Twitter

Länkkarteller på #svpol

Okej, rubriken till trots handlar detta inte riktigt om länkkarteller. Det låter bara tufft att säga kartell.

Vad jag däremot har gjort är att återskapa Kate Starbirds metod från Information Wars: A Window into the Alternative Media Ecosystem som visar sajter som brukar länkas tillsammans på sociala medier när konspirationsteorier förs på tal.

Vilka länkar förekommer mest tillsammans? Det är frågan som bilden nedan svarar på. Men i stället för konspirationsteorier har jag valt att titta på #svpol generellt sedan november 2015. Och där dominerar traditionella massmedier. Det är huvudsakligen kvintetten Expressen, Aftonbladet, SVT, DN och SvD som förekommer mest tillsammans på #svpol, vilket tjockleken på linjerna och de röda bubblorna indikerar.

Jag använde algoritmen DrL för att skapa nätverket, som är force-directed, vilket i korthet innebär att domäner längre ifrån varandra har mindre med varandra att göra (färre länkar tillsammans). Därmed hamnar massmedierna i gröten i mitten eftersom de får flest länkar.

Läs mer

Se hela analysen av #svpol eller ladda ned källkoden i R om du vill göra samma sak själv.

Vad som varit populärt på Twitter under ett år

Trender är vad de sociala medierna som Twitter och Facebook själva kallar vad som är populärt just nu. Genom att undersöka dessa är det möjligt att se vad folk skriver och diskuterar.

Eftersom trender är offentliga för alla att se, är de sällan avbilder av vad människor skriver, tycker eller tänker eftersom trenderna också kan påverka vad människor väljer att skriva om. Det som är populärt kan därför bli ännu mer populärt (samma problem finns med opinionsundersökningar).

Här är exempelvis de tio vanligaste trenderna på Twitter under året, med antalet trender inom parentes:

  1. #ffse (1 662)
  2. #aktuellt (1 435)
  3. #lyrikfredag (1 374)
  4. #sthlmpol (1 218)
  5. United (1 042)
  6. Liverpool (1 027)
  7. Chelsea (1 001)
  8. Zlatan (983)
  9. Hovet (939)
  10. #GONINJAS (922)

Exakt hur Twitter avgör vad som är en trend är höjt i dunkel, men trender reflekterar dels vad som händer just nu snarare än vad som händer för dagen, och dels volymen av tweets. Med andra ord, ju fler tweets under en kort period, desto större chans att det blir en trend. Av det skälet valde jag att samla in trender varje timme, dygnet runt, under ett år.

Trender är personliga, men det är också möjligt att ange en plats för var man vill se trender. I det här fallet har jag valt Sverige som plats för att se vad som skrivs i Sverige under ett år.

Nedan ser du några diagram jag tagit fram för massmedier och politiska partier, som bygger på trender från mars 2016 till mars 2017.

Massmedier

Massmedierna har jag plockat fram genom att helt enkelt gå igenom ett stort antal av de mest förekommande trenderna och sedan lagt in dem i diagrammet.

SVT-programmen Aktuellt dominerar tillsammans med Opinion Live, men Expressen Live kommer inte långt efter. Det är de som har trendat flest gånger.

Politiska partier

När det gäller de politiska partierna visar diagrammet nedan hur ofta respektive partis namn har trendat. Räknat på detta sätt är det Moderaterna som har flest trender.

Du hittar hela analysen i form av en R Markdown notebook: Vad som trendat på Twitter under ett år. Data finns även fritt tillgänglig via GitHub.

Googles problem med jämställdhet

Titta här. När Google ska hylla kvinnorna i it-branschen på Twitter så lyfter de upp en man. Är det inte ganska typiskt för vårt samhälle?

Life at Google

Det ledde till en mängd ifrågasättande kommentarer om hur man kan sätta en man i ett sådant sammanhang. Nedan har jag sammanställt ett axplock från den ursprungliga tweeten med Yossi som Google skrev:

Life at Google

Visst gör de rätt i att kritisera och håna Google?

Men vänta.

Är det så att vi har fått hela bilden? Eller kan det vara så att en enskild tweet ska få representera hela företagets hållning kring frågan, eller kanske till och med problemen i hela samhället?

Tittar man lite längre bak i Googles Twitterflöde ser man att de lyft fram två kvinnor tidigare.

