Vetenskap

Vad bäverbajs kan lära dig om källkritik

Att källkritiken är dålig på nätet är väl inget kontroversiellt påstående, men desto mer fascinerande är att personer som skriver om vikten av källkritik inte verkar tillämpa den själva.

Källkritik

I ett blogginlägg skriver Stiftelsen för Internetinfrastruktur (IIS) om vikten av källkritik när Facebooksidan Matfusket skriver om hur analsekret och urin från bävrar används som aromämne i mat.

Varför stiftelsen skriver om mat och djur kan man förstås fråga sig, men förmodligen för att ge något konkret exempel på källkritik.

Ungefär så här gick det till:

  1. Matfusket delar denna bild om bäverbajs i mat. Eller ”bävergäll” om vi ska vara mer korrekta.
  2. IIS skriver blogginlägget Vad sa du att jag delar? om vikten av källkritik. Där intervjuas en bäverexpert om hur ett ord som på engelska (castor oil) betyder ricinolja förmodligen har misstolkats som bävergäll (castoreum).
  3. Matfuskets Facebooksida svarar med källhänvisningar och i kommentarsfältet dyker länkar till vetenskapliga studier upp som visar att bävergäll förekommer i mat (och att det är ofarligt – för den som undrar).

Jag är ingen expert på mat eller bävrar, men det finns många källhänvisningar som stödjer Matfuskets påstående om att bävergäll används i mat (bland annat Burdock, 2007). Huruvida de andra påståenden Matfusket gör på Facebooksidan är sanna eller ej är förstås en helt annan fråga.

Att använda källkritik som utgångspunkt för kritik blir extra pinsamt om man gör sin egen källkritik dåligt. I stället för konkreta faktafel verkar kritiken snarare handla om att vinkeln är för hårt tillskruvad på Matfuskets Facebooksida. Men den intressanta frågan i sammanhanget är, i mitt tycke, egentligen experten i IIS blogginlägg.

En bäverexpert är förstås expert på bävrar. Så långt är allt enkelt. Men är bäverexperten även expert på mat som görs av eller från bävrar? Det är en svårare fråga. Djur och mat är två olika ämnesområden, men de överlappar förstås väldigt ofta. Kanske är en livsmedelsexpert en bättre person att intervjua. Det blir i grund och botten en fråga om hur långt man menar att expertens kunskaper egentligen sträcker sig.

6 kritiska frågor om experter

I slutet av boken Påverkan och manipulation ger jag några råd om hur man bedömer uttalanden från experter. Det kan man göra genom att ställa sex stycken kritiska frågor:

  • Expertis: Hur tillförlitlig är personen som expert?
  • Ämne: Är personen en expert i det område sakfrågan berör?
  • Omdöme: Vad var det som personen hävdade som leder fram till påståendet?
  • Trovärdighet: Är personen trovärdig som expert?
  • Konsistens: Stämmer påståendet överens med andra experters påståenden?
  • Bevis: Är påståendet baserat på några bevis eller belägg?

Dessa frågor ger inga entydiga svar på vad som är ett korrekt uttalande av en expert eller ej. Med de bör åtminstone ge en fingervisning om åt vilket håll uttalandet lutar, och det är viktigt för källkritiken.

Om man är osäker på en experts uttalande är det nästan alltid enklast att fråga en annan expert i samma eller närbesläktat område som sakfrågan berör. Poängen är att om de säger samma sak så bör det nog också förhålla sig på det viset. Att själv försöka söka i vetenskapliga databaser är förstås den ”bästa” formen av källkritik, men kräver också den ”bästa” utbildningen för att ha kompetens nog att göra det.

E-nummer

För övrigt skriver jag också ingående om E-nummer i boken. Det är ett effektivt sätt att manipulera människor att tänka negativt om mat om man säger att det innehåller många E-nummer eller tillsatser än om man säger att det innehåller många naturliga ingredienser. Men många naturliga ingredienser har ett E-nummer. Så man är egentligen mer rädd för orden än för innehållet.

Uppdaterat: DN, Expressen, Aftonbladet skriver också om det.

Dela:facebooktwittergoogle_plus

Varför ”Big Data” bara är lurendrejeri

Big data - statistik

Först ett skämt: Finns det telefoner i lera, eller är det lurendrejeri? Okej, nu till allvaret.

