”Fyra av fem kan inte skilja journalistik från sponsrat innehåll”

En ny studie visar att unga är dåliga på källkritik. Men vänta? Studien existerar inte ens, utan består av några krönikor och sammanfattningar där forskare presenterar sina reaktioner. Ändå rapporterar journalister om studien. Var är källkritiken om bristande källkritik?

Jag intervjuades av P1 Medierna för någon vecka sedan om filterbubblor och ekokammare och fick bland annat frågan om varför journalister tror på filterbubblor och ekokammare trots att forskningsläget säger att det inte är ett speciellt stort problem i nuläget.

Jag har egentligen ingen aning (eftersom jag inte kan läsa tankar), men man kan åtminstone spekulera i att det bekräftar journalisternas uppfattning och att det har skrivits om det mycket under oktober och november. Det publicerades exempelvis betydligt fler artiklar om fejknyheter under dessa månader både i tryckt svenskt press och på den svenska webben, i förhållande till tidigare månader.

Fejknyheter är helt enkelt på tapeten, och källkritik är därför relevant just nu. Så när det kommer en studie som bekräftar bilden av att unga är dåliga på källkritik, då är det förmodligen enkelt att tro att studien är någonting på spåren.

Så här skriver P1 Medierna på sin hemsida nu:

Fyra av fem unga amerikaner kan inte skilja sponsrat innehåll från journalistik. Det visar Stanford-universitetet i en av de största studierna av frågan hittills. Nästan 8 000 elever och studenter, från högstadiet till universitetsnivå, har svarat på frågor om hur de värderar information. Och på många frågor hade de svårt skilja mellan till exempel PR och journalistik.

Nej, det visar studien inte alls.

Det finns inte ens någon studie. Det finns bara en executive summary. Det betyder inte att resultatet är fel, utan att det över huvud taget inte går att bedöma resultatet eller studiens kvalitet. Än, åtminstone. Men vi kan däremot titta på det som hittills är känt.

Så här står det i executive summary, på sidan 23:

We piloted several drafs of this task with 350 middle school students. We completed final piloting with 203 middle school students. Results indicated that students were able to identify traditional news stories and traditional advertisements: more than three-quarters of the students correctly identifed the traditional advertisement and the news story. Unfortunately, native advertising proved vexing for the vast majority of students. More than 80% of students believed that the native advertisement, identifed by the words “sponsored content,” was a real news story.

Och så här säger pressmeddelandet från Stanford:

But of the 203 students surveyed, more than 80 percent believed a native ad, identified with the words ”sponsored content,” was a real news story.

Så det är minst 162 elever av totalt 203 elever som inte kan skilja mellan sponsrat innehåll och journalistik. Det är knappast ett slumpmässigt urval av unga amerikaner, och det är inte de 8 000 eleverna som det förefaller i P1 Mediernas ingress. Det går därför inte uttala sig om ”fyra av fem unga amerikaner” (det vill säga 80 procent).

Vidare står det på sidan 2 i executive summary:

Between January 2015 and June 2016, we administered 56 tasks to students across 12 states. In total, we collected and analyzed 7,804 student responses.

Det betyder att 56 uppgifter genomfördes av totalt 7 804 elever och studenter. Det var alltså inte 7 804 elever som genomförde 56 uppgifter, vilket man kanske kan tro.

Inte ens Wikipedia, som rapporterat om studien under artikeln Fake news website, ger speciellt informativ beskrivning av resultatet (mina fetmarkeringar):

Education and history professor Sam Wineburg of the Stanford Graduate School of Education at Stanford University and colleague Sarah McGrew authored a 2016 study which analyzed students’ ability to discern fraudulent news from factual reporting.[69][70] The study took place over a year-long period of time, and involved a sample size of over 7,800 responses from university, secondary and middle school students in 12 states within the United States.[69][70] The researchers were ”shocked” at the ”stunning and dismaying consistency” with which students thought fraudulent news reports were factual in nature.[69][70] The authors concluded the solution was to educate consumers of media on the Internet to themselves behave like fact-checkers — and actively question the veracity of all sources they encounter online.[69][70]

Vem bryr sig om forskarnas reaktioner? Det viktiga för en encyklopedi borde väl vara resultatet av studien, inte vilka känslor forskarna visade under tiden. Vi får faktiskt inte veta något substantiellt över huvud taget från Wikipedia.

Det finns alltså inga spår av den här studien. Bara pressmeddelande från Stanford och en executive summary. De enda publikationerna som forskarna visar på projektets hemsida är en krönika i Education Week!

Däremot finns det mängder med nyhetsartiklar som rapporterar kring studien, här är några av dem:

Vad är detta?!

Det finns inget underlag för att göra bedömningar av studien över huvud taget. Som det ser ut nu är denna studien ett skämt av det enkla skälet att det inte finns någon studie att bedöma, och executive summary visar verkligen ingenting av värde. Men jag kan ha fel, och då tar jag tacksamt emot rättelser i kommentarsfältet.