Dels Roshni:

Life at Google

Och dels Rachel:

Life at Google

Dock fick inte dessa tweets lika många retweets eller favoriter. Man kan tolka det som att det är viktigare att lyfta fram det ”dåliga” exemplet än de bra, för att på så vis exempelvis kunna (1) belysa orättvisorna i samhället, (2) ha något gemensamt att samlas och skratta åt, (3) uttrycka sig kreativt med roliga bilder eller montage, eller något liknande.

Om man trycker på länken i den första tweeten med Yossi kommer man till en sida som berättar om it-projektet och tidigare personer som pratat om det. Det är med andra ord en serie inlägg där olika personer har fått komma till tals – två kvinnor och en man hittills.

I sociala medier är det allt som oftast enskilda inlägg som får agera som exempel och representera vissa ideologiska tolkningsramar. Det finns många politiska exempel, men kanske inte något som är så tydligt som jämställdheten som reduceras till kvantifierbara representationer (det vill säga att vardera kön ska uppta 50 %).

Antalet retweets eller delningar blir sedan ofta ett uttryck för personers instämmande, eller helt enkelt indirekta uppmaningar av typen ”titta här vad korkat”.

Tillvägagångssättet att välja ut ett enda exempel som får ingå i en berättelse om samhället (och dess förmodade förfall) är också praktiskt eftersom man kan dela vidare meddelandet och lägga in sin egen gestaltning av exemplet. Det framgår heller inte vad man har uteslutit från gestaltningen, såvida inte en kritisk person börjar nysta i vad som skrivits tidigare.

Ditt inlägg på sociala medier kommer med andra ord att misstolkas i sin enskildhet, skild från dina övriga inlägg. Men inlägget kommer också att infogas i en godtycklig berättelse om samhället. Det är lite paradoxalt egentligen.

Varför ska man bry sig vad folk i sociala medier tycker?

Opinion

Att folk i sociala medier uttrycker mer extrema åsikter är inte så konstigt. Med en knapp att gilla eller favoritmarkera är det enkelt att förstärka människors åsikter med en simpel knapptryckning, en form av positiv förstärkning. Sociala medier är därför lite av en Skinnerbox som lever sitt eget liv.

Till exempel läste jag här att något ”har fått delar av den så kallade gammelhögern att gå i taket på mikrobloggen Twitter”. Även SVT brukar referera till åsikter i sociala medier, till exempel att en presentpåse från vårruset innehöll olämpliga presenter och att nymålade huset inte alls är olämpligt. Då legitimeras referensen vanligtvis med att inläggen har ”delats tusentals gånger”.

Men varför ska man egentligen bry sig om vad människor tycker eller hur många som tycker något?

Det finns inget givet samband mellan antalet anhängare av en idé och själva idéns bärighet (även om det i idealfallet bör vara så). Allt hänger samman med vilka anledningar som anhängare har anammat idén. Men i tider av sociala medier är antalet som tycker något den enklaste formen av vox populi-argument då Twitter och Facebook gladeligen visar upp siffror på delningar och gillningar.

Det finns många teorier om oss människor och hur vi agerar. Vi är mer benägna att göra någonting igen om vi får positiv feedback från andra (operantbetingning), vi tittar på hur andra gör och gör likadant (social comparison) och ser till att våra åsikter inte sticker ut för mycket från majoriteten för att inte bli utfrysta (tystnadsspiralen).

Detta formar såklart oss som människor, men man får givetvis inte dra ett likhetstecken mellan vad andra människor gör och individens beteende. Individen har naturligtvis kraft att göra precis tvärtom om den vill, och kanske är det just det vi bör göra emellanåt. Att alltid anamma en åsikt enbart för att den är populär i en viss social grupp är detsamma som att abdikera från sitt kritiska tänkande.

Vad någon tycker är inte på långa vägar så intressant som vilka argument personen har för sitt tyckande. Det är snarare argumenten som bör vara avgörande för vår åsikt, snarare än den sociala grupp som råkar uttrycka den (och med vilken kraft de råkar uttrycka åsikten).

På sociala medier får man dock inte plats med någon större argumentation mer än att uttrycka sin åsikt med olika grader av emfas. Ju fler anhängare man har, desto större emfas får åsikten (och spridning).

Eller som filosofen Per Bauhn uttryckte det, Twitter är en form av ”Ring P1 för skrivkunniga”.