Det finns något undangömt antagande om att mer information innebär att vi kan fatta bättre beslut. Det vill säga, om vi kan få åtkomst till mer och mer data så blir slutsatsen vi kan dra från datan betydligt mer säker. Exempelvis, om vi kan analysera 2 miljarder inlägg från Twitter så skulle vi med väldigt hög säkerhet kunna säga vad människor tänker och tycker om olika saker.

Allt detta är dock lurendrejeri.

Vi behöver rätt information – inte mer

Mer information innebär inte nödvändigtvis bättre information. Det fundamentala är att man måste ha rätt sorts information för att kunna dra slutsatser. Inte mer information. Då spelar saker som ”big data” heller ingen roll, eftersom det inte löser de fundamentala problemet med att ha rätt information från första början.

Det kallas information bias och är en sorts ”skevhet” i människors sätt att tänka. Det är tron att ju mer information man har (för att fatta ett beslut), desto bättre är det. Men den tron är alltså ogrundad.

Nya, sexiga ”data science”

Ett roligt ord är ”data science”. Ungefär som om det vore ett helt nytt och revolutionerande sätt att bedriva forskning.

Forskare som håller på med stora mängder data borde ju rimligtvis innebära att de därmed kan dra stora slutsatser och stora generaliseringar. Det låter kanske som ett rimligt argument, men det är det knappast. Det är inte bara mängden data som avgör, utan också hur man har fått tag i den som är det väsentliga.

Ingenjören Pete Warden skriver på sin blogg om varför man aldrig ska lita på en data scientist. Genom att göra färgglada bilder med linjer och streck från 200 miljoner Facebookprofiler skulle man kanske kunna tro att han gjort en ”objektiv” beskrivning av Facebookanvändarna:

The clustering was produced by me squinting at all the lines, coloring in some areas that seemed more connected in a paint program, and picking silly names for the areas. I thought I was publishing an entertaining view of some data I’d extracted, but it was treated like a scientific study. A New York Times columnist used it as evidence that the US was perilously divided. White supremacists dug into the tool to show that Juan was more popular than John in Texan border towns, and so the country was on the verge of being swamped by Hispanics.

[...]

I’ve never ceased to be disturbed at how the inclusion of numbers and the mention of large data sets numbs criticism.

Det är gammal hederlig statistik…

Kan man säga att ”7 av 10 av unga har provat droger” så låter det trovärdigt och som ett allvarligt hälsoproblem. Det är ”fakta” som serveras rakt upp och ned. Att det i själva verket bara är femtio personer på Sergels torg som har fyllt i ett formulär och fått uppskatta droganvändningen bland sina vänner tycks vi vara mindre angelägna om att ta reda på. Formuleringen ”7 av 10″ tycks vara nog för att vi ska sluta ställa frågor och låta vårt intellekt kapitulera.

Men man måste fortfarande göra lämpliga stickprov ur populationen, välja rätt skala och variabler liksom att analysera med rätt koefficienter och så vidare. Kort sagt: Man måste fortfarande hålla på med statistik. Och det kräver i regel lång utbildning och är ingenting som mer data eller snyggare infographics kan råda bot på.

…men statistik är inte sexigt

Det låter ju mer övertygande att säga att man har analyserat 200 miljoner Facebookprofiler än någon sociolog som gjort ett obundet slumpmässigt urval bland några tusental personer. Stora siffror är häftiga. Krångliga metodavsnitt i avhandlingar är ångestframkallande.

Vad som ger rätt slutsats är nämligen inte samma sak som det som ger en intressant slutsats. Forskare letar efter rätt slutsats till precist formulerade frågor, medan medierna letar efter en intressant slutsats baserad på vaga och förutfattade spekulationer till frågor (det som passar medielogiken).

Med hjälp av ”data science” och ”big data” får man däremot siffror att låta sexigt, utan att behöva befatta sig med jobbig statistik. Men som satirikern H.L. Mencken uttryckte det: ”För varje komplext problem finns det ett enkelt svar, och det är fel.”

Och när vi ändå är inne på att såga myter så kan jag säga att den ”magiska” gränsen för statistisk signifikans med ett p-värde = 0,05 är fullständigt godtycklig. Men det låter ju mer vederhäftigt om det är 0,05 eller under.

