Problemet bottnar i bokningssajten är urkass och avskräcker från bokningar på grund av bristen på trovärdigheten, menar Susanne, som då lagt in länkar till hotellen från bokningssajten (liksom länkar tillbaka – från hotellen).

Säljarna vill dock inte länka till hotellen eftersom det innebär att besökarna själva kan kontakta hotellen och att bokningssajten då missar intäkter.

Så hur ska man göra?

Min första fråga är mycket enkel: Vad är syftet med bokningssajten? Jag kan gissa på att det handlar om att förenkla och spara tid för användaren genom att kunna överblicka flera alternativ på en och samma gång. Men på vilket sätt förenklar det om det ändå är krångligt att boka?

Jämför detta med att du ska besöka en resebyrå. Resebyrån finns inte på Storgatan där alla människor finns, utan på Bakgatan. För att gå in i resebyrån måste man först hämta ett inpasseringskort på Pressbyrån. Tror ni den här resebyrån kommer att få några kunder? Naturligtvis inte. Då spelar det ingen roll om resebyrån säger åt kunden vilka flygbolag resebyrån anlitar om de vägrar säga hur man tar kontakt med dem (då kan ju kunden vända sig direkt till flygbolaget och boka resan). Men vad de missar här är att varje flygbolag har olika rutiner för bokningar, vilket resebyrån kan förenkla: ”Så du och sambon vill resa till Paris på söndag? Inga problem, här har du två biljetter”.

När jag använt bokningssajter för hotell är länkar till hotellen otroligt viktiga. Där kan jag ofta läsa nyheter om hotellet som inte finns på bokningssajten. Hur långt är gångavståndet till centrum eller närmsta tågstation? Om det är ett hotell som tänkt till så borde sådan information finnas på deras hemsida – så varför skulle någon hindra mig från att ta del av detta? För att man vill låsa in kunden i en besvärlig bokningsprocess för att tjäna maximalt med pengar?

Så sammanfattningsvis är problemet alltså att bokningssajten är dålig, inte att den länkar till hotellen. Tänk dig en telefonkatalog med bara ett nummer: ”Ring oss så kopplar vi dig till företaget du vill prata med, men vi vill helst inte att du ringer direkt till företaget eftersom vi förlorar pengar på det”. Arrogant mot kunden? Absolut. Om ni inte levererar något mervärde är det heller ingen rimlig affärsidé.

Ska man skicka iväg besökaren med länkar? Förlorar man inte en kund då?

Det här var vanligt i internets barndom. Man länkar inte till andra sidor med rädslan för att användaren försvinner och besöker dem i stället. Men egentligen förhåller det sig tvärtom. Om vi får värdefulla tips från din webbplats, är besökaren mer benägen att återkomma fler gånger för att ta del av fler tips. Tänk på det!

Det handlar alltså om att avsiktligt skicka iväg användaren till andra sidor eftersom de har nytta av det. Och har era besökare nytta av det, kan ni vara säkra på att de vill ha fler nyttotips.

En av mina favoritsidor, Lifehacker (som förvisso skriver om nörderi såsom produktivitet och liknande), har som uttalad strategi att få folk att lämna sidan. Eftersom jag får så mycket bra tips där, så går jag givetvis dit så fort det är något jag letar efter inom ämnet.

Om användaren inte vill vara på din sida så försvinner hon ändå. Det finns ingenting du kan göra åt det. Då är det bättre att du skickar iväg henne med ett leende på läpparna med förhoppningen om att hon tänker på just din webbplats. För du vill väl att hon går till din webbplats för att den är bäst, snarare än att det är den enda hon känner till?

Jag har som bekant börjat producera en podcast och då behövs ju av naturliga skäl mycket bandbredd. Hur mycket visste jag inte till en början, så Amazon S3 verkade vara en god investering med tanke på att man betalar för det man använder, och ingenting annat.

Efter tre månaders användning och tolv avsnitt av poddpradioprogrammet har jag ganska goda föreställningar om hur mycket bandbredd som behövs. I synnerhet när lyssnarna nästan ökat exponentiellt från första avsnittet…

Diagrammet nedan visar hur många kronor det kostar för varje nedladdad gigabyte. Som du kan utläsa så kostar alltså 500 GB bandbredd ungefär 750 kronor i månaden.

