Sociala medier

Sprids känslor på Facebook? Nja, inte riktigt.

Facebook - känslor

I massmedierna har en nyligen publicerad studie framställts som att känslor sprids på Facebook. Om en vän slutar skriva en massa positiva ord så skriver du fler negativa ord. Men är det verkligen så?

Studien tittade på hur känslor kan spridas från en människa till en annan när de pratar eller interagerar med varandra på något sätt (emotional contagion). Forskarna manipulerade nyhetsflödet hos 689 003 Facebookanvändare och visade mindre positiva och negativa inlägg för användarna för att se om de påverkades under veckan. Rent konkret så var det en algoritm som sökte igenom Facebookinlägg och dolde inlägg om de hade positiva (eller negativa) ord.

När positiva inlägg försvann så ökade antalet negativa inlägg med 0,04 procent. Och när negativa inlägg försvann så ökade antalet positiva inlägg med 0,07 procent.

Men som vanligt när massmedierna refererar till forskning (och i synnerhet effekter) så görs alla nyanser om till ett svartvitt beslut: ”Sprids känslor vidare på Facebook eller inte?” Det är dock svårt att göra om en skala till en fråga som bara har två svarsalternativ. Det korta svaret är att det finns en effekt. Men den är inte speciellt stor, och den är heller inte speciellt relevant.

1. Väldigt, väldigt liten effekt

Så här säger Facebookstudien med all sin detaljrikedom:

When positive posts were reduced in the News Feed, the percentage of positive words in people’s status updates decreased by B = −0.1% compared with control [t(310,044) = −5.63, P < 0.001, Cohen’s d = 0.02], whereas the percentage of words that were negative increased by B = 0.04% (t = 2.71, P = 0.007, d = 0.001). Conversely, when negative posts were reduced, the percent of words that were negative decreased by B = −0.07% [t(310,541) = −5.51, P < 0.001, d = 0.02] and the percentage of words that were positive, conversely, increased by B = 0.06% (t = 2.19, P < 0.003, d = 0.008). The results show emotional contagion. [mina fetmarkeringar]

Skippa de krångliga siffrorna och titta på det mest uppenbara – procentstorleken. Skriver du mindre positiva ord på Facebook så minskar antalet positiva ord som dina vänner skriver med upp till 0,1 procent. Är det mycket? Nej, inte speciellt. Det är jävligt lite i sammanhanget om vi antar att du har 150 vänner (vilket är ungefär vad en genomsnittlig användare har).

Dessutom går det att notera att effektstorleken är väldigt, väldigt liten. Cohens d är som högst 0,02 i studien. Det är motsvarigheten till att hälla en burk rödfärg i Vättern och säga att man har färgat vattnet rött. Det är visserligen sant, men hur mycket av hela sjön har egentligen färgats rött? Det är knappt synbart och förmodligen inte något man behöver ringa Länsstyrelsen för att berätta.

Såvida du inte har 100 000 vänner lär du förmodligen inte påverka dina vänner speciellt mycket med dina statusuppdateringar. Men om du nu råkar vara Robyn eller någon annan kändis så kan du förmodligen påverka dina vänner så att några av dem uttrycker sig mer positivt eller negativt.

2. Ord är inte känslor

Ett annat problem är kopplingen mellan ord och känslor. För det första har de inte mätt känslor, utan känslouttryck, och det är något helt annat. Jag kan exempelvis uttrycka mig ledsamt samtidigt som jag är väldigt glad och vice versa.

Men detta är inte ett speciellt allvarligt problem eftersom vi ändå inte kan veta vad personen på andra sidan skärmen faktiskt tycker eller känner.

Citat kan innehålla negativa ord samtidigt som Facebookinlägget i övrigt är positivt, men det spelar inte heller så stor roll. Frågan är om orden smittar eller ej.

Dessutom sprids mycket tårdrypande historier liksom solskenshistorier via videoklipp och foton, som har högre potential att uttrycka känslostämningar, så vi kan anta att effekten är betydligt större när det kommer till multimedia. Det är dock oerhört svårt att undersöka foton och videon på en så stor vetenskaplig skala eftersom det sällan går att mäta på något vettigt sätt (vilket är en allvarlig brist i största allmänhet).

Läs också Word of Psychology som skrivit en bra kritik av metoderna. Där påpekas bland annat att textanalysen är kass eftersom den inte passar för korta texter.