Slutsats

Big data är, trots sitt sexiga namn, inget annat än vanlig statistisk analys. Däremot finns det helt andra användningsområden för så kallad ”big data” som är mer lämpliga, men man kommer däremot inte ifrån att man håller på med statistik i någon form, eller att metoderna (insamling och analys) kommer att påverka resultatet.

Siffror öppnar inte en magisk dörr av värdeneutral objektivitet. Man måste fortfarande veta var siffrorna kommer ifrån och vad de betyder och, framför allt, vilka slutsatser man faktiskt kan dra från dem. Och det är gammal kunskap som ny teknik inte har förändrat.

Vad vi sällan behöver är mer och mer data. Vad vi snarare behöver är mer välformulerade problem.

Läs mer

Dela:facebooktwittergoogle_plus

Glada nyheter för alla alkoholiserade monster

Visste du att lite alkohol kan göra dig mer kreativ? Nu vet du i alla fall det.

Om du behöver tänka kreativt på ett sätt som du normalt inte gör, så kan ett glas alkohol vara positivt för problemlösning, visar ny forskning. Som en av forskarna, Jennifer Wiley, säger:

So the bottom line is that we think being too focused can blind you to novel possibilities, and a broader, more diffuse or more flexible attentional state may be needed for creative solutions to emerge. Some folks may choose a pint of ale as their muse, others can choose one of these other contexts [...]

Uncorking the muse: Alcohol intoxication facilitates creative problem solving

Det är det jak *hick* har sagt hela tiden att litte öl kann vll inte fvara så skadlikt…

Dela:facebooktwittergoogle_plus

Lättsam podcast om vetenskap och kritiskt tänkande

En ny podcast har sett dagens ljus. En podcast om vetenskap och kritiskt tänkande som satsar på ett populärvetenskapligt och lättsamt innehåll.

Skeptikerpodden är en podcast som ifrågasätter påståenden om övernaturliga fenomen, vidskepelse och pseudovetenskap i största allmänhet. Har du någon gång undrat ”Är det verkligen sant?” är denna podcast för dig. Det är ditt fyrtorn i det vetenskapliga havet av ettor och nollor.

Anmäl dig på hemsidan för att få reda på när första avsnittet kommer ut eller följ Skeptikerpodden på Twitter eller Facebook.

Som om jag inte hade nog att göra kommer jag framöver även att producera denna podcast, i synnerhet att sköta all information och PR. Och hjälpa till med innehållet förstås, och kanske någon paneldiskussion om argumentation, felslut och logik, vilket jag tycker är intressant.

Dela:facebooktwittergoogle_plus

Brit Stakston, transparens och konsten att undvika frågor

Brit Stakston, strateg för sociala medier, arbetar med Saltå Kvarns mediestrategi i sociala medier. Saltå Kvarn säljer bland annat ekologiska produkter. Men de säljer också ockult magisk mat (!) utifrån ett antroposofiskt perspektiv. Men den här bloggposten ska främst handla om transparens, eller snarare bristen av den.

Brit StakstonSaltå Kvarn säljer biodynamiskt odlade preparat. De flesta tror att det är någon synonym till ekologisk odlad mat, men i själva verket så handlar det om ett magiskt tänkande kring mat. Genom att odla maten på ett visst sätt, enligt antroposofiskt gallimatias, förväntas kosmos ha ett inflytande på maten. Nationalencyklopedin skriver:

Form av alternativ odling, där man avstår från fabrikstillverkade, lättlösliga gödselmedel och kemiska bekämpningsmedel samt sätter särskild tilltro till ”kosmiska inflytanden”, bl.a. vid framställning av komposter, vartill s.k. biodynamiska preparat utnyttjas.

Ännu bättre är om du läser Hexmasters beskrivning av biodynamiskt och då exempelvis hur man faktiskt kan gå tillväga när man odlar biodynamisk mat:

Småhackade barkbitar av ek läggs i en skalle från något husdjur, omges av torv och grävs ned i marken på hösten på ett ställe där mycket regnvatten rinner förbi.