I diagrammet har jag använt dollarkursen 7,9. Till detta gör Amazon ett momspålägg om sedvanliga 25 procent, vilket också framgår av diagrammet (varför jag råkat räkna med moms är en bra fråga, men räknar du med baklängesmoms om 20 procent får du fram priset utan moms).

De kostnader som jag räknat med är endast nedladdningar, men i sin helhet är kostnaderna för Amazon S3 följande:

Jag räknar med uppladdningar och lagring som halvfasta kostnader därför att de endast förändras varefter som nya avsnitt produceras, ungefär tre till fyra gånger per vecka, och är därför förhållandevis konstanta. Bandbredden blir av naturliga skäl dyrare ju fler som laddar ned avsnitten, varför jag anser det är en viktigare variabel att räkna med.

Jag har sedan jämfört dessa siffror med Libsyn, en tjänst som lagrar just ljudfiler för poddradio. Skillnaden blir minst sagt signifikant eftersom man bara betalar för lagringen per månad, vilket är en fast kostnad, och ingenting extra för bandbredden.

Så jag hoppas att denna lilla kostnadsberäkning kan hjälpa dig att fatta ett bra beslut om Amazon S3 är värt pengarna eller inte. För mig lutar det att inom kort börja använda Libsyn i stället.

Vägbanan har töat från solens strålar och väntar på att beträdas. Det ända som hindrade mig är 0,5 millimeter olagliga sommardäck. Men skulle jag betala för tre eller fyra däck?

Jag fick ett erbjudande från min lokala bilfirma om att köpa fyra sommardäck och betala för tre. Jag ringde och fick ett pris på däck jag var intresserade av. Det såg ut att bli en bra affär.

Nu när jag fick fakturan visade det sig att de redan räknat ut det nya priset på däcken, vilket var den summan de uppgivit via telefon. Däcken, som jag trodde kostade 1 654 kronor styck, visade sig i själva verket kosta 2 206 kronor styck.

”Köp 4 betala för 3″ bör alltså inte tas ordagrant på något vis. Så här trodde jag att det förhöll sig:

1. Köp 4 betala för 3 (kampanjen).
2. Priset per styck är 1 654 kronor (priset jag fick).
3. Alltså ska jag betala 4 962 kronor (3 däck x 1 654 kronor).

Detta var ett bra erbjudande med tanke på att det låg ett par hundralappar under billigaste leverantören för det här sommardäcket. I själva verket visade det sig vara några saker som var underförstådda i vårt samtal:

1. Köp 4 betala för 3.
2. Köp 4 betala för 3 är en rabatt om 25 % och detta inkluderas i priset som anges (underförstått).
3. Priset per däck är 1 654 kronor med rabatten inräknad (från punkt 2).
4. Alltså är priset 6 618 kronor (4 däck x 1 654 kronor) (från punkt 2 och 3).

Säg mig vilken slutledning du tycker låter mest rimlig och intuitiv?

Jag vill hävda att mitt missförstånd verkligen är befogat med tanke på kampanjens formulering. Intuitivt känns det som att man ska betala för tre av de fyra produkterna, eftersom det är vad kampanjen bokstavligen säger.

Det visade sig i stället att deras rabatterade pris låg en tusenlapp över den billigaste leverantören och att deras ordinarie pris var cirka tre tusen dyrare. Plötsligt kände jag att min affär inte var fullt lika lyckad längre.

”Köp 4 betala för 3″ är betydligt mer effektivt att säga än ”25 % rabatt” eftersom rabatten säger att priset bara är sänkt, medan det förstnämnda implicerar att du faktiskt får någonting gratis på köpet. Människor är inte speciellt rationella i marknadsföringsjargong, så det är lätt att lura sig själv.

