Frågorna kring publicering på nätet är många. Här finner du svar som rör yttrandefrihetsgrundlagen, hur du skaffar utgivningsbevis och vad du bör tänka på. Om du bara letar efter snabba svar, titta i sammanfattningen längst ned.

Allmänt om publicering

Publicering på nätet skiljer sig från traditionella medier och lyder under andra lagar. I synnerhet dessa:

• Personuppgiftslagen (PUL)
• Lag om elektronisk kommunikation (LEK)
  
• Lag om elektroniska anslagstavlor
• Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL)
• Tryckfrihetsförordningen (TF)

Detta är dock en sanning med modifikation. Olika lagar gäller under olika förutsättningar, vilket jag tänker försöka bena ut.

Därför ska du grundlagsskydda din webbplats

Ett utgivningsbevis innebär att en webbplats blir skyddad av yttrandefrihetsgrundlagen. Det är det starkaste skyddet som går att få och innebär att myndigheter inte har rätt att lägga sig i vad du publicerar. Det blir olagligt för myndigheter att censurera.

År 2006 stängdes Sverigedemokraternas webbplats ”SD-kuriren” ned av webbhotellsleverantören efter påtryckningar från utrikesdepartementet. Detta hade dock varit totalt grundlagsvidrigt om partiet ifråga hade ett utgivningsbevis.

Genom utgivningsbeviset utses en ansvarig utgivare. En ansvarig utgivare är juridiskt ansvarig för allt som publiceras på webbplatsen.

Ett utgivningsbevis är bra därför att:

• Skyddad mot censur. Myndigheter får inte förhandsgranska eller på annat sätt försvåra publiceringen. De får heller inte ingripa i vad du ska publicera. Det kan bara ske i efterhand.
• Personuppgiftslagen gäller inte. Du får publicera personuppgifter utan de restriktioner som personuppgiftslagen (PUL) annars innebär.
• Ansvaret klargörs. Man tydliggör framför allt för allmänheten, men också internt, vem som har ansvaret vid yttrandefrihetsbrott.
• En enda person ansvarig. En enda person, ansvarige utgivaren, ansvarar för vad som publiceras och därmed eventuella yttrandefrihetsbrott. Inget får publiceras mot dennes vilja och ansvarig utgivare har alltid sista ordet om vad som ska publiceras.
• Meddelarskydd. Den som meddelar en verksamhet som har ansvarig utgivare, till exempel en journalist, har rätt att vara anonym. Detta är inskrivet i grundlagen, och en journalist kan aldrig kräva att du ska offentliggöra ditt namn.
• Källskydd. Myndigheter inte får efterforska meddelarens namn. Det innebär att en myndighet inte får ta reda på vem som har tipsat en journalist.
• Anonymitetsskydd. De som jobbar i redaktionen får inte avslöja vem meddelaren är. Läs föregående mening en gång till för säkerhets skull. Du får inte avslöja vem meddelaren är. Det är inget som du kan välja, utan det är en skyldighet du har som publicist.

I mina ögon är just censurskyddet och de olika skydden för meddelares anonymitet som är det centrala i grundlagsskyddet. Sedan är det förstås bekvämt för justitiekanslern (JK) och åklagarväsendet att ha en enda person att vända sig till om något olagligt publiceras.

Med stor makt kommer stort ansvar

Nu är det inte så att man är utan ansvar om man har ett utgivningsbevis. I stället gäller ett antal brott som definieras i tryckfrihetsförordningens brottskatalog. Yttrandefrihetsgrundlagens brott är densamma och innehåller bara en hänvisning till tryckfrihetsförordningen.

Det finns 18 tryckfrihetsbrott man kan dömas för:

1. högförräderi
2. krigsanstiftan
3. spioneri
4. obehörig befattning med hemlig uppgift
5. vårdslöshet med hemlig uppgift
6. uppror
7. landsförräderi eller landssvek
8. landsskadlig vårdslöshet
9. ryktesspridning till fara för rikets säkerhet
10. uppvigling
11. hets mot folkgrupp
12. brott mot medborgerlig frihet
13. olaga våldsskildring
14. förtal
15. förolämpning
16. olaga hot
17. hot mot tjänsteman
18. övergrepp i rättssak

Läser man listan för första gången kanske man inte tror att det berör dig speciellt mycket som nätpublicist. Men hets mot folkgrupp, förtal, förolämpning och olaga hot är vanliga på nätet och förmodligen det du kommer att stöta på mest.

