funktion bland många.

Sökresultat:

Sökresultaten känns mer relevant, till skillnad från innan då en lång lista visades upp. Nu kan man välja att avgränsa sin sökning bland bilder, tabeller, ordlistor med mera.

Uppslagsord:

Vid uppslagsorden finns tre val: lång, kort eller enkel. De är självbeskrivande och anger längden på texten respektive nivån på språket. Tidigare kallas artiklar skrivna på enkel svenska för ”Junior”, men de har gissningsvis insett att även vuxna svenskar har nytta av enkelt språkbruk.

Min sida:

På ”Min sida” kan jag lägga upp filer och så kallade ”paket” som jag delar med mig till andra. Varför man ska göra det framgår inte riktigt, men jag kan inte låta bli att bli lite nyfiken på vilka intentioner de har med funktionen.

Än så länge är webbplatsen väldigt instabil och kraschar för jämnan, men det framgår av deras information. Det ska bli intressant att följa Nationalencyklopedins utveckling, då den är något jag använder dagligen i mitt arbete, tillsammans med Wikipedia.

Vissa hävdar att det inte går att lita på Wikipedia eftersom vem som helst kan ändra innehållet, men studier har visat att det nödvändigtvis inte behöver vara så. I stället är det källkritik som är det viktiga, inte avsändaren. I en informationsteknologisk tid är fler människor insatta i smala ämnen och kan med en enkel knapptryckning ändra innehållet. Vi får se om även wikin kommer till Nationalencyklopedin.