Dagens lärdom är att vara tydlig med dina priser. Erbjud konkreta räkneexempel om det finns risk för missuppfattningar. Den uppenbara förklaringen, som jag blint trodde på ovan,  kanske inte alltid är den rätta. När någon frågar vad priset är på varan, säg hur du räknat ut det och var tydlig med om du räknar med rabatten eller ej. Och kom ihåg att priset till privatpersoner alltid ska vara med momsen inräknad!

My Mission är en tävling på nätet som ska vaska fram framtidens affärsidéer inom upplevelseindustrin. Kom på ett unikt och överraskande bidrag och du kan ha chansen att vinna 50 000 kronor.

Alla kan tävla. Lämna in ditt bidrag på mymission.se senast den 13 april. Ditt bidrag utvärderas efter:

• hur unik din idé är
• hur stor marknadspotential den har, och
• måttet av kreativitet

Fem pristagare får prispengar och tillgång till en kontorsplats under ett halvår. De får också hjälp med affärsutveckling, coacher och hjälp att söka finansiering. Projektet syftar till att uppmuntra till entreprenörskap. Vinnarna kungörs den 27 maj.

Bakom tävlingen står inkubatorn Brewhouse Innovation. Läs också deras pressmeddelande.

Så funkar reglerna

Om bloggaren skriver om en produkt och får produkten som ersättning för texten räknas det som ett vanligt jobb.
Produkten skall värderas till marknadsvärdet och bloggaren skall sedan ta upp denna summa som intäkt.
Det finns ingen generell lägre gräns för vad produkten får vara värd.
– Principen är att det skall tas upp från första kronan, säger Karin Andersson till Expressen.se.
Den som undanhåller skatt riskerar att åtalas för skattebrott som kan ge fängelse.

Isabella Löwengrip, Blondinbella, är såklart i blåsvädret igen eftersom hon skickat runt e-brev till klädföretag och bett om kläder för att ge en länk och bilder i utbyte. En jurist på Konsumentverket berättar om vilka regler som gäller:

- Här finns en direkt begäran, som jag tolkar mejlet. Rent principiellt så kan man säga att de här utlovade bilderna är ägnade att öka försäljningen för ett företag, och alltså reklam. Då ska det märkas, säger Mattias Grundström, jurist på KO, till Dagens Media.

Mediecensur på BLT. I veckan har vi också sett hur den blekingska tidningen BLT censurerat kommentarer som är kritiska mot deras egna tidning. BLT svarade via sin blogg häromdagen och utmålade sig själv som ett offer för kritiken. Det ironiska är att BLT för tillfället utildar sig inom sociala medier men missar poängen fullständigt när de hamnar i skottlinjen.

E-post bättre än sociala medier. Apropå sociala medier så framgår det av en studie att e-postmarknadsföring är bättre än sociala medier. Slutsatsen var att personer inom segmentet 18-34 år var mer benägna att göra ett köp efter en kampanj via e-post än via sociala medier.

I senaste inlägget skriver han exempelvis om värdet av att spara i princip allt som kan tänkas vara av värde:

Anteckningar, uträkningar, brev, offerter, kontaktuppgifter, avtal, avtalsförslag, m.m. satte jag i vana att spara digitalt och fick stor nytta av det senare. En gång gick jag tillbaka 2 år i tiden för att kolla en tidigare offert från ett företag och upptäckte att dom i den nya offerten hade höjt sina priser.

Ett måste att läsa för alla intresserade av entreprenörskap, i synnerhet för dig som arbetar med försäljning eller logistik via nätet.

Jag lyssnade på ett riktigt bra album och hörde ett citat från en filmkaraktär av Kevin Spacey: ”Do me a fucking favor. Shut up, listen and learn” – vilket jag tycker sammanfattar lite min framfusiga stil på den här bloggen också. Filmintresserad som jag är googlade jag efter frasen och hittade filmtiteln, Swimming With Sharks. Filmdatabasen Imdb ger filmen en sjua i betyg. Jag kollade om den fanns hos min filmuthyrare på nätet och ett klick senare ligger den på min filmlista.