Detta skulle då ”förbättra näringsinnehållet” eftersom det på ett eller annat vis tar energi från kosmos. Fast på ett ockult sätt då. Förstås. Jag kan lika väl dra den om rödluvan också. Nåväl, att biodynamisk odlad mat är kvalificerat trams står bortom allt rimligt tvivel. Det stora problemet är att människor i allmänhet tror att biodynamiskt är synonymt med en ekologisk förädlingsprocess, och därför ser biodynamiskt som något eftersträvansvärt.

Det här fick mig att undra om PR-konsulter bryr sig om vad kunden säger, eller om man sväljer de flesta påståendena så länge det trillar ned ett lönekuvert i brevlådan varje månad. Brit Stakston brukar lyfta fram Saltå Kvarn som ett bra exempel på hur företag kan arbeta i sociala medier med transparens och öppenhet som två ledord. Och det är inte så konstigt med tanke på att hon själv hjälpt till att utbilda dem och föreläser tillsammans med dem.

Via Twitter frågade jag följande: ”Har du några problem med ‘biodynamisk odling’? Vad är din syn på det?” (Permalänk) till Brit Stakston när jag såg en av hennes Powerpoint-presentationer om Saltå Kvarn. Jag gillade inte min egen fråga, utan försökte i stället generalisera till företag i största allmänhet, eftersom den förra frågan egentligen var för dålig (glöm det där du lärt dig om att det inte finns några dumma frågor – såklart det finns!).

Jag formulerade därför följande principiella fråga i stället:

@britstakston Tycker du det är viktigt om produkterna en klient säljer uppfyller de påståenden de saluför? Permalänk

Brit Stakston

I mitt tycke fångar denna fråga dilemmat utmärkt (utan att blanda in det specifika företaget dessutom). Svarar man nej, upplyser man andra om att man är ett moraliskt vakuum i frågan. Det vill säga, man kan arbeta med kvacksalvare ena veckan liksom man arbetar med evidensbaserad medicin den andra.

Svarar man ja, så innebär det att man står bakom eller är införstådd med de påståenden som görs om produkten. Det skulle förstås också visa hur pass påläst man är i sakfrågan. För om det visar sig att man hjälper kvacksalvare att sälja produkter så måste man antingen acceptera det (det vill säga man bryr sig inte eller kanske själv är en kvackare) eller avsluta samarbetet (vilket kan leda till att bankkontot färgas rött).

Svaret jag fick var följande:

@peterdalle egentligen en diskussion du bäst tar med @saltakvarn Men de saltmandlar etc jag köpt har alltid varit det som står på paketet :) Permalänk

Okej, inte riktigt svar på frågan eftersom jag undrade hur hon värderar sina klienter och deras produkter. Vad ett företag tycker om sina egna produkter är ju tämligen trivialt att räkna ut själv. Ett missförstånd så gott som något. Jag försöker därför igen:

@britstakston Det handlar ju om ditt sätt att etiskt värdera klienter du arbetar med, en frågeställning Saltå Kvarn inte berörs utav. Permalänk

[...]

@britstakston Frågan är hypotetisk ja/nej-fråga. Jag går snart in på detaljer. Permalänk

Det svarar alltså jag, varpå jag får följande svar av Brit Stakston:

@peterdalle JMW har sin policy vad gäller uppdrag vi inte tar. En anställd kan sen välja inte jobba med de uppdrag vi har om ”problem” finns Permalänk

[...]

@peterdalle Måste göra 2 presentationer. Nu. Det här är enkelt för mig, köp inte @saltåkvarn om du inte gillar´t :) Permalänk

Okej, fortfarande inget svar på frågan och lite undvikande av frågan dessutom. Inom medievärlden brukar man prata om att ”brygga” frågor, det vill säga att respondenten styr samtalet dit denne vill. Men så här är det: Antingen bryr man sig om vad sin kund säljer, eller så gör man det inte. Frågan är alltså inte speciellt stötande eller svår att svara på.