3. Nej, konsekvenserna är små

Forskarna säger att detta experiment visserligen har små effekter men ändå har potentialen att påverka hundratusentals människor eftersom Facebook har över en miljard användare:

More importantly, given the massive scale of social networks such as Facebook, even small effects can have large aggregated consequences (14, 15): For example, the well-documented connection between emotions and physical well-being suggests the importance of these findings for public health. Online messages influence our experience of emotions, which may affect a variety of offline behaviors. And after all, an effect size of d = 0.001 at Facebook’s scale is not negligible: In early 2013, this would have corresponded to hundreds of thousands of emotion expressions in status updates per day.

Men detta är inte helt sant.

Människor är grupperade i kluster och information sprids inom kluster snarare än mellan dem. Det innebär att information på Facebook skickas mellan vänner och sällan når längre än så, och det beror i huvudsak på att det är vänner och kollegor som pratar med varandra på Facebook. Det finns förstås undantag där information sprids väldigt långt, upp till 82 steg från källan har uppmätts, men de är lätträknade i jämförelse. På andra sociala medier, såsom Twitter, är det däremot mer främlingar som talar med varandra, men däremot visar forskning att även på Twitter tenderar människor att prata med likasinnade.

Jag tror snarare att de långsiktiga effekterna av att använda sociala medier är betydligt ”starkare”, vilket också är något jag ska undersöka i min egen doktorsavhandling.

Och sedan den etiska biten att manipulera Facebookflöden utan att användarna är medvetna om det. Ja, den frågan ignorerar jag helt i detta inlägg och överlåter jag till moralfilosofer i stället. Det verkar dock som att de bröt mot många etiska regler inom vetenskapen, bland annat om samtycke och att man ska informera deltagarna om vad som har hänt.

Slutsats

Kan du påverka dina vänners känslor på Facebook? Nej. Effekten i den här studien är så liten så att jag vill påstå att den är försumbar och helt enkelt kan ignoreras.

Eftersom forskarna heller inte tar hänsyn till mediets egenskaper (hur människor använder Facebook och hur information sprids på Facebook) gör det att de av misstag sätter ett likhetstecken mellan känslornas spridningsmöjlighet med antal användare. Men de flesta Facebookanvändare har inte 100 000 vänner.

Det vill säga, information sprids mest mellan vänner och det innebär att informationen inte kommer speciellt långt. Därmed blir den känslomässiga spridningen (emotional contagion) inte heller speciellt påtaglig då de psykologiska teorierna inte kan överföras direkt till ett medium utan att man också tar hänsyn till hur folk använder medierna. Det är därför man måste ha kunskap om både psykologi och medier för att kunna göra psykologiska fältexperiment med medier.

Sammanfattningsvis, även om effekten hade varit större så hade den fortfarande inte varit speciellt relevant.

Betyder detta att Facebookanvändare är immuna mot känslomässig påverkan? Inte alls. Testa själv genom att skriva en statsuppdatering om att dina föräldrar har dött. Du kommer garanterat att påverka dina vänners känsloyttringar på Facebook väldigt mycket. Men räkna inte med att det kommer att spridas speciellt långt. Och räkna inte heller med att någon kommer att ta dig på allvar i fortsättningen.

Några som skrivit om studien

Här är ett axplock av massmedier och bloggar som skrivit om Facebookstudien:

Foto: Evan Raskob

Dela:facebooktwittergoogle_plus

Hur en konversation på Twitter går till


;)

Och om du händelsevis undrar vad jag egentligen menar: Diskussioner på Twitter handlar, enligt min ringa erfarenhet, av att komma till en åsikt så fort som möjligt och låta andra få reda på den (snarare än att man diskuterar vad folk tycker, varför de tycker som de gör och hur de kommer fram till de åsikterna).

Med andra ord ett slags omedelbart fördömande eller prisande. Ju fortare, desto bättre.

Dela:facebooktwittergoogle_plus

Varför skriver folk sina åsikter innan de läst vad det handlar om?

Detta är genialiskt och något jag önskar att jag hade kommit på (och att jag hade någonstans att göra det). Jag pratar om aprilskämtet från amerikanska public service-radion NPR (National Public Radio).

De lyckas visa på en ganska basal mänsklig egenskap, nämligen vår benägenhet att uttrycka våra åsikter utan att ta hänsyn till fakta. I sociala medier blir det här förstås extra tydligt och man kan dessutom exploatera det.

Knepet är enkelt:

  1. Dela en nyhet på Facebook med en länk till ett aprilskämt.
  2. Ändra texten som visas på Facebook så att nyheten ser ut att beklaga sig över någon allmän företeelse i samhället.
  3. Invänta medan kommentarsfältet fylls på med folk som inte har klickat på länken och läst vad som faktiskt står där, men mer än gärna delger sina åsikter i frågan.

