Publicister som inte vill att deras texter publiceras

Den här sommaren tror jag inte jag har skrattat åt tokigheterna på nätet så mycket som tidigare. Traditionella medier står av någon anledning för de flesta dumheterna.

Tidningen Stockholm City stängde ned webbplatsen och lät 40 000 artiklar ersättas med semestermeddelandet ”sommarstängt”. Seriöst, hur korkad får man bli? Det här är värre än de webbplatser som har begränsade öppettider. Kan det verkligen vara ett problem att låta en burk i källaren servera webbsidor efter kontorstid?

Stampen vill inte att Google ”parasiterar” på deras journalism genom att indexera deras innehåll. Hur de kan lägga skulden på Google förefaller ganska märkligt. Genom en två rader lång kod i robots.txt kan de råda bot på det här “problemet” omgående:

User-agent: *
Disallow: /

Sådär. Det var väl inte så svårt? Men uppenbarligen var det just horribelt komplicerat för Stampengruppen.

Canal+ vill inte att man länkar till deras webbsändningar eftersom de räknar det som ett upphovsrättsintrång. En användare som länkat till deras helt öppna sändningar stämdes sedermera. Canal+ kunde lika gärna ge ut flygblad till alla som ville ha, och sedan stämma den som tar emot bladet.

GB Glace som gör glass vill inte heller att man länkar till någon av deras sidor utan skriftlig tillåtelse. Det är den ickedigitala världens motsvarighet att förbjuda människor att prata om varumärket. En länk är som en digital kram och det får inte förekomma utan godkännande…

Senare tog GB Glace dock sitt förnuft tillfånga och strök den löjliga paragrafen.

Gillade du artikeln?
Få senaste artiklarna direkt i din inkorg. Jag skickar aldrig spam.