Läs mer

Sprids känslor på Facebook? Nja, inte riktigt.

Facebook - känslor

I massmedierna har en nyligen publicerad studie framställts som att känslor sprids på Facebook. Om en vän slutar skriva en massa positiva ord så skriver du fler negativa ord. Men är det verkligen så?

Studien tittade på hur känslor kan spridas från en människa till en annan när de pratar eller interagerar med varandra på något sätt (emotional contagion). Forskarna manipulerade nyhetsflödet hos 689 003 Facebookanvändare och visade mindre positiva och negativa inlägg för användarna för att se om de påverkades under veckan. Rent konkret så var det en algoritm som sökte igenom Facebookinlägg och dolde inlägg om de hade positiva (eller negativa) ord.

När positiva inlägg försvann så ökade antalet negativa inlägg med 0,04 procent. Och när negativa inlägg försvann så ökade antalet positiva inlägg med 0,07 procent.

Men som vanligt när massmedierna refererar till forskning (och i synnerhet effekter) så görs alla nyanser om till ett svartvitt beslut: ”Sprids känslor vidare på Facebook eller inte?” Det är dock svårt att göra om en skala till en fråga som bara har två svarsalternativ. Det korta svaret är att det finns en effekt. Men den är inte speciellt stor, och den är heller inte speciellt relevant.

1. Väldigt, väldigt liten effekt

Så här säger Facebookstudien med all sin detaljrikedom:

When positive posts were reduced in the News Feed, the percentage of positive words in people’s status updates decreased by B = −0.1% compared with control [t(310,044) = −5.63, P < 0.001, Cohen’s d = 0.02], whereas the percentage of words that were negative increased by B = 0.04% (t = 2.71, P = 0.007, d = 0.001). Conversely, when negative posts were reduced, the percent of words that were negative decreased by B = −0.07% [t(310,541) = −5.51, P < 0.001, d = 0.02] and the percentage of words that were positive, conversely, increased by B = 0.06% (t = 2.19, P < 0.003, d = 0.008). The results show emotional contagion. [mina fetmarkeringar]

Skippa de krångliga siffrorna och titta på det mest uppenbara – procentstorleken. Skriver du mindre positiva ord på Facebook så minskar antalet positiva ord som dina vänner skriver med upp till 0,1 procent. Är det mycket? Nej, inte speciellt. Det är jävligt lite i sammanhanget om vi antar att du har 150 vänner (vilket är ungefär vad en genomsnittlig användare har).

Dessutom går det att notera att effektstorleken är väldigt, väldigt liten. Cohens d är som högst 0,02 i studien. Det är motsvarigheten till att hälla en burk rödfärg i Vättern och säga att man har färgat vattnet rött. Det är visserligen sant, men hur mycket av hela sjön har egentligen färgats rött? Det är knappt synbart och förmodligen inte något man behöver ringa Länsstyrelsen för att berätta.

Såvida du inte har 100 000 vänner lär du förmodligen inte påverka dina vänner speciellt mycket med dina statusuppdateringar. Men om du nu råkar vara Robyn eller någon annan kändis så kan du förmodligen påverka dina vänner så att några av dem uttrycker sig mer positivt eller negativt.

2. Ord är inte känslor

Ett annat problem är kopplingen mellan ord och känslor. För det första har de inte mätt känslor, utan känslouttryck, och det är något helt annat. Jag kan exempelvis uttrycka mig ledsamt samtidigt som jag är väldigt glad och vice versa.

Men detta är inte ett speciellt allvarligt problem eftersom vi ändå inte kan veta vad personen på andra sidan skärmen faktiskt tycker eller känner.

Citat kan innehålla negativa ord samtidigt som Facebookinlägget i övrigt är positivt, men det spelar inte heller så stor roll. Frågan är om orden smittar eller ej.

Dessutom sprids mycket tårdrypande historier liksom solskenshistorier via videoklipp och foton, som har högre potential att uttrycka känslostämningar, så vi kan anta att effekten är betydligt större när det kommer till multimedia. Det är dock oerhört svårt att undersöka foton och videon på en så stor vetenskaplig skala eftersom det sällan går att mäta på något vettigt sätt (vilket är en allvarlig brist i största allmänhet).