Det som hade gjort det här aprilskämtet ännu bättre vore om det handlade om källkritik.

Här är inlägget de delade, men du kan också se inlägget live på Facebook. Just nu är det fyllt med ironiska kommentarer så det kan vara roligare att titta på bilderna nedan.

NPR aprilskämt

NPR aprilskämt

NPR aprilskämt

 

(Via Uproxx via Lamebook)

 

Dela:facebooktwittergoogle_plus

Hur en liten skruv kan få folk att helt tappa kritiskt tänkande

Kritiskt tänkande på internet får ibland maka på sig för snabbheten. När det gäller att sprida viktig samhällsinformation som hotar hälsa och egendom kan det förstås finnas en poäng med det, men när det gäller mer ”långsamma” nyheter tenderar de flesta ändå att strunta i källgranskningen och lita på att avsändaren har gjort jobbet.

Lukasz Lindell med flera ville testa människors oförmåga till källgranskning och hittade häromdagen på ett rykte om Apples nya telefon. De postar det på Reddit och ser vad som händer. Och inom ett dygn är karusellen igång.

Hur vi lurade (nästan) hela Apple communityn

Hur vi lurade (nästan) hela Apple communityn

Mindre än 12 timmar senare hade det hänt. Först ut var Apple-bloggen Cult of Mac som rapporterade “Apple May Be Working On A Top Secret Asymmetric Screw To Lock You Out Of Your Devices Forever” och sen rasade det bara på. Fler och fler bloggar skrev om det påstådda läckaget från Apples högkvarter i Cupertino, USA. Yahoo, Wired och MacWorld hakade på. På Twitter rasade inläggen till fler än vad som gick att räkna. På YouTube gjordes videobloggar om den nya skruven. Google+ pratade om det sida efter sida. Testa själv, gå till www.google.se och sök på “asymmetric screw”.

Om du tycker det är ironiskt så läs också 10 tips för ett roligare Twitter (for dummies).

Dela:facebooktwittergoogle_plus

MailCom & spam – tar din e-postadress och säljer

MailCom, eller MailCom Europe AB, är ett företag som säljer databaser över e-postadresser. Olyckligtvis har adressaterna inte alltid gett sin tillåtelse att få sin e-postadress såld av MailCom. I praktiken innebär det att de har en tjänst som skickar ut spam, om inte direkt så via deras kunder.

När detta uppmärksammas i ett blogginlägg, redan för ett par år sedan, så svarar de naturligtvis inte med att rätta till sin tvivelaktiga och oetiska hantering av e-postadresserna, utan genom att hota om stämning.

Det var inlägget MailCom Europe AB spammens urmoder som kritiken lades fram samtidigt som vd:n för MailCom svarar i kommentarsfältet, drygt ett år senare. Du kan se vd:ns svar i bilden nedan:

Att hota med stämning så fort ens företag omtalas negativt är för övrigt en intressant taktik. Inte så mycket för att det är en högst tveksam väg att gå rent juridiskt (man kan bara förtala personer), utan för att det är en oetisk metod att ta till för att tysta kritiska röster.

Som en stark förespråkare för yttrandefrihet anser jag ändå att man inte ska acceptera felaktigheter (vad de nu än må vara). Men felaktigheter bör korrigeras, inte döljas eller tystas ned. Det är en väsentlig skillnad och tar sin utgångspunkt i att alla bör ha yttrandefrihet av det enkla skälet att det annars leder till motsägelser.

Om du vill höra mer om resonemanget om rättigheter så utvecklar jag det på en annan blogg, där jag skriver mer filosofiskt inriktat: Ett försvar för individbaserade rättigheter. Jag har också skrivit om liknande företag tidigare, bland annat Hewal som återuppstod från de döda efter ett halvår samt några tips på vilka företag man ska akta sig för. Du kan också få råd och tips kring faktumet att man inte har rätt att styra vad andra säger om ditt företag.

Andra om MailCom

Dela:facebooktwittergoogle_plus

Nytt om Twitter: 300 000 svenska användare

Det finns 299 000 svenska användare på Twitter. Av dessa är 171 000 aktiva och 53 000 mycket aktiva.

I diagrammet nedan ser du antalet nyregistreringar per månad. Det ökade kraftigt i slutet av 2008 och början av 2009.

Uppgifterna finns att läsa i den senaste rapporten om Twitter (PDF) från Intellecta Corporate.

För att visualisera alla människor har de också konstruerat en graf över twittrare där du kan hitta dig själv och se var du ”hör hemma”. Jag själv finns, föga förvånande, i  ”mediebubblan” (orange) bland annat löst folk.