Varför Stanford lyfter fram studien i ett pressmeddelande är också märkligt. Varför någon journalist publicerar den är ytterligare ett frågetecken för mig. Det blir extra pinsamt när en studie om bristande källkritik bland unga inte källgranskas av de journalister som rapporterar om den.

Uppdaterat

Jag hann knappt sova ett par timmar efter att jag skrivit denna text innan P1 Medierna hade korrigerat sin text på hemsidan:

Fyra av fem unga amerikaner kan inte skilja sponsrat innehåll från journalistik. Det rapporterar Wall Street Journal utifrån en ännu opublicerad studie från Stanford-universitetet. Resultatet baserar sig på en liten delstudie med 200 elever i hela Stanfords projekt, som totalt berört nästan 8 000 elever och studenter, från högstadiet till universitetsnivå. Innan hela studien publicerats är det svårt att bedöma bärigheten i resultaten.
OBS: Denna notis är uppdaterad. En tidigare version kritiserades av medieforskaren Peter M Dahlgren.

Föredömligt som vanligt av journalisterna bakom P1 Medierna.

Gillade du artikeln?
Få senaste artiklarna direkt i din inkorg. Jag skickar aldrig spam.
  • Carolina

    Tack Peter för välskriven och intressant krönika. Jag reagerade dock på ditt ordval att ”studien är ett skämt”. Lika väl som att det inte i dagsläget går att bedöma om den håller god kvalitet – lika svårt är det ju att förutsäga att studien i sig är dålig.
    Missförstå mig rätt – jag håller helt med att rapporteringen är felaktig i detta skedet – men, när väl studien publiceras kan den ju visa sig vara både väl genomförd och ha data som stärker de preliminära slutsatserna. Om det blir fallet känns utdömandet av den i förtid lite orättvis tänker jag.

  • Peter Dahlgren

    Läs hela meningen:
    ”[…] studien ett skämt av det enkla skälet att det inte finns någon studie att bedöma”

    Jag bedömde alltså inte studiens kvalitet över huvud taget, utan betraktar studien som ett skämt eftersom den inte existerar. Det finns möjligheten att det är ett skämt från forskarens sida, för att testa mediernas källkritik. Om man skriver en sammanfattning av en studie (executive summary), så måste det ju finnas något att sammanfatta, det vill säga studien.

  • Carolina

    Ja det vore förstås något. Och i så fall väldigt intressant i sig – som borde följas upp, dokumenteras och publiceras som en egen studie kan jag tycka. Vad gäller formuleringen menar jag att det kan uppfattas som att du dömer det bakomliggande vetenskapliga arbetet (oberoende om publiceringen är genomförd eller inte). I samma mening skriver du ”executive summary visar verkligen ingenting av värde” vilket jag tolkar som att du gör en bedömning av innehållet i det underlag som finns.
    Min poäng är att källkritiken måste gälla även från andra hållet. Om forskarna själva påstår sig ha genomfört ett arbete, så finns det väl i dag ingen tillfölitlig källa för att påstå motsatsen, eller?

  • Peter Dahlgren

    Jag gör en bedömning av executive summary, ja.

    ”Min poäng är att källkritiken måste gälla även från andra hållet. Om forskarna själva påstår sig ha genomfört ett arbete, så finns det väl i dag ingen tillförlitlig källa för att påstå motsatsen, eller?”

    Jag har inte förnekat att forskarna har genomfört ett arbete. Jag säger att studien inte finns, det vill säga den skrivna texten där metod, genomförande, resultat och allt annat väsentligt bör finnas. Och när jag säger ”inte finns” menar jag naturligtvis att den finns tillgänglig för oss andra (jag menar alltså inte den mer inskränkta ontologiska betydelsen att den inte fysiskt existerar i universum).

    Jag kan även tillägga att bevisbördan inte ligger på mig som ifrågasätter forskning som inte existerar, utan på de forskare som hävdar att forskningen existerar och dessutom visar resultatet ifråga. Rimligen, kan man tycka, borde forskarna då visa forskningen.

  • Carolina

    Tack för förtydligandet Peter!

    Jag vill inte på något sätt ifrågasätta ditt perspektiv – för det håller jag helt med dig om. Däremot anser jag att vi som förespråkar evidensbaserad journalistik har ett extra ansvar att beakta språket när vi själva skriver.

    Som du mycket väl själv vet, är ordvalet vi gör kraftfullt i både nyanser och semantik – och därför ville jag visa på hur det lätt missuppfattas. Resultat av kommunikation är som bekant inte det sändaren tänker, utan det som mottagaren uppfattar.

    Önskar dig fortsatt lycka till med din forskning!

  • Peter Dahlgren

    Sant, och då är det alldeles utmärkt att fråga precis som du gör. Alternativet är dessvärre ofta att börja spekulera i det mentala hälsotillståndet på skribenten ifråga, kanske i synnerhet i sociala medier.

  • Pingback: Läser journalister källorna de hänvisar till?()