Jag skriver:

@britstakston Du kan alltså inte ens svara på en enkel ja/nej-fråga? Permalänk

Då väljer Brit Stakston att omtolka frågan när en annan twittrare frågar vad vi diskuterar om och poängterar att Brit Stakston faktiskt inte svarat på min fråga:

@JonasSandberg @peterdalle allt handlar om huruvida jag har problem med biodynamiska produkter. Och nej det har jag inte. Punkt. Permalänk

Nu frågar jag alltså om Brit Stakston bryr sig om vad kunderna säljer, medan hon i stället svarar på om hon har problem med biodynamisk mat som har haft kosmiskt inflytande (vilket hon dessutom redan svarat på tidigt). Missförståndet manifesteras alltså ganska kraftigt här tack vare att hon bryggar över svaret till den första frågan (kanske till och med omedvetet). Det är lätt att bli frustrerad över att någon vägrar svara på frågor som i sin tur väljer att omtolka frågan och sedan påstå saker tagna ur luften:

@peterdalle du har ju en agenda som vi både känner till med din fråga : ) http://bit.ly/aUGWp5 Permalänk

Jaha. Och där var en länk till Marknadsföringslagen (?).  Oavsett om jag hade den agendan eller inte är dessutom tämligen ointressant. Då verkar det snarare som att Brit Stakston vet att hon rör sig i en juridisk träskmark och helst vill undvika ämnet… (Men varför vet vi inte, eftersom hon inte tillämpar transparens.)

För några veckor sedan blev jag uppringd av en kund som ville att jag skulle göra ett copyjobb för hälsoprodukter. Jag tackade nej av den enkla anledningen att de påståenden som gjordes kring produkten ifråga inte stämmer. Jag vill inte bidra till att människor blir bedragna på pengar för något de sätter tilltro till, som egentligen inte har någon effekt utöver placebo.

Nog om det, åter till historien. Brit Stakston ansåg sig själv bli en ”spelpjäs i mitt resonemang”, vilket förstås är kreativt uttryckt men dock helt substanslöst. Svaret på frågan uteblev således igen. Efter ett nästan oändligt antal iterationer (känns det som) är vi uppe i sjätte gången jag frågar. Och det är också här jag stannar:

@britstakston 6:e gången jag frågar: Tycker du det är viktigt om produkterna en klient säljer uppfyller de påståenden de saluför? Permalänk

Transparensen som Brit Stakston normalt sett förespråkar vet jag inte riktigt vad den tagit vägen. Svaret levererades enligt samma modell som tidigare:

@peterdalle Jag ville inte bli en spelpjäs i dina resonemang runt biodynamik där dina frågor startade. Nothing more, nothing less : )  Permalänk

Att svara på en principiell fråga som rör kunders påståenden är den diskussionen ur vilken jag ville ha svar. Att omtolka frågan och lägga in dolda motiv och dylikt är en försvarsmekanism när man känner sig trängd. Den boxare som står inträngd i hörnet och inser att den mött sin överman börjar förstås inte boxa tillbaka, utan tar alla tillfällen att hänga på boxaren för att ta överleva ronden och övervinna sin trötthet.

Vad vill jag då ha sagt med den här långa texten där jag är otrevlig, allmänt bitter, sur och trött? ;) Att om man förespråkar transparens så är det rimligt att den även bör gälla den som förespråkar transparensen. Om transparensen upphör när saker och ting börjar bli lite jobbiga så har du de facto borrat ned huvudet i marken.

Brit Stakston är dock öppen med att hon inte vill vara öppen eftersom det kan leda till frågor som hon inte vill besvara. Men låt oss då i ärlighetens namn sluta använda ordet transparens.

Saltå Kvarn och deras ockulta sällskap

Om vi då tar och flyttar fokus till Saltå Kvarn och deras ägarförhållanden så kan vi se att Saltå Kvarn ägs av en antroposofisk sammanslutning, varav magisk mat bara är en av deras fullständigt absurda och knäppa idéer.

Vidarkliniken, som ägs av antroposoferna, är idiotins epicentrum. Här sitter farbröder och gummor och spånar på hur man kan undvika att bevisa att deras medicin fungerar och hålla sig undan strålkastaren från svensk lagstiftning. Och anledningen till detta är den enklast tänkbara. Den alternativmedicinska industrin omsätter tonvis med pengar.

