En vanlig myt är att man inte kan skriva superlativformen färst (få, färre, färst). Det är en gammal svensk böjningsform som tyvärr har försvunnit ur det vardagliga språket, men språkvårdare brukar uppmana till att använda ordet eftersom det fyller en viktig lucka. Att skriva ”lägst antal” eller ”det minsta antalet” riskerar att krångliga till det i onödan.

Det passar dessutom väl in med andra etablerade ord som illa, värre, värst liksom stor, större, störst.

Normalt skriver man maximalt två bokstäver av samma tecken efter varandra i det svenska språket. Vi säger inte jobbbil om vi pratar om bilen vi använder i jobbet, utan jobbil. Eller ännu hellre, om vi kan hitta ord för att undvika den formen av stavning för att minimera konstigheterna skriver vi mycket hellre firmabil.

Men i svenska språket finns några ord som faktiskt måste skrivas med samma fyra bokstäver i följd för att betydelsen ska gå fram. Ett av dem är igloooordning som syftar på en igloo som inte städats och är i oordning.

Om tätorten Boo i Nacka kommun befinner sig i oordning skulle man kunna säga Boooordning. Men det är inte direkt något praktiskt ord, och det är förmodligen vid ytterst få tillfällen man skulle få användning av ordet. Risken för missförstånd vid de tillfällen det används är uppenbar.

Det här är ett av mina favoritord. Det kan brukas nästan hur som helst, men jag brukar använda det i en pejorativ (nedsättande) betydelse. Eftersom det är så vagt och så allmängiltigt begrepp kan det appliceras på nästan vad som helst med ett förhållandevis bra resultat. Ett allmänt begrepp med en klar definition väcker pathos (åhörarens känslor) snarare än förnuft.

Efter att man har skrivit en kritisk kommentar om en person kan man lägga till ”Det var en ytterst anmärkningsvärd handling av honom.” Utan att använda ett nedsättande språk får man undertexten att ”det här är inte bra.” Trots att man aldrig ens yttrat något negativt är det underförstått.

Därför använder jag ordet särdeles när jag framför kritik.

Har du något tips på ord du brukar skriva som döljer en vidare mening än vad man vid första anblicken ser?

Den här klassikern till ord kommer som du säkert kan lista ut från orden runka och omkull. Runka betyder, förutom att onanera, att långsamt skaka eller vaja av och an. Omkull är att dra ned något till marken eller golvet. Genom att sätta bokstaven o framför har vi en negation, det vill säga ett tvärt om-ord. Det var en oomkullrunkelig förklaring.

Runka betydde förr att skaka på huvudet. ”Runka på huvudet.”

Även om det är ett gammalt ord har det i dagens ordalag sannerligen en skämtsam närvaro. Dubbla o i början och fem sex stavelser gör ordet väldigt unikt.

Kommer ursprungligen från latinets stringens, det vill säga bindande, till stringere, dra, snöra ihop.

Kan också betyda sträng.

Perfekt när du vill få in ord som låter smart och alkohol i samma mening.

spankulera (verb) ~de ~t
att promenera lugnt och bekymmerslöst, ”spankulera omkring på stan”.

Och en bonus:

flanera (verb) ~de ~t
att vandra omkring utan bestämt mål ofta under betraktande av folklivet, ”flanera på stan”.