Läs också Word of Psychology som skrivit en bra kritik av metoderna. Där påpekas bland annat att textanalysen är kass eftersom den inte passar för korta texter.

3. Nej, konsekvenserna är små

Forskarna säger att detta experiment visserligen har små effekter men ändå har potentialen att påverka hundratusentals människor eftersom Facebook har över en miljard användare:

More importantly, given the massive scale of social networks such as Facebook, even small effects can have large aggregated consequences (14, 15): For example, the well-documented connection between emotions and physical well-being suggests the importance of these findings for public health. Online messages influence our experience of emotions, which may affect a variety of offline behaviors. And after all, an effect size of d = 0.001 at Facebook’s scale is not negligible: In early 2013, this would have corresponded to hundreds of thousands of emotion expressions in status updates per day.

Men detta är inte helt sant.

Människor är grupperade i kluster och information sprids inom kluster snarare än mellan dem. Det innebär att information på Facebook skickas mellan vänner och sällan når längre än så, och det beror i huvudsak på att det är vänner och kollegor som pratar med varandra på Facebook. Det finns förstås undantag där information sprids väldigt långt, upp till 82 steg från källan har uppmätts, men de är lätträknade i jämförelse. På andra sociala medier, såsom Twitter, är det däremot mer främlingar som talar med varandra, men däremot visar forskning att även på Twitter tenderar människor att prata med likasinnade.

Jag tror snarare att de långsiktiga effekterna av att använda sociala medier är betydligt ”starkare”, vilket också är något jag ska undersöka i min egen doktorsavhandling.

Och sedan den etiska biten att manipulera Facebookflöden utan att användarna är medvetna om det. Ja, den frågan ignorerar jag helt i detta inlägg och överlåter jag till moralfilosofer i stället. Det verkar dock som att de bröt mot många etiska regler inom vetenskapen, bland annat om samtycke och att man ska informera deltagarna om vad som har hänt.

Slutsats

Kan du påverka dina vänners känslor på Facebook? Nej. Effekten i den här studien är så liten så att jag vill påstå att den är försumbar och helt enkelt kan ignoreras.

Eftersom forskarna heller inte tar hänsyn till mediets egenskaper (hur människor använder Facebook och hur information sprids på Facebook) gör det att de av misstag sätter ett likhetstecken mellan känslornas spridningsmöjlighet med antal användare. Men de flesta Facebookanvändare har inte 100 000 vänner.

Det vill säga, information sprids mest mellan vänner och det innebär att informationen inte kommer speciellt långt. Därmed blir den känslomässiga spridningen (emotional contagion) inte heller speciellt påtaglig då de psykologiska teorierna inte kan överföras direkt till ett medium utan att man också tar hänsyn till hur folk använder medierna. Det är därför man måste ha kunskap om både psykologi och medier för att kunna göra psykologiska fältexperiment med medier.

Sammanfattningsvis, även om effekten hade varit större så hade den fortfarande inte varit speciellt relevant.

Betyder detta att Facebookanvändare är immuna mot känslomässig påverkan? Inte alls. Testa själv genom att skriva en statsuppdatering om att dina föräldrar har dött. Du kommer garanterat att påverka dina vänners känsloyttringar på Facebook väldigt mycket. Men räkna inte med att det kommer att spridas speciellt långt. Och räkna inte heller med att någon kommer att ta dig på allvar i fortsättningen.

Några som skrivit om studien

Här är ett axplock av massmedier och bloggar som skrivit om Facebookstudien:

Foto: Evan Raskob

Hur en konversation på Twitter går till

😉

Och om du händelsevis undrar vad jag egentligen menar: Diskussioner på Twitter handlar, enligt min ringa erfarenhet, av att komma till en åsikt så fort som möjligt och låta andra få reda på den (snarare än att man diskuterar vad folk tycker, varför de tycker som de gör och hur de kommer fram till de åsikterna).

Med andra ord ett slags omedelbart fördömande eller prisande. Ju fortare, desto bättre.

Nytt om Twitter: 300 000 svenska användare

Det finns 299 000 svenska användare på Twitter. Av dessa är 171 000 aktiva och 53 000 mycket aktiva.

I diagrammet nedan ser du antalet nyregistreringar per månad. Det ökade kraftigt i slutet av 2008 och början av 2009.

Uppgifterna finns att läsa i den senaste rapporten om Twitter (PDF) från Intellecta Corporate.