Vidarkliniken blev 2008 utnämnd till Årets förvillare av föreningen Vetenskap och Folkbildning som motiverar utmärkelsen så här:

Till Årets förvillare 2008 utses Vidarkliniken i Järna och dess verksamhetschef Ursula Flatters för att under en följd av år ha använt pseudovetenskapliga behandlingsmetoder. Genom intensivt lobbyarbete har kliniken under många år lyckats få regeringens dispens att ge patienter antroposofiska medel utan dokumenterad effekt. Trots att Flatters är legitimerad läkare har hon den anmärkningsvärda inställningen att antroposofiska läkemedel inte kan testas på samma sätt som andra läkemedel, t.ex. med dubbelblinda kliniska studier.

Antroposofin grundar sig på Rudolfs Steiners ockulta läror och påpekar ett magiskt tänkande, precis som i fallet med odlandet av maten. Sett ur detta perspektiv så är det lätt att förstå varför mina frågor är obekväma att svara på. Eller som ett meddelande jag fick tillsänt mig uttryckte det:

Är sannerligen en stor ironi att reklamare som tjatar om transparens arbetar med antroposofer som per definition ej är transparenta…

Bättre än så går det nog inte att formulera det, och där väljer jag att stanna det här tåget (kalla det korståget om du så vill).

Tack!

Samtidigt vill jag tacka alla twittrare som skickade direktmeddelanden till mig under diskussionens gång med glada tillrop och länktips. Det engagerade tydligen förvånansvärt många, i synnerhet över att se ”hur PR-konsulter slingrar sig” som en viss person uttryckte det angående Brit Stakston.

Jag personligen är dock mest intresserad av vad som är sant och vad som inte är sant. Tycker inte du det är en bra princip att efterleva?

DN

Dela:facebooktwittergoogle_plus

”Peter Dahlgren hade kunnat gå den lätta vägen”

Det här kommer att bli ett skamlöst självpromotande. Den som inte orkar läsa min självupptagna text ombeds sluta läsa från och med… nu. Det här handlar nämligen om mina ninjakunskaper i retorik. Att verka, men inte synas.

För drygt en månad sedan skrev jag en debattartikel på Newsmill, Vill VoF verkligen störta demokratin?, som ett svar på Torbjörn Sasserssons debattartikel Den aggressiva skeptikerföreningen Vetenskap och Folkbildning delar säng med läkemedelsindustrin.

Det handlade i det stora hela om att Sassersson påstod att vetenskapsföreningen VoF försöker inskränka yttrandefriheten och styra hela Sverige. Man vet inte om man ska skratta eller gråta åt sådana påståenden, men efter att ha debatterat med folk som på allvar tror att jorden är 6 000 år gammal och att USA styrs av intergalaktiska rymdödlor blir man inte speciellt förvånad längre.

Sassersson gav mig omedelbart diagnosen neuros efter jag skrivit artikeln, vilket jag tyckte var rätt kul. Men hur som helst, nu ska vi ägna oss åt en annan kommentar jag fick på min egen debattartikel.

Retorik verkar inte vara något utbrett ämne då få verkade förstå det retoriska hantverket som låg bakom artikeln (visserligen var de flesta kommentarerna från ”motståndarsidan”, så det var väl naturligt att kasta paj). Men en före detta retorikstudent, Liobov Triufanova, förstod åtminstone:

Ha ha ha, dagens bästa inlägg/replik! Som gammal retorik-student är jag djupt imponerad och avundsjuk. Var undervisas ironins underbara konst på denna höga nivå? Snart öppnar antagningen till högskolorna och jag är väldigt sugen på att läsa en termin ironi- och argumentationsanalys…

Tack, tack. :) Ironi är ju dock något man får öva upp själv, och min sjuka humor spelar nog en mycket viktig roll i det. Argumentationsanalys har jag framför allt fått från den teoretiska filosofin, och då i synnerhet formell och informell logik. För de som inte är bevandrade inom filosofin kan jag säga att det i princip handlar om hur man bygger upp välunderbyggda argument utan fel, liksom att man ser när någon annan begår ett felslut, det vill säga kommer till fel slutsats utifrån ett påstående.