Jag kan upplysa dig om att annonser däremot inte går att grundlagsskydda. De betraktas som en extern del och omfattas inte av utgivningsbeviset. En ansvarig utgivare kan alltså inte hållas ansvarig för brott som begås genom en annons. Det är i stället den som faktiskt driver verksamheten som är ansvarig för annonserna.

Om du har begått ett tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott så är det justitiekanslern (JK) som fungerar som en exklusiv åklagare som kan åtala. Alla stämningar måste alltså gå genom justitiekanslern.

Bloggar, forum och kommentarer kan nästan skyddas

Det är viktigt att poängtera att innehållet i databasen (alltså webbplatsen) endast får ändras av den som driver verksamheten. Om du har ett forum eller en blogg med kommentarer kan du inte få ett utgivningsbevis. Då gäller i stället lagen om elektroniska anslagstavlor.

Lagen om elektroniska anslagstavlor innebär att om du stöter på ett inlägg där någon uttrycker exempelvis hets mot folkgrupp ska du plocka bort det inom skälig tid. ”Skälig tid” är svårt att definiera, utan det beror delvis på storleken på ditt forum. Men tonvikten ligger på att inlägg som bryter mot lagen ska tas bort så fort som möjligt. Det är eftergranskning som gäller och den som skrivit inlägget är ansvarig för innehållet. Du kan i detta läget endast åtalas för brott mot lagen om elektroniska anslagstavlor om du underlåter dig att ta bort meddelandet. Inläggsförfattaren är den som åtalas för hets mot folkgrupp.

Har du nyheter och ett forum på din webbplats och ändå vill ha ett utgivningsbevis för nyheterna finns det lösningar på problemet.

• Förhandsgranskning. Du kan granska alla inlägg innan de visas. Det innebär att varje inlägg eller kommentar därmed är skyddat av grundlagen och du därmed som ansvarig utgivare är ansvarig för vad som står i dem (det är alltså du som åtalas för hets mot folkgrupp och inte inläggsförfattaren). Tänk på att det är mycket tidskrävande att läsa igenom alla kommentarer och inlägg om du har en stor webbplats. Det kan ta död på diskussioner i speciellt forum och är direkt opraktiskt om forumet växer i snabb takt.
• Dela upp webbplatsen i sektioner. Placera forumet eller kommentarerna i en egen layout som tydligt skiljer sig från den del som ska omfattas av utgivningsbeviset. Det måste göras tydligt så att inga missförstånd kan uppstå, och du bör även redogöra för din uppdelning för Radio- och TV-verket. Om det finns risk för missförstånd kommer du inte att få något utgivningsbevis, eller få det indraget. Radio- och TV-verket rekommenderar en egen färg eller ett annat sidhuvud för forumet, och att länken helst öppnas i ett nytt fönster.

När det gäller kommentarer på en blogg kan man lösa det genom att visa en länk i stil med ”Det finns 34 kommentarer som ännu inte godkänts, klicka här för att läsa dem” som öppnar ett nytt fönster med en annan layout. Därmed faller de inte under yttrandefrihetsgrundlagen, utan lagen om elektroniska anslagstavlor som innebär att du kan eftergranska kommentarerna.

Om du vill ha det bästa av två världar skulle jag rekommendera dig att öppna alla kommentarer i ett nytt fönster, och i efterhand välja ut de kommentarer som ska synas direkt under din nyhet eller blogginlägg. På så vis kan alla läsa kommentarerna omedelbart, samtidigt som du aktivt tar fram de lite mer kärnfulla kommentarerna (som därmed lyder under grundlag).

Det viktigaste är att det görs utan risk för missförstånd eller gråzoner. Du kan aldrig vara övertydlig i den här frågan.

Vem kan bli utgivare?