Förloppet tog väl kanske en minut eller två. Men vips så har jag konsumerat, eller gått från ett medium till ett annat. Snacka om att det går fort på nätet och att kultur och nyskapelser av befintlig kultur (i det här fallet samplingar) väcker upptäckarlusten. Tänk vilka pengar man kan göra om man gör det riktigt enkelt för folk att handla på impuls, eller när de hittar en riktigt bra vara. Tänk på det.

På jakt efter unika tavlor köpte jag ett antal från amerikanska deviantART. Men vilken skräckupplevelse att handla där!

När jag återkommer efter en tid för att köpa tavlorna jag trånat efter möts jag av tomhet. Designen har gjorts om och är visserligen mer stilren och retro men på bekostnad av användbarheten. Det går knappast att handla effektivt där.

De mest uppenbara bristerna:

• Ingen kundvagn
• Lämna ut kontokort först, få priset sedan
• Alla lösenord fungerar inte

Kundvagnen lyser med sin frånvaro. Det finns inte en enda länk till någon kundvagn. Antingen får du komma ihåg adressen till ditt shoppinginnehåll (jovisst…) eller lägg en ny vara i kundvagnen och på det viset få fram en länk till vagnen.

Hur får man reda på den totala kostnaden för beställningen inklusive frakt? Du måste skriva in ditt kontokortsnummer först. Då jag inte litar på alla e-handlare väljer jag att handla med e-kort. Det är ett program som skapar ett tillfälligt kontokortsnummer fyllt med endast köpesumman. En förutsättning för detta är att jag måste få reda på summan innan jag köper. Lite moment-22.

Får du ha vilka lösenord du vill? Nej. Välj ett starkt lösenord och du kraschar servern. Jag var tvungen att byta ut ett lösenord i stil med %hCAb~TENjf4d_i (vilket jag anser vara ett ganska starkt lösenord) till något enklare som släpps igenom. Typ bokstäver och siffror på sin höjd.

När jag sedan lyckats registrera mig skickas jag tillbaka till inloggningsrutan. Jag förmodar att det är färdigt så jag försöker skriva in mina uppgifter. Fel lösenord. Jaha. Får använda ”glömt lösenord?” och hämta ett nytt. Nu kommer jag in! Och där kom en shoppingvagn upp dessutom, så passande.

Mina tips:

• Synlig kundvagn. Tänk dig att du ska handla på Ica med ögonbindel utan kundvagn. Du måste komma ihåg vad du köper och hålla det i handen. (Och du som råkar shoppa för släktens julmiddag…). När du ansökt om ett Ica-kort får du en vagn, och ögonbindeln kan du ta av. Visa kundvagnen även för alla, även de som inte är medlemmar – och visa den stort och överst.
• Enkel registrering. Att ansöka om det där Ica-kortet kräver att du skriver in ditt personnummer med hebreisk tideräkning. Fast det får du ju inte reda på förstås, utan din ansökan strimlas vid blotta åsynen på fel format. Ta inte med mer information än vad som är absolut nödvändigt, ge exempel på hur saker ska skrivas och erbjud lätta felmeddelanden och vad man ska göra för att rätta till dem.
• Fullständigt pris innan köp. När du är framme vid kassörskan får du reda på att en administrationsavgift på 100 kronor är obligatorisk. Say what? Visa fullständigt pris i början, eller ge vanliga exempel om det är för komplicerat och ta kredit- och kontokortsnummer först i slutet av köpprocessen.
• Säg inte hur jag ska skriva mitt lösenord. Jag skriver mitt lösenord själv. Ge fan i att lägga dig i hur det ska se ut; om det ska innehålla siffror, stora eller små bokstäver eller andra tecken. Sätt inga begränsningar på lösenord, eller informera om eventuella begränsningar extremt tydligt.
• Testa på människor. Jag är övertygad om att någon idiot till webbutvecklare tyckt att detta var bra. Men ska man sälja ska man inte tycka själv, det är kunderna som bestämmer på nätet. Lär dig det. Man måste väl inte vara ordförande i Mensa för att tjacka några kritstreck på nätet eller? Användbarhetstesta, och gör det tidigt och ofta.

Sådär, nu är jag inte förbannad längre. Men tavlorna är köpta, även om det tog en halvtimme mitt i natten.