För övrigt, om man nu skall vara allvarlig, är Peter Dahlgrens argument mycket bättre underbyggda än Torbjörn Sasserssons. Trots den ”raljerande tonen”. Personligen tycker jag mig se ett samband mellan folk som saknar både argument och förmåga att uttrycka sig elegant i skrift och klagomål över ”den barnsliga tonen” och ”översittarattityd. Men detta kan förstås vara en falsk kausalitet…

Motståndarsidan menade att jag inte hade några argument alls i min text. Det är förstås intressant att man ser det så, eftersom de var indirekta bevis eller reductio ad absurdum, vilket innebär att man vänder på resonemanget för att bevisa på hur absurd konsekvens argumentet ifråga får. Det är ett sätt att vederlägga argument, vilket kan vara svårt att se som ett argument vid första anblick. Har man ingen förståelse för argumentering är det lätt att avfärda det som ”trams” och sedan inte förstå kopplingen med sitt eget argument och motargumentet.

Att jag nämnde mina forna retorik-studier var en vink till Peter Dahlgrens egen bakgrund. Jag försökte bara säga att jag uppskattar hans yrkesmässiga skicklighet och frågar ödmjukt hur jag själv kan bli lika duktig skribent som han är.

Jag väljer att svara här. Det är egentligen mycket enkelt: filosofi, retorik och ett stort allmänt intresse för allting. (Och skriva mycket förstås.) Svårare än så är det inte – det är bara en fråga om hur mycket tid man har till förfogande, eftersom det inte är något man lär sig på fikarasten.

Peter Dahlgren hade kunnat gå den lätta vägen och motbevisa Torbjörn Sassersson i sak. Istället väljer han den svåra vägen och spinner ett mycket skicklig nät av en väl underbygd patos och etos-argumentation. Och jag erkänner, jag är mycket imponerad.

Nu när jag har lyckats hålla din uppmärksamhet ända fram till slutet vill jag bara säga att jag kan hjälpa dig att skriva debattartiklar. Du trodde väl nämligen inte att jag skulle skriva allt det här utan att på något vis ta dina pengar ifrån dig? ;)

Dela:facebooktwittergoogle_plus

Fem bra svenska vetenskapsbloggar

Science - it works, bitches!Vetenskap är ett område jag håller varmt om hjärtat. Eller rättare sagt den vetenskapliga metoden som är den bästa metoden vi har för att lägga till fler bitar i kunskapets pussel.

Jag vill därför ta tillfället i akt att tipsa om fem bra svenska vetenskapsbloggar, utan inbördes ordning, som på ett bra och inspirerande sätt lyfter fram vetenskap och kritiskt tänkande:

  • Medvetenskap – Pedagogiskt och insiktsfullt om i synnerhet medicin, kost och hälsa.
  • Orsak verkan – Ger bra veckoliga tips på allehanda vetenskapliga nyheter och rön.
  • Terra Incognita – Om geovetenskap (tänk berg och natur) och mycket kängor åt bibliska skapelseberättelser.
  • Technicolor – Om hur hjärnan fungerar i denna blogg om neuropsykologi och skepticism.
  • Tankebrott – Främjar kritiskt tänkande och vederlägger konspirationsteorier.

Om vetenskap är en metod för att bringa klarhet i frågor, att skaffa sig kunskaper om omvärlden, så är vetenskaplig skepticism ett sätt för kritisk granskning av till exempel extraordinära påståenden. Det följer hand i hand med vetenskapen.

Kritiskt tänkande är framför allt viktigt när det finns människor som tror att det som står på nätet är automatiskt sant. Förmågan att skilja sant från falskt är, tyvärr får man väl säga, inte vidare väl utvecklad bland svenskar enligt min erfarenhet och något som borde uppmuntras betydligt mer i grundskolan. Vetenskapen finns inte för att skaffa sig oändlig visdom, utan för att sätta en gräns mot oändligt dårskap.

Dela:facebooktwittergoogle_plus

På 1700-talet strök man elva dagar för att komma ikapp tiden

Den 29 februari inträffar ju bara vart fjärde år. Men hur vi har kommit dit är en intressant historia. Eftersom tideräkningen inte var exakt för ett par tusen år sedan, försköts årstiderna. Det snöade i juli så att säga.

Julius Ceasar införde 47 f.Kr. den julianska kalendern. Då var året 365,25 dygn, och en skottdag stoppades in vart fjärde år. Men eftersom det inte går ett helt antal dygn på månaden, och inte heller helt antal månader på ett år blir kalendern felaktig.