För att bli en ansvarig utgivare måste du…

• vara minst 18 år
• ha fast bostad i Sverige
• får inte ha en förvaltare
• får inte vara försatt i konkurs

Så skaffar du utgivningsbevis

Utgivningsbevis för internet, radio och tv administreras av Radio- och TV-verket och ger din webbplats grundlagsskydd. Det gäller i tio år och kostar 2 000 kronor. Du skickar in följande dokument till dem:

1. Personbevis. Ett intyg som helt enkelt bevisar att du är du. Du måste beställa två exemplar och det sker kostnadsfritt från Skatteverket som skickar dem till din folkbokföringsadress.
2. Förvaltarfrihetsbevis. Om du har en ekonomisk förvaltare (på grund av sjukdom eller annan oförmåga att hantera din ekonomi) kan du inte bli ansvarig utgivare. Du måste kunna stå på egna ben. Du skickar in ett exemplar av ditt personbevis till Överförmyndarnämnden i din kommun som sedan attesterar att du saknar förvaltare. Du bör nu alltså ha två personbevis. Ett med överförmyndarens attest och ett ”rent”.
3. Registreringsbevis. Om du har ett företag eller förening måste du intyga att du bedriver näringsverksamhet och att du har firmatecknarens tillåtelse. Beställs från Bolagsverket och kostar 200 kronor.
4. Konkursfrihetsbevis. Detta dokument fastslår att din verksamhet inte är försatt i konkurs. Beställs också från Bolagsverket.
5. Ansökan om utgivningsbevis för databas. Detta är alltså själva dokumentet där du ansöker om utgivningsbeviset, eller databasanmälan som det kallas, och finns hos Radio- och TV-verket. I den ska du ange databasens namn (webbplatsens namn), vem som bedriver verksamheten, en teknisk beskrivning hur innehållet tillhandahålls och till vem, var databasen finns geografiskt samt vem som är ansvarig utgivare.

Med databas menas en samling av information som är lagrad för automatiserad databehandling. En webbplats betraktas som en databas även om det bara finns en webbsida på den. Huvudsaken är att databasen ska framstå som en sammanhållen tjänst för besökaren, till exempel genom en gemensam design och sidhuvud.

Sammanfattning

En webbplats lyder under personuppgiftslagen (PUL) som i grova drag innebär att du inte får hantera personuppgifter. En personuppgift är allt som kan hänföras till en person; alltså bild, adress, personnummer eller utförlig beskrivning. Du måste ha tillåtelse vid hantering av personuppgifter. Om du bedriver journalistisk verksamhet kan du undantas PUL, men det måste prövas i domstol.

Om du skaffar ett utgivningsbevis för 2 000 kronor får din webbplats censurskydd från myndigheter. PUL gäller inte alls och ingen prövning i domstol behöver ske. En ansvarig utgivare måste utses och denne blir ensam ansvarig för eventuella brott på webbplatsen. Det gäller bara tryckfrihetsbrott och de är 18 till antalet; hets mot folkgrupp, uppvigling, förtal med flera.

Diskussionsforum och kommentarer på exempelvis bloggar omfattas inte av utgivningsbeviset om de inte förhandsgranskas innan de publiceras. Det går också att lösa genom att dela upp webbplatsen i olika delar (med olika design). Bara en del kan vara grundlagsskyddad.

I en senare artikel kommer jag att gå igenom vad som gäller för personuppgifter samt mer detaljerat om de tekniska kraven för utgivningsbevis.

För å tredje sidan har vi Sydsvenskan som har publicerat material på TPB. Material som är skyddat enligt TF/YGL och som det rimligtvis borde vara grundlagsvidrigt att hindra Sydsvenskan från att sprida. Sydsvenskans ansvarige utgivare, Daniel Lundström Sandström, borde ha ett och annat att säga om alla försök att stänga ner hans distributionskanal.

Som publicist och ansvarig utgivare för just en webbplats känner jag att det är dags att trycka på stoppknappen och försöka förklara hur det egentligen ligger till.

I korthet:

Sydsvenskan åtnjuter inte grundlagsskydd genom yttrandefrihetsgrundlagen genom att publicera material på Pirate Bay. Inte heller Pirate Bay kan åberopa lagstöd för detta. Detta på grund av att yttrandefrihetsgrundlagen implicit endast omfattar de databaser som anges i utgivningsbeviset. Då man inte kan ange någon annans webbplats (Pirate Bay) i sitt utgivningsbevis, kan Sydsvenskan med största sannolikhet inte stödja sig på kränkning av grundlagsskyddet för eventuella intrång eller avstängningar som görs på Pirate Bay.