Läs även

Äntligen vet vi hur många svenskar som twittrar från februari 2011, då antalet var ungefär 91 000.

Dela:facebooktwittergoogle_plus

10 tips för ett roligare Twitter (for dummies)

Så du vill piffa upp ditt twittrande? Göra det lite roligare? Vad bra, då ska du få några nybörjartips på hur man tar sig igenom snårskogen av dumheter till en plats där du är fri från källkritik och annat elitistiskt nonsens.

Twitter for dummies

  1. Skicka vidare först, tänk sedan aldrig. Att tänka hinner man inte med i den digitala tidsåldern, det tillhör förra sekelskiftet. Retweeta och skicka vidare så fort något intressant dyker upp! Ta alltid tillfället i akt – om någon källgranskar kan det vara för sent.
  2. Det som står på nätet är sant. Och även om det visar sig vara falskt så finns det nog ett korn av sanning mitt bland alla lögner ändå.
  3. Det orimliga är rimligt. Kom ihåg att det som är orimligt är extraordinärt och därmed mer spännande. Det är dessutom det roliga och spännande som sprids vidare. Och om det sprids vidare är det ju sant, så det innebär att det orimliga är rimligt. Logiken är lika klar som ett immigt plexiglas.
  4. Ju fler som säger det, desto sannare är det. Ta din tilltro till att dina medmänniskor på Twitter omedelbart lyckats urskilja fakta från fiktion. Om ni är tillräckligt många som retweetar så finns det säkert någon som har gjort en ordentlig källgranskning. Varför skulle någon annars skicka det vidare?
  5. Beskyll innan det är för sent. När man bara har 140 tecken på sig måste man förenkla och förkorta. Ställ inte frågor om vad han eller hon menar, utan skandera omedelbart ”Han är rasist!” eller ”Hon rakar sig inte under armarna!”, eller annat passande slagord värdigt mediet. Använd lämplig hashtag för att fortplanta din bitterhet.
  6. Aftonbladet ljuger aldrig. En bra tumregel är att kvällstidningar i allmänhet och Aftonbladet i synnerhet aldrig ljuger. Det är nämligen så att sanningen är oerhört viktig och det som är viktigt ska man vara försiktig med (vilket Aftonbladet har förstått).
  7. Skriv under mycket svår stress. Ju stressigare liv du har, desto fortare måste du sprida vidare faktauppgifter som du inte har läst, men likväl ställer dig helhjärtat bakom. Finn styrkan i att det åtminstone har retweetats hundra gånger.
  8. Blockera folk med fel åsikter. Det finns människor som har fel åsikter på Twitter. Dessa åsikter har de fått eftersom de inte har förstått det du vet, vad du har varit med om och vad det är som gör dig så unik. Blockera dem så att de lär sig en läxa.
  9. Kalla på flocken. Som alla människor som slåss mot de onda med fel åsikter så bör du tillkalla pöbeln och driva den i en fråga som ingen riktigt satt sig in i. Det är också fördelen. Blotta tillstymmelse till kunskap hotar pöbelns existens och det får under inga omständigheter finnas (mer än som slagord).
  10. Det var sant för dig. Om något mot förmodan avslöjats som en lögn, kan du alltid finna tröst i att det åtminstone var sant för dig.

Jag hoppas tipsen är till din belåtenhet. Och för Guds skull, sprid dem inte vidare för då kanske Aftonbladet vill anställa mig.

Dela:facebooktwittergoogle_plus

Lär dig bemästra Facebooks Edgerank

Har du en sida på Facebook? Då slåss du om uppmärksamheten med användarnas egna Facebookvänner, liksom andra sidor. Här får du reda på hur du tar dig igenom bruset och blir mest läst, sedd eller interaktiv – beroende på vad som är ditt mål.

Läs också

Dela:facebooktwittergoogle_plus

Du har inte rätt att styra vad andra säger om ditt företag

Kritiker

Då och då kontaktar företag mig. De säger ”kan du ta bort dessa inlägg från ditt forum” och pekar på några användare som jämför priser för en produkt. ”De påstår att mitt företag är dyrare än konkurrenterna” fortsätter företagaren och försäkrar att de far med osanning. Men saken är den att du inte har rätt att styra vad andra säger om ditt företag. Du har däremot en rätt att göra samma sak: Att yttra dig.