1582 introducerade Gregorius XIII den gregorianska kalendern som infördes i katolska länder. I protestantiska länder ville man inte ta till sig den, utan höll sig med den felaktiga. Det innebar att två länder kunde ha olika datum, vilket naturligtvis ställde till med problem för resenärer.

Efter 1 600 år med den julianska kalendern strök man helt enkelt tio dagar i samband med skiftet till den gregorianska kalendern. Sverige gick däremot sin egen väg. Genom att strunta i skottdagen skulle vi vara ”ikapp” efter några decennier. Men det glömdes bort på grund av krig. Nu låg Sverige helt plötsligt tio dygn efter den gregorianska och ett dygn före den julianska kalendern.

För att få ordning infördes en extra skottdag, 30 februari, 1712 av Karl XII. Tillbaka på ruta ett alltså. 1753 beslöt man sig för att gå från 17 februari direkt till 1 mars. Sverige ville inte ge påven äran, utan kallade det den nya stilen. En del människor tyckte de blivit berövade elva dagar av sitt liv.

Så där är vi nu: gregoriansk kalender med skottdag vart fjärde år samt en skottsekund varje år som sköts av atomur.

Men vi har också skottsekund. De införs en gång årligen, antingen sista juni eller sista december. Det finns ungefär 6 000 svenskar som fyller år den 29 februari.

Källa: Skottdagen: Tvära kast i jakten på ordning

Dela:facebooktwittergoogle_plus

11 myter och deras sanningar

Jag är mycket för vetenskap. Det använder jag som rättesnöre i mitt liv, bland annat vad gäller intag av mat och hur mycket sömn jag bör få. Men ibland tror vi oss kunna något, när det i själva verket är en seglivad myt.

Som dessa myter:

1. Socker gör barn hyperaktiva
Socker skadar tänderna och är ohälsosamt. Men det finns inga studier som visar att socker skulle göra barn hyperaktiva.

2. Du får mask i magen om du äter snö
Det finns inga maskar i snö. De överlever inte kylan. Man kan bli sjuk av att äta snö med bakterier i, men man får inte mask i magen.

3. Du blir förkyld om du glömmer mössan
Det finns ett visst samband mellan kallt väder och förkylning, men det är inte så enkelt som att man blir sjuk bara för att man går ut utan jacka. Vanligaste orsaken till förkylningar är virus som sprids bäst inomhus.

4. Du skadar ögonen om du läser i mörkret eller sitter för nära tv:n
Det finns ingen forskning som styrker detta alls. Om man läser i dåligt ljus kan man däremot bli trött i ögonen, men det är inte farligt. Man ökar inte risken närsynthet heller.

5. Sväljer du tuggummit ligger det i magen flera år
Tuggummi följer den vanliga vägen som all annan mat. Däremot är tuggummit intakt när det kommer ut.

6. Om du äter kalkon blir du dåsig
När du ätit sätter kroppen igång att bearbeta och smälta födan. Blod- och syretillförseln till hjärnan kan då minska, varpå du blir dåsig. All bastant mat kan därför göra dig dåsig.

7. Mobiltelefoner i sjukhus är farligt
Det finns inga som helst tecken på att mobiltelefoner ger effekt eller störningar på elektronisk sjukvårdsutrustning.

8. Naglar och hår växer efter döden
De växer inte efter döden, men däremot kan huden dra samman efter döden, vilket gör att det ser ut som att naglarna har växt.

9. Vi använder bara tio procent av hjärnan
Det är aldrig någon del av hjärnan som är helt inaktiv. Myten föddes när en bedragare försökte sälja en vätska som skulle öka hjärnkapaciteten.

10. Du bör dricka minst åtta glas vatten om dagen
Vi får i oss vatten från mat, juice, mjölk och även kaffe. Att lägga till 2,5 liter vatten utöver det är inte nödvändigt. Myten kommer från en rekommendation i National Research Council 1945 om att dricka 2,5 liter vatten om dagen. All vätska vi får i oss räknas, inte bara vatten.

11. Håret växer snabbare efter rakning
Varken vax eller rakning får det att växa snabbare. Däremot kan det upplevas som tätare precis när det växer tillbaka, men inte när det blir lite längre.

Källa: Så lurar vi våra barn, Medical myths, Sex stora myter om din hälsa.

Du hittar fler myter på faktoider.nu.

Dela:facebooktwittergoogle_plus