Så till den långa versionen:

Först av allt måste vi skilja på två lagar. Dels tryckfrihetsförordningen (TF) respektive yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Den förra är en grundlag trots att namnet antyder att det är en förordning. Men lagen är så gammal att distinktionen mellan grundlag och förordning inte var gjord på den tiden.

Tryckfrihetsförordningen är en närmast 300 år gammal lag som gäller tryckta medier såsom tidningar och tidskrifter. Yttrandefrihetsgrundlagen är i sammanhanget en modern tillämpning av tryckfrihetsförordningen som gäller nyare tekniska tillämpningar såsom radio och internet.

Som nätpublicist ansöker man om ett utgivningsbevis vilket är ett dokument som intygar att webbplatsen ifråga är skyddat av yttrandefrihetsgrundlagen.

För att få ett utgivningsbevis förutsätts att du:

• är fri från en förvaltare
• inte är försatt i konkurs
• bedriver näringsverksamhet
• betalt en avgift på 2 000 kronor
• definierar de databaser vilka omfattas av utgivningsbeviset
• har utsett en ansvarig utgivare som är straffrättsligt ansvarig för innehållet som publiceras
• ansvarig utgivare har sista ordet för vad som publiceras, och absolut ingenting får publiceras mot dennes vilja

När man registrerar en databas för utgivning registrerar man databasen och endast databasen. Ordet ”databas” är ungefär en vag term för en samling innehåll i digital form, vilket oftast resulterar i en webbplats. Webbplatsen ifråga är alltså därmed skyddad under grundlagen.

Det är viktigt att poängtera att man måste behålla samma design på hela webbplatsen för att den ska falla under grundlagen. Om du genom en länk hamnar på en annan del av webbplatsen som är annorlunda utformad gäller inte grundlagsskyddet, och du kommer därmed inte att erhålla ett utgivningsbevis. Inga oklarheter om var webbsidan hör hemma får alltså finnas.

Varför skaffar man då utgivningsbevis? Detta är inte huvudfokuset för artikeln, men jag ska ge den intresserade läsaren ett svar på frågan för att sätta det i sammanhanget.

• myndigheter får inte censurera
• personuppgiftslagen gäller inte
• man klargör vem som har ansvaret vid yttrandefrihetsbrott
• en enda person, ansvarige utgivaren, ansvarar för vad som publiceras
• meddelare har rätt att vara anonyma
• myndigheter inte får efterforska meddelarens namn
• de som jobbar i redaktionen får inte avslöja vem meddelaren är

Grundlagsskyddet gäller databasen och ingenting annat

Grundlagsskyddet är alltså inget abstrakt tingest som kan appliceras på utövaren av yttrandet. Väljer jag som ansvarig utgivare att skriva en artikel för en annan webbplats, följer inte mitt utgivarskap med till den andra webbplatsen. Likaledes gäller den information jag publicerar. Det som publiceras på min webbplats är grundlagsskyddad. Men den är inte skyddad när jag laddar upp den till Pirate Bay, och Pirate Bay kan orimligen bli skyddat.

Således kan man alltså inte hävda att Sydsvenskans publicering av sitt eget material på Pirate Bay, att en nedstängning  av Pirate Bay skulle inkräkta på Sydsvenskans yttrandefrihet. Yttrandefriheten sträcker sig inom de områden som Sydsvenskan har angivit: deras tidning och deras webbplats.

Även nyhetsbrev som skickas ut via e-post kan grundlagsskyddas, men då är det återigen det enskilda brevet som är skyddat. Om Sydsvenskan vill publicera sitt material i ”Helges nyhetsbrev om 50-talsmusik” innebär det inte att yttrandefriheten följer med dit i släptåg.

Radio- och TV-verket är ansvarig för utgivningsbevis för internet

Men vi kan gräva djupare i detaljer än så. Som redan nämnts har vi tryckfrihetsförordningen, och den är reglerad av Patent- och registreringsverket och de handhar registreringar av tidskrifter och tidningar. Börjar vi sända material via etern eller internet så gäller yttrandefrihetsgrundlagen och då är det Radio- och TV-verket vi ska kontakta för utgivningsbevis.

Radio- och TV-verket gör en distinktion mellan push respektive pull. Med push menar man exempelvis etersändningar som hela tiden sänder ut innehåll oberoende om någon efterfrågar den. Med pull menar man exempelvis webbsidor där man måste ta del av innehållet genom en aktiv handling, som att skriva in en webbadress.