Det forum jag driver är en mötesplats för människor. Jag har förvisso ett elegant regelsystem som tillämpas strikt, men det säger ingenting om att man inte får tala osanning. Jag betvivlar inte på något sätt att företagaren ifråga har rätt om sitt pris. De är säkert billigast på marknaden. Men det är däremot inte min sak, som drivet forumet, att se till att de påståenden som görs stämmer överens med verkligheten. På en öppen mötesplats har även motdebattörens åsikt rätt att komma till tals. Men med företagarens egna logik skulle jag lika väl kunna censurera honom i stället för användarna.

Häromåret var det till och med ett juridikföretag som menade att det var olagligt att ”förtala” deras företag. Jag skrattade, eftersom förtal är ett brott mot personer. Inte företag. Juridikföretaget hade alltså inte ens koll på den juridik de sålde till sina kunder, vilket är ett bottenbetyg i min bok (som är en Moleskine för övrigt). Deras kommunikation luktade naturligtvis lika bedrövlig som den tjänst de försökte våldföra sig med.

Yttrandefriheten innebär att även obekväma saker får sägas

Jag raderade förstås inget av de här inläggen, utan hänvisar helt enkelt till att vi alla har rätt att uttrycka våra åsikter och att det bästa man kan göra är att själv ge sig in i debatten i stället för att hytta med näven och ropa efter förbud.

Jag har många gånger ställt upp tankeexempel där enbart positiva saker får sägas. Vad det resulterar i är lätt att se eftersom vi redan har sådana länder och vi brukar fästa etiketten ”diktaturer” med snabblim på dem. Om du däremot försöker få den som äger forumet att radera och censurera allt du ogillar så bör du nog överväga att stå i en verkstad och svarva metallkoner i stället.

Så hur hanterar man negativ kritik?

Att dina kunder har flyttat ut på nätet innebär inte att du ska göra ditt yttersta för att hindra dem. Det innebär att du också ska flytta ut på nätet och möta dem där de finns. För som vi kan se ovan så är det en dålig idé att försöka censurera de som sprider dåliga vibbar om ditt företag. Internetmogna företag utvecklar i stället digitala strategier för att hantera besvärliga kommentarer och bygga upp sitt varumärke på nätet.

Några allmänna tips för att hantera negativ kritik om ditt företag på internet:

  • Var personlig. Det heter ”sociala medier” därför att det knyter ihop människor. Vi vill ha ett ansikte på företaget och inte bara ett företagsnamn. Utveckla en strategi för hur du ska profilera företaget i den externa kommunikation. Ska ni ha glimten i ögat eller sträva efter att verka kunniga och trovärdiga?
  • Var transparent. Visa vad du står för, vad du gör och vad du ska göra. Försök inte dölja dina intentioner eller arbetsmetoder. Det ställer krav på ditt etiska arbete och folk kan lättare få förtroende (och försvara dig) om de vet vad vad du sysslar med – och hur.
  • Dela med dig av fakta och information. Om någon säger något som är osant ska du korrigera med rätt fakta och ange källa. Gå aldrig till personangrepp eller börja hota användare. Då bör du säga upp ditt internetabonnemang i stället.
  • Vidta åtgärder. Se till att fixa problemet som du kritiseras för eller kompensera den kund som blivit drabbad. Skyll inte ifrån dig på underleverantörer, eftersom det till syvende och sist är du själv som valt underleverantören.
  • Bemöt kritiken på plats. Det är viktigt att du bemöter kritiken på den plats där den uppstod. Uppstår den på Twitter så bemöter du den på Twitter. Uppstår den på din blogg så bemöter du den på din blogg. Om du inte gör det kommer den negativa kritiken fortsätta att stå obemött (åtminstone ser det ut så). Därför gäller det att vara där dina kunder är, och hålla koll på förändringar.

Vill du inte att ditt personliga namn syns på Google?

Om du googlar på ditt eget namn, vad får du fram då? Många privatpersoner hör av sig till mig och vill att jag tar bort deras namn från mitt forum eller någon webbplats de varit med och arbetat kring. Även journalister som jag köpt (!) nyheter ifrån har velat ta bort nyheterna så att deras namn inte dyker upp vid en sökning. Det du ska göra då är att själv ta kontroll över ditt sökresultat. Bygg en hemsida med ditt eget namn som domän (jag har peterdahlgren.com) och se till att den kommer upp överst i sökresultatet. Du har som sagt inte rätt att censurera. Men du har rätt att yttra dig!

Jag måste samtidigt påpeka att yttrandefrihet är något av mina specialintressen. Förutom att som här förklara hur man bör agera så skriver jag också om yttrandefrihet ur ett politiskt filosofiskt perspektiv på mina andra blogg där jag försvarar yttrandefriheten mot galna fundamentalister som vill avskaffa den för sin egen religions skull.

Dela:facebooktwittergoogle_plus