För att visualisera alla människor har de också konstruerat en graf över twittrare där du kan hitta dig själv och se var du ”hör hemma”. Jag själv finns, föga förvånande, i  ”mediebubblan” (orange) bland annat löst folk.

Läs även

Äntligen vet vi hur många svenskar som twittrar från februari 2011, då antalet var ungefär 91 000.

10 tips för ett roligare Twitter (for dummies)

Så du vill piffa upp ditt twittrande? Göra det lite roligare? Vad bra, då ska du få några nybörjartips på hur man tar sig igenom snårskogen av dumheter till en plats där du är fri från källkritik och annat elitistiskt nonsens.

Twitter for dummies

  1. Skicka vidare först, tänk sedan aldrig. Att tänka hinner man inte med i den digitala tidsåldern, det tillhör förra sekelskiftet. Retweeta och skicka vidare så fort något intressant dyker upp! Ta alltid tillfället i akt – om någon källgranskar kan det vara för sent.
  2. Det som står på nätet är sant. Och även om det visar sig vara falskt så finns det nog ett korn av sanning mitt bland alla lögner ändå.
  3. Det orimliga är rimligt. Kom ihåg att det som är orimligt är extraordinärt och därmed mer spännande. Det är dessutom det roliga och spännande som sprids vidare. Och om det sprids vidare är det ju sant, så det innebär att det orimliga är rimligt. Logiken är lika klar som ett immigt plexiglas.
  4. Ju fler som säger det, desto sannare är det. Ta din tilltro till att dina medmänniskor på Twitter omedelbart lyckats urskilja fakta från fiktion. Om ni är tillräckligt många som retweetar så finns det säkert någon som har gjort en ordentlig källgranskning. Varför skulle någon annars skicka det vidare?
  5. Beskyll innan det är för sent. När man bara har 140 tecken på sig måste man förenkla och förkorta. Ställ inte frågor om vad han eller hon menar, utan skandera omedelbart ”Han är rasist!” eller ”Hon rakar sig inte under armarna!”, eller annat passande slagord värdigt mediet. Använd lämplig hashtag för att fortplanta din bitterhet.
  6. Aftonbladet ljuger aldrig. En bra tumregel är att kvällstidningar i allmänhet och Aftonbladet i synnerhet aldrig ljuger. Det är nämligen så att sanningen är oerhört viktig och det som är viktigt ska man vara försiktig med (vilket Aftonbladet har förstått).
  7. Skriv under mycket svår stress. Ju stressigare liv du har, desto fortare måste du sprida vidare faktauppgifter som du inte har läst, men likväl ställer dig helhjärtat bakom. Finn styrkan i att det åtminstone har retweetats hundra gånger.
  8. Blockera folk med fel åsikter. Det finns människor som har fel åsikter på Twitter. Dessa åsikter har de fått eftersom de inte har förstått det du vet, vad du har varit med om och vad det är som gör dig så unik. Blockera dem så att de lär sig en läxa.
  9. Kalla på flocken. Som alla människor som slåss mot de onda med fel åsikter så bör du tillkalla pöbeln och driva den i en fråga som ingen riktigt satt sig in i. Det är också fördelen. Blotta tillstymmelse till kunskap hotar pöbelns existens och det får under inga omständigheter finnas (mer än som slagord).
  10. Det var sant för dig. Om något mot förmodan avslöjats som en lögn, kan du alltid finna tröst i att det åtminstone var sant för dig.

Jag hoppas tipsen är till din belåtenhet. Och för Guds skull, sprid dem inte vidare för då kanske Aftonbladet vill anställa mig.

Tekniken bakom Twitter: MySQL och memcached (typ)

Twitter behöver förmodligen ingen presentation. Men en sak jag däremot alltid undrat över är hur i allsin dar de lyckats skicka och ta emot så många textmeddelanden – i realtid dessutom.

Presentationen nedan visar, om än väldigt tekniskt, hur de lyckats skala upp Twitter och MySQL/memcached för att hantera det enorma antalet textmeddelanden som skrivs varje sekund. Det korta svaret är att de lagrar så mycket som möjligt i minnet.

Såvitt jag förstår har de bytt (eller ska byta) plattform. Men presentationen kan ändå ge några fingervisningar för hur all data ska struktureras för att göras snabbt åtkomlig.

(Via Jonas Lejon)