Sättet att använda e-post förändras
Titta på bilden. Det är min inkorg i dag, men det är svårt att skilja den från någon annan dag. E-post används allt mindre och mindre för interpersonell kommunikation.
För några år sedan använde jag e-post hela tiden. Det var så man kontaktade folk. Nu bestämmer jag möten via Facebook, jag använder Twitter för att säga något kort och snabbt samt sms om det är något privat. (Jag är inte så förtjust i telefon eftersom det kräver omedelbar återkoppling. Jag kan inte vänta två minuter med att svara.)
E-post har abdikerat från tronen som mitt primära kommunikationssätt till fördel för de ”nya” sätten att prata. Inkorgen är numer en samlingsplats för att se vad som har hänt på de olika webbplatserna (YouTube, Facebook, Twitter etc), men jag kan likaväl börja använda notifieringar via rss. Och jag gillar det. Webben blir mer och mer informell och vi delar med oss av små, korta uppdateringar hela tiden snarare än långa formella brev. Det påminner mer om hur vi människor är funtade.
Men jag använder förstås e-post fortfarande. Att skicka formella brev, om än elektroniskt, har fortfarande en plats men valmöjligheterna att välja medium efter budskap har aldrig varit lättare. Och samtidigt svårare, eftersom det ställer högre kompetens på den som ska leverera budskapet att välja rätt från alla alternativ.
Men det är ett förändringsarbete som vi människor driver fram och vi anpassar tekniken efter våra behov att uttrycka oss. Det är precis det som gör internet så fantastiskt.
..sen räcker det att man går in på ett större företag för att inse att e-post fortfarande är det enda kommunikationssättet (utöver riktigt möte då). Synd att företagen har så stora problem med att anamma nya tekniker och att det inte finns tjänster likt twitter/facebook etc internt. Många använder ju inte ens instant messaging.
Ja, många organisationer är tröga som sirap vad gäller ny kommunikationsteknologi. Minns inte vad jag läste det, men det fanns en studie eller nyhet om en organisation som skippat e-posten och gått över till Twitter-liknande kanaler för sin internkommunikation.
När någon skrev något så trivialt som ”På väg till möte med kund X” så visste alla vad personen ifråga höll på med, samtidigt som de kunde komma med feedback á la ”Just det, glöm inte att fråga om…” och så vidare.
Jag gissar väl på att hälften av informatörens arbete ligger i att förändra gamla organisations- och kommunikationsstrukturer till det bättre. Ett alltid pågående arbete.
Förra året slutade ett collage i USA dela ut e-postadresser till nya studenter. Man fann helt enkelt inget intresse för det sättet att kommunicera — studenterna ville snarare diskutera på Facebook och Twitter. Och jag tror att vi kommer att se mer av den här utvecklingen. E-posten som kanal har en stor utmaning framför sig; att integreras med sociala funktioner som dela-knappar, gilla-knappar, och så vidare.
Läs gärna mitt inlägg om det här. Finns på: http://www.jeanettefors.se/2010/02/ar-det-ute-med-e-post.html
peter -> Informatörers arbete i komplexa organisationer för att förändra kommunikativt beteende kan nog dock ta väldigt lång tid är jag rädd. Större verksamheters informationspolitik är dessutom ofta centralt styrd och enskilda sektioner kan inte utan vidare implementera substitut för e-post. Jag tror det kommer dröja många många år innan större företag kan frångå e-post till förmån för bättre kanaler. Tyvärr.