De frågeställningar som har problematiserats i sammanhanget har berört övervägandet att göra en teknikneutral yttrandefrihet då tekniken hela tiden avancerar. Men det har mötts av ett tveäggat svärd då förändringar i yttrandefriheten kan ge allvarliga och svårförutsägbara konsekvenser. Dagens yttrandefrihet, genom både YGL och TF, är tämligen väl inarbetade och vi vet ganska väl vad som händer när vi tillämpar dem.

Detta klargörande kommer från eder publicist Peter Dahlgren, ansvarig utgivare. Men på denna webbplats är jag dock bara eder bloggare.

Eftersom medietidningen Resumé skrev att hon kan ha gjort sig skyldig till förtal och brott mot personuppgiftslagen, PUL, blev jag naturligtvis intresserad av att läsa hennes annars ointressanta modeblogg.

Vi bortser från det faktum att människor faktiskt tar hennes råd på allvar. (Jag har också varit en naiv 17-åring en gång i tiden.) Nyligen har hon fått ett sexuellt brev från en ”beundrare”. Hon svarar med att hänga ut personen ifråga med namn och bild:

”Det är i allmänhetens intresse att veta att den här mannen är konstig” säger hon.

Hon försvarar sig också i sin blogg efter Resumés artikel:

”På tal om att jag bryter mot PUL så kan jag säga att folk bryter mot PUL varje dag då de skriver nedsättade (!) saker om mig i sin blogg. Bryr man sig om det? Varför känns det alltid som om media vill skydda fel person, och i det här fallet honom?”

Det är en klassisk försvarsretorik som syftar till att påpeka fel hos någon annan i stället för att bemöta sina egna fel. Två fel gör inte ett rätt.

Någon sorts ursäkt om att man var arg och uppenbarligen ville ”hämnas lite” samt att ”alla andra gör ju så” säger mer om hennes veritabla naivitet och frånvaro av intellekt. När en 17-åring får så mycket makt och inflytande måste det finnas någon substans, mer än att agera åsiktsmaskin åt bolag som köper prylar åt henne. Hon kan knappast påstå att hon ensam får utstå personangrepp.

Nästföljande fråga är naturlig. Har man något ansvar när man blir en inflytelserik person som kan bilda opinion? Självklart. Dessvärre uppstår problem när denne utövar sin inflytelse genom okunskap och tillfälliga känsloyttringar.

Jag var med om en liknande incident på mitt eget forum för knappt en vecka sedan, se Varning för bedragare. Bedragarens namn, bostadsort och namn på sambon lades ut. Det är naturligtvis inte okej att hänga ut personer som en hämnd. Personlig integritet upphör inte om någon blir arg. Det bryter dessutom mot PUL.

Nu är jag visserligen ansvarig utgivare med ett utgivningsbevis, men forum omfattas inte av utgivningen. Varken bloggar eller forum kan göra det om kommentarer publiceras utan att först förhandsgranskas.

Hypen kring Blondibella i Resumé, Dagens Nyheter och andra respektabla medier trissar upp bloggens varumärke. Tyvärr exponeras även en kritiker som jag själv, som annars tar aktivt avstånd mot allt vad mode innebär. (Ta indiepop exempelvis. Alla är individualister och alla ser likadana ut…)

Hon blandar också annonser med redaktionellt (nåja) innehåll. Får man betalt för att skriva väl om en produkt måste det anges. Annars kan såväl privatpersoner som företag riskera vite. Konsumentverket har planerar på att granska det.

”Det är ett bolag som säljer annonser åt mig. De har nog koll på det här.”

Men hon medger ändå att hon skriver inlägg mot betalning några gånger i veckan, utan att skriva att så sker. Glife, som säljer annonserna, nekar.

Det intressanta är ändå Blondinbellas styrelseordförande, Johan Kinnander. Han var tidigare vd för Google Norden mellan 2004 och 2007. Nu sitter han dels i Blondinbellas bolag samt i Glife som är ett ”onlinemagasin och socialt nätverk” enligt webbplatsen. Det kan med andra ord inte vara en slump att Blondinbella blivit ett begrepp värt att känna till i modevärlden.

Det är ganska fascinerande att en intetsägande blogg om en persons liv och kläder (med emfas på dagbok snarare än blogg) lyckas göra